Barnmissionen gav mig mitt liv!

ira

För 18 år sedan fi ck en dödssjuk flicka från Ukraina livsnödvändig hjälp i Sverige. Många givare möjliggjorde den avancerade vård som räddade Ira Sjevtjuks liv. I sommar kom hon tillbaka till Sverige – nu som lärarstudent och själv engagerad för att hjälpa så många hon kan.

Ira är en glad 18-åring. Om det råder inga tvivel när hon svarar i sin mobiltelefon, hemma igen efter en händelserik resa i Sverige. Med några veckor kvar av sommarlovet, innan hon fortsätter sina lärarstudier, passar hon på att njuta av sommaren. Men hon verkar också njuta av livet i stort. Och det är inget hon tar för givet.
När Ira föddes hade hon kärlmissbildningar, så kallade jordgubbsmärken, som täckte halva ansiktet. Hon var i akut behov av vård när Bo Wallenberg träffade henne och hennes föräldrar på ett barnhem i Ukraina. Då såg Barnmissionen till att Ira skulle få vård i Sverige och det räddade hennes liv.

I juni nu i år, kom Ira till en konferens i Sverige där läkare som bland annat jobbar med kärlmissbildningar från fl era länder var samlade. Resan i Sverige fick stor uppmärksamhet inte minst från media
– Jag tror att många som hjälpte mig vill veta hur jag mår nu, så jag tyckte det var bra att tidningar och tv ville träffa mig, säger hon. Visst var det nervöst, speciellt med tv, berättar Ira.
– Jag vill säga tack till de som hjälpte mig, säger Ira om uppmärksamheten.

I Ukraina vill Ira föra vidare det hon fått.
– Jag försöker hjälpa människor och ibland när jag har lov besöker jag Barnmissionen i Lutsk, berättar hon.
Där träffar hon barn som är sjuka och pratar med dem, förgyller deras vardag. Drömmen är att bli lärare och jobba med barn, om ett år är hon klar med sina studier.
– Barnmissionen kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Jag är tacksam för de här människorna, de gav mig mitt liv.

Agneta troilius är läkaren som har varit medicinskt ansvarig för Ira i alla år.
– Det har varit en fantastisk gåva Barnmissionen har gett mig, mina kolleger och Ira, säger Agneta om hur det har varit att jobba med Ira.
– Det har varit fantastiskt, jag är jättetacksam för vad hon har lärt oss. Och det är ju tack vare Barnmissionen hon kom hit och har kunnat komma tillbaka.

Att hon har fått starka band till Ira under åren har varit helt självklart.
– Ja, man kunde ju inte bli annat än förälskad när man träffade henne. Jag kände att jag måste hjälpa henne.
– Jag hedrar Barnmissionen för allt det fi na jobb organisationen gör. Jag vill gärna fortsätta hjälpa till. Det känns rätt.