Senaste bloggen skrevs i påsktid och i går var det Kristi Himmelfärdsdag men det firas inte som en helgdag här i Filippinerna. Däremot är det “a non working day” på måndag eftersom det då är dags för lokala val i varje kommun.
Under den senaste månaden har vi haft besök av dotter och måg och fem svenska volontärer har bidragit med sina talanger och förmågor för att hjälpa oss i vår mission att hjälpa de fattigaste barnen och deras familjer.

För ett par veckor sedan, i en och samma vecka, fick vi dessutom tre objudna gäster – tre ormar som tog sig in i dels vårt hus och dels på vår klinik. Inte så trevligt med sådana besök men nu är de flyttade till andra sidan muren.

Sommaren är här med full kraft i fråga om värme och sol. Barnen har sommarlov och eftersom många av barnen i våra områden inte har ekonomiska möjligheter att åka på semester eller liknande så försöker vi hjälpa till att anordna aktiviteter så att de ändå ska få uppleva att det finns roliga och meningsfulla saker att göra. Vi anordnar läger, sommaraktiviteter tillsammans med olika kyrkor, sommarskola mm.

För barnen i barnbyn har sommarlovet så här långt inneburit att alla över 10 år har varit med på läger, barnen som är under 7 år fick en egen badpool av svenska gåvogivare medan de äldre har fått vara och bada, leka och simma på den närbelägna resorten. Några av barnen har deltagit i olika pyssel, sång, musik, dans och sportaktiviteter tillsammans med volontärerna.
Vår dotter och hennes man, som båda är duktiga på att baka och mycket förtjusta i efterrätter, bjöd 11 av barnen (så många som rymdes i

en av våra bilar och var för små för att vara med på läger) på en utflykt till ett nyöppnat ”Efterrätts museum”.
Det var jätte uppskattat och blev en heldagsutflykt med många roliga och söta minnen att bära med sig.
I den normala budgeten, som vi har för barnbyn, ryms tyvärr inte pengar för utflykter och extra aktiviteter. Så det är jättevälkommet när sponsorer och gåvogivare ger oss pengar, t.ex. i samband med en födelsedag för speciella utflykter och aktiviteter. Tack till er som bidragit hittills!

Glad Påsk

Den här veckan infaller Påskhelgen. En helg med mycket, ljus, värme och glada färger. Påsk traditionerna mellan Sverige och Filippinerna skiljer sig så klart åt men är i flera avseenden ganska lika. På påskaftons morgon brukar även barnen här leta efter påskägg i omgivningarna närmast huset. Men det är inte godisägg de letar efter utan färglagda kokta ägg som deras föräldrar eller någon annan vuxen gömt på kluriga ställen. När alla äggen är funna äts de upp till frukost.

Vårt Child Development team har under två dagar fyra föreställningar med ett påskdrama som presenteras både i ord och ton. Ca 150 barn och vuxna per föreställning räknar vi med. Vi får då förmedla det viktiga budskapet om att Jesus tog all världens synd, han dog i vårt ställe, han uppstod och han lever i dag!

Hav och båt

Kan man besöka Filippinerna som turist kanske någon undrar? Ja, självklart svarar vi då. Filippinerna är vackert och har mycket att erbjuda. Men som turistland har det fortfarande utvecklingspotential. Många här har inte förstått värdet av att ta hand om turister och visa dem det bästa landet har att erbjuda. Trots detta finns det riktiga pärlor att besöka både om man gillar sol och bad, dykning, surfing, vandringsäventyr, storstadsliv mm. Vi hjälper gärna till med tips och idéer och rekommenderar er så klart att också besöka oss under minst ett dygn. Vi har oftast möjlighet att ta emot och kan erbjuda sovplatser i våra gästhus.

Under den dagen/dagarna ni besöker oss kan vi erbjuda er att följa med ut i våra olika program – dvs. på plats uppleva en del av det som vi gör till vardags i vår strävan efter att göra livet för fattiga barn och deras familjer bättre.

Före klippning

Förra veckan hade vi besök av ett par från Norge. Under de 24 timmar de tillbringade med oss fick de besöka vår Skills Training, se hur Mobila Kliniken arbetar, träffa några av kvinnorna i vårt ULE-program och se vad de har skapat för verksamheter.

Efter klippning

Vi hann med några goda måltider och fikastunder också och de fick träffa några av barnen som bor i barnbyn och hann även med att besöka en av våra skolor.

Massage

I natt landar vår äldsta dotter och hennes man och de ska tillbringa nästan tre veckor här. Det blir några dagars ledighet till helgen med besök på ön Malapascua samt en helg när vi ska besöka bland annat risterasserna på norra delen av den här ön. De andra dagarna får de, som andra besökare, följa med i vårt arbete och besöka olika program. De ska också bidra med sina kompetenser inom teknik, bakning och sömnad bl.a.

Koraller och fisk

Från tid till annan får vi besök av backpackers på resa i Asien. Oftast är det ungdomar som vill upptäcka världen och då är Filippinerna ett utmärkt resmål. Så om ni har lust att resa; Välkomna till oss!

Förberedelser

Den här tiden på året väntar vi på att mangoträden ska slå ut i full blom för att så småningom bära frukt. Egentligen är det ju mycket roligare och bättre med mango men utan blommor blir det ju ingen frukt. Det är samma sak med all odling. Utan sådd ingen skörd och plantorna som ska växa behöver skötas för att de ska ge avsedd avkastning. Jag brukar ägna ett par timmar varje lördag åt min hobbyodling. Just nu skördas paprika, chili och bladgrönsaker. Jag har tomater på tillväxt och ett par papaya träd som börjar ge frukt. Det är härligt att få se resultat av sin ”möda”.

Favoritfrukten Mango!

Det är babyboom bland personalen i Children´s Mission Philippines. Tre bäbisar är på g (och det hinner kanske bli fler…) och fyra föddes förra året. Väldigt roligt tycker vi och ger också hopp för framtiden. Graviditeten är en tid av tillväxt och utveckling för barnet men också en förberedelsetid för de blivande föräldrarna.

I barnbyn försöker vi också att få till en förberedelsetid för familjerna som ska ta emot nya barn. Ibland vet vi i alla fall två veckor i förväg att det är nya barn på gång men ibland blir tiden kortare. Men hur som så är välkomnandet av de nya barnen mycket viktigt för att få dem att känna sig som hemma. Det brukar bli en välkomstfest första dagen, då även barn från andra familjer bjuds in. I Januari, välkomnade vi två barn och fick också flytta fyra barn från ett hus till två andra familjer eftersom en husförälder hastigt bestämde sig för att sluta. Det är svårt att i förväg veta hur en sådan flytt ska fungera både för barnen och de nya föräldrarna men det har gått jättebra och barnen är glada och nöjda över sina nya föräldrar och syskon.

Nya barn i barnbyn

En pojke, som flyttade in hos en av familjerna i barnbyn, upplevde en helt förändrad livssituation när han kom hit. Förut levde han i misär tillsammans med en missbrukande pappa som ofta slog honom, inte gav honom tillräckligt med mat och inte såg till att han fick gå i skolan. Väl i barnbyn fick han för första gången uppleva att det finns människor som älskar honom och som vill hjälpa honom utvecklas på alla plan i livet. En kväll, när han hade bott hos sin nya familj i lite mer än en vecka, satt hela familjen och åt kvällsmat. Pojken åt snabbt upp sin tilldelning av kött eftersom han var så hungrig. Pappan i familjen såg det och frågade om han önskade mer och gav honom en bit av sitt eget kött. Då började pojken gråta av glädje och tittade på pappan och sa: ”TACK min nya PAPPA! Jag har aldrig haft en snäll pappa förut men nu har jag det och en helt ny familj”!

Vår önskan med barnbyn är att tiden som barnen är här verkligen ska ge dem en bra och stabil grund för att de ska klara sig på egen hand längre fram i livet. Några av barnen behöver extra mycket stöd och därför förbereder vi nu för att anställa en speciallärare med utbildning i bland annat talterapi. Andra barn, som pojken ovan, som inte har fått börja skolan förrän mycket senare än normalt ger vi också stöd för att de ska kunna klara av sin skolgång, till och med High School, förhoppningsvis innan de fyller 18.

Ånga och aska kommer ur vulkanen

För mig är söndagskvällarna en förberedelsetid för veckan som kommer. En del av veckans arbete går att planera och annat bara kommer akut. Som t.ex. när vi var i väg i Bicol på reliefarbete pga. vulkanutbrottet. Tack för era gåvor till den insatsen! Vi vet i dagsläget inte hur länge människorna behöver stanna i de olika evakueringslägren men vi återkommer med mer information om kommande insatser när de behövs.

I dag handlar bloggen om rehabilitering, julfirande och att se fram emot ett nytt spännande år.

Vi har kommit tillbaka till jobbet igen och almanackan fylls snabb med tider för personalmöten, utbildningar för personalen, träffar med andra NGOs, rapportskrivningar och andra uppföljningar, födelsedagsfirande, bröllop, besök på våra olika centra och i de olika programmen mm.

Min inspirationsbild

Kontrasterna mellan Filippinerna och Sverige är påtagliga särskilt vädermässigt och speciellt när det är vinter i Sverige. Från att ha använt jacka, termobyxor, mössa, vantar, halsduk, läderstövlar och underställ i stort sett varje dag under tre veckor till att komma hit och det funkar med kjol, sandaler och tenniströja. Jag gillar ju värmen så jag njuter av att inte frysa. Första kvällarna här har vi dessutom njutit av nyplockad papaya från våra egna träd!

Operationen av armen, som jag bröt 22/12, gick bra så nu förväntas läkningsprocessen ta fart och jag ska påbörja träning med gradvis ökning för att bli fullt återställd så småningom. Efter tre veckor kan jag gipsa av armen, ta stygnen och använda en ortos som stöd istället för gipset. Gott att ha lite sjukvårdskunskaper i bagaget samtidigt som jag är väldigt tacksam för hjälpen jag fick på Höglandssjukhuset i Eksjö. Proffsigt bemötande, behandling och vård i alla led!

Julfirandet i Sverige blev härligt och avkopplande trots besöken på sjukhuset både för min arm samt för att titta till min mamma, som skrevs in på Annandagen.

Här på Filippinerna har barnen börjat skolan idag efter jullovet. Flera av barnen i barnbyn har fått uppleva sin första roliga jul. De har fått julklappar, ätit speciellt god mat, varit på utflykt mm. 

Ett nytt år har precis startat. 365 oskrivna dagar. När vi åkte hit 2015 fick jag en femårsdagbok av min lillasyster. I den skriver jag korta anteckningar om vad som hänt under dagen. Jag roar mig själv ganska ofta med att gå tillbaka och läsa om vad vi gjorde de föregående åren den aktuella dagen. Det blir en uppföljning och påminnelse om att en del av de planer jag haft fungerar i verkligheten, en del behöver göras om och en del sätts aldrig i verket. Mina små anteckningar skulle kunna utvecklas mer om jag verkligen ville se resultat av mina strävanden eller om någon skulle vilja ta del av en vardagsberättelse.

Alla medarbetare, i ett team, behöver själva se och förstå sina resultat i förhållande till de uppsatta målen och vad som behöver förbättras osv. Vi har under 2017 märkt att i vissa program har resultaten inte blivit det som vi hade planerat och då måste vi analysera och utvärdera och planera om. Hela tiden måste vi ha som mål att nå ut till de människor och då särskilt de barn som behöver oss mest. En av mina arbetsuppgifter är att inspirera medarbetarna att dela berättelser från sina program. Jag vill höra vad de gör, vilka de träffar, hur de hjälper olika barn och deras familjer osv. Jag har en bild av en flicka, som jag tog under första året här. Den flickan brukar jag tänka på som anledningen till varför jag är här – bilden av henne hjälper mig att fokusera. Förhoppningen är att ni som följer oss ska få höra fler vardagsberättelser från de olika programmen som kan inspirera er på olika sätt under 2018.

T.ex berättelsen om pojken som fick en snäll pappa och om flickan som nu kan le!

God Jul alla vänner runt om i världen! När jag skriver dessa rader sitter jag hemma hos vår son och hans fästmö i Alingsås i Sverige, där vi ska fira jul tillsammans med vår närmaste familj. Det är en speciell känsla att vara i Sverige under julhelgen och ha tid för umgänge med våra barn. I vanliga fall, innan vi åkte till Filippinerna, firade vi alltid jul tillsammans med min familj (ca 20 personer) ute på landet i Småland. Men det har varit Småland tidigare i veckan och det blir också det nästa vecka innan vi återvänder till Manilla igen. 

I går fick jag en mycket ovälkommen julpaket på vänsterarmen – ett gips på grund av en mycket ful handledsfraktur. Jag halkade på en liten isfläck när jag var ute på morgonpromenad med pappas hund. Väldigt onödigt och väldigt ont. Armen ska opereras på Annandagen och sedan får jag leva med en titanplatta i handleden resten av livet… 

På Filippinerna har det varit två julstormar de senaste veckorna. Inte några superstormar men mycket regn vilket medför översvämningar och jordskred. Tyvärr även en del dödsfall. Det är framförallt de södra och östra delarna av landet som drabbats. Det verkar som om det är tradition i Filippinerna med julstormar eftersom detta är tredje året av tre möjliga som vi fått uppleva detta.

I vårt arbete har vi de senaste veckorna haft flera julfester i de olika programmen. Vi har blivit välsignade med sponsorer både lokalt och från de Nordiska länderna som hjälpt oss genomföra festerna, köpa julmatskassar mm. Tack alla som bidragit! Som traditionen bjuder hade även alla medarbetare julfest näst sista arbetsdagen före juluppehållet. En mycket uppskattad tillställning där de som arbetat 10, 15, 20 och 25 år uppmärksammades lite extra.

Nu ser vi tillbaka på 2017 med stor tacksamhet och blickar framåt mot 2018 som på ett sätt är ett oskrivet blad även om vi har en plan och en målsättning att följa. Ni är välkomna att följa med oss på resan! Tack för ert stöd både ekonomiskt, praktiskt och för era förböner!

Varje dag är en gåva

Flickor på läger för första gången i livet

Det är svårt ibland att veta vad som ska prioriteras och vad som kan vänta. Så är det hela livet på en rad olika områden. Jag har av olika anledningar tänkt en hel del, den sista tiden, på vad vi gör av vår tid, hur vi bäst kan vårda våra relationer och hur vi visar tacksamhet över vår vardag. Torbjörns pappa fick sluta sitt jordeliv för lite mer än en vecka sedan och nu planerar vi för att åka hem till hans begravning. Två av våra medarbetare har under den senaste tiden mist sina livskamrater och en liten kille som vi haft kontakt med i undernäringsprogrammet och som blivit så mycket bättre drabbades av plötslig annan sjukdom och hans liv gick inte att rädda. Jag vill försöka vara mer tacksam över att kunna få vara i verksamhet ännu en dag och kunna göra något som betyder skillnad för någon.

9 månader gammal flicka som nu är inskriven i undernäringsprogrammet

Så här i juletid blir människor extra generösa och det är vi glada för. Vi har flera lokala sponsorer som bidrar till att fylla på i de 400 matkassarna som ska delas ut till barn i undernäringsprogrammet och speciellt utvalda familjer bosatta i något av de närbelägna soptippsområdena. Även de 370 barnen som går i förskolan och upp till åk 6 och som är med i vårt Sponsorship program kommer att få julmatskasse. Vill du vara med och bidra till fler så Swicha till Barnmissionens nummer 9010802 för att ge din gåva och glöm inte att märka din gåva med matkasseFilippinerna.

Vi har fått tre glada besked inför 2018: en stiftelse inom Svenska Kyrkan kommer även under nästa år att bidra ekonomiskt för att vi ska kunna fortsätta med vårt undernäringsprogram. Den andra glada nyheten är att vi även nästa år kommer att kunna dela ut Probiotica tabletter/droppar till alla barn i barnbyn samt till barnen i undernäringsprogrammet. Våra erfarenheter visar att barnen som får dessa positiva och goda magbakterier får en förbättrad matsmältning, de växer bättre och får färre infektioner. Dvs en betydligt bättre start i livet än de annars haft möjlighet till.

Delar av en glad familj i barnbyn där alla barn får Probiotika varje dag

ABC barnahjälpen, en Isländsk organisation, kan ta in fler barn i Sponsorship programmet tack vare generösa givare. Stort tack för det stödet!

Skolflicka

”Leave no one behind” är ett löfte och ett mål för alla som vill försöka bidra till uppfyllandet av FNs Hållbarhets och utvecklingsmål som ska vara uppfyllda till 2030. Vår organisation vill verkligen försöka bidra, i så stor utsträckning som möjligt, till att de fattigaste barnen och deras familjer, i våra områden, ska få det bättre. Tack för support som gör det möjligt!

Rätten till en familj

Alla barn har rätt till en familj , står det i FNs barnkonvention. Som organisation har vi ställt oss bakom den och alla våra volontärer och anställda måste signera att de förstått innebörden av konventionen och att de håller med om innehållet för att få arbeta med oss.

Mamma och dotter på Mobila kliniken

Children´s Mission Philippines är medlemmar i en organisation som heter Philippines Children´s Ministries Network (PCMN) och vars fokus just nu och minst ett år framåt är familjen. Till vår hjälp kommer det att finnas ett skrivet material med stöd till handledare, arbetsböcker för deltagare osv. Materialet är framtaget dels för den enskilda familjen, för organisationer som vår samt för kyrkor. En bok handlar t.ex. om hur man skapar ”Child friendly churches”. Vän av ordning kanske undrar hur en organisation som heter Children´s Mission Philippines (CMP) vill sätta fokus även på vuxna. Det är ganska enkelt att svara på den frågan; För att kunna hjälpa ett barn måste man även ha insikt i barnets familjeförhållanden och i första hand inrikta sig på att familjen själva ska kunna ta ansvar för sin vardagssituation.

Som exempel på detta kan jag berätta om en kvinna, som blivit änka, och som bodde med två små barn och sin egen mamma i ett ganska enkelt hus. Hon hade inte tillräckligt hög inkomst på de ströjobb hon fick och tyckte livet var ganska hopplöst. Hennes mamma var sjuklig och behövde bland annat äta blodtrycksmedicin men det hade de inte råd att köpa vilket gjorde henne orkeslös och svag. Kvinnan var desperat och uppgiven när hon en dag träffade en handledare som föreslog att de skulle ha ett samtal och försöka se om det fanns några möjligheter för henne att förändra situationen. Handledaren såg också till att den äldre kvinnan fick sin medicin (till en kostnad av 100 sek). Under samtalets gång visade det sig att mamman sannolikt hade de färdigheter som behövdes för att jobba på ett callcenter. Handledaren hjälpte henne med en del kontakter, hon fick komma på intervju och hon fick en anställning. Nu arbetar hon fem dagar/ vecka och tack vare blodtrycksmedicinen så är hennes mamma nu pigg och kan passa sina barnbarn medans deras mamma arbetar. Ett mycket gott exempel på när små insatser har gett ett stort resultat.

Nu i veckan har två av barnen från barnbyn fått flytta hem till sin storasyster och hennes familj. De är föräldralösa och har bott i byn i snart 4 år. Nu har systern gift sig och har en egen inkomst och är redo att ta ansvar för sina yngre syskon! Vi kommer att ha kontakt med dem minst en gång i månaden under det första året och utvärdera så att deras nya familjesituation fungerar. Vi kommer att sakna dem här men tror att det ändå är bäst för dem att återförenas med sin ursprungsfamilj.

Jag är också smärtsamt väl medveten om att alla berättelser inte har ett lyckligt slut. Det finns många hinder på vägen för att få till en bra, trygg och fungerande vardag för de allra fattigaste här. Men inom CMP vill vi verkligen försöka ha ett holistiskt synsätt när vi ska hjälpa någon. Det är inte bara de fysiska behoven som ska tillgodoses utan även de själsliga och andliga. Vår främsta uppgift är inte att ge ut saker osv

Tre systrar som verkligen tycker om varandra

till passiva mottagare utan att försöka stärka människors självkänsla, öka deras kunskaper om deras rätt- och skyldigheter och förse dem med verktyg så att de kan hitta en väg ut ur den extrema fattigdoms situation de lever i.

Tacksamhet

Mer än en vecka har gått sedan vi kom tillbaka hit efter 5 veckor i Sverige. Det är alltid speciellt att resa mellan två så olika vardagar som de vi har här och de vi upplever i Sverige. Det finns för- och nackdelar med båda. I helgen och framförallt i går och i natt har vi haft oväder igen. Framförallt har det regnat! Floden är helt full och på vissa ställen översvämmad. Det ser ut som flera parallella floder på vissa ställen. Så idag är alla skolor stängda och myndigheterna varnar till försiktighet och uppmanar människor som bor närmast floden att evakuera. I Sverige är det ju vattenbrist i många områden vilket vi upplevde i Småland där vi försökte ta vara på och återanvända t.ex. diskvatten för att vattna med osv.

Marikina river svämmar över

Under de två första veckorna i Sverige stod främst Open Heart konferensen på Löttorp i fokus. Det var roligt att träffa medarbetare från alla de länder som Barnmissionen arbetar i, utbyta erfarenheter, lära sig nya saker osv. Vi spenderade även några dagar tillsammans med den Filippinska styrelsen och visade dem en del av de sevärdheter som finns i Malmö, Blekinge, Kalmar och på Öland.

Den Kenyanska gruppen sjunger

Styrelsen utanför Kalmar slott

Under semestern fick vi ägna tid åt vår egen familj och våra respektive familjer. Man hinner inte så mycket på 4 veckor så denna sommar var det viktigt med tid för de närmaste. Vi är så tacksamma för att vi har haft möjlighet att träffas och bara få vara med varandra och dela livet.

Sedan vi återvände har jag tänkt mycket på ordet och känslan tacksamhet. Inte minst därför att jag lyssnat på några olika personers berättelser om deras liv och vad de fått gå igenom. Trots mycket svåra livshändelser och sjukdom så uttrycker de tacksamhet över den vardag som blivit dem given. Framförallt handlar deras tacksamhet om att de förstått att Gud är med dem och att han aldrig övergivet dem även om man som människa kan tänka att detta var väl ändå bara för mycket…

I vårt arbete är jag tacksam för alla våra goda medarbetare som vecka in och vecka ut troget arbetar för att hjälpa de fattigaste barnen på olika sätt. Mer och mer tid ägnas åt förebyggande arbete för att förhindra att t.ex. att någon utnyttjas sexuellt, att sjukdom uppstår eller att få chansen till utbildning om sina rättigheter och skyldigheter som medborgare i ett demokratiskt samhälle. Det handlar om att ge information, utbilda och konkreta åtgärder som att florbehandla tänder,  laga god och näringsrik mat tillsammans med mammor, gymnastik för gravida kvinnor mm.

När jag ser på allt som görs och lyssnar på berättelser från människor som fått hjälp på olika sätt blir jag också väldigt tacksam till dig som gåvogivare. Utan dina gåvor är det omöjligt för oss att hjälpa. På bilderna ser du några av de barn som vi just nu försöker hjälpa på olika sätt. Tack för att du valt just Barnmissionen som mottagare av dina gåvor!

I dag är det midsommarafton, i alla fall i Sverige. I Filippinerna firas inte denna högtid så vi arbetar som vanligt.

Häromdagen kom jag faktiskt på mig själv med att längta efter sill – konstigt eftersom det inte är något jag brukar äta speciellt ofta i Sverige heller – men min kropp kanske tycker att det är säsong för det nu.

Pico (till vänster) och carabao (till höger)

På tal om säsonger så är det mangosäsong här. Mycket senare än förra året och också påverkad av att det nu är regnperiod. Det finns flera olika sorters mango. På Hills of Grace, där vi bor, finns det två olika: Pico och Carabao mango. Pico är sötast i smaken men Carabao har mer fruktkött. När de mognar kan vi göra underbara shakes av dem eller bara äta dem som de är. 

Eftersom det snart är halvårsskifte förbereder vi också för halvårsrapporten. Det händer många saker i en så stor verksamhet som vår och det är svårt att få med allt i en och samma rapport. Det blir att välja ut det viktigaste och se hur väl vi uppfyllt de mål som vi satte upp i slutet av förra året. Ett sådant mål var att vi skulle öka antalet barn i barnbyn med minst 10 barn under 2017. Som det ser ut nu kommer vi att uppfylla det med råge. Vi har redan välkomnat 8 barn, nästa vecka kommer en ny pojke och sedan har vi flera stycken som väntar på att bli färdigutredda av de sociala myndigheterna innan vi kan välkomna dem hit. Nu ber vi att vi ska hitta bra husföräldrar som är villiga att ta hand om barnen, uppfostra dem som sina egna och ge dem kärlek, mat och allt annat som barnen behöver.

Ett annat mål var att utveckla vårt ULE-program. Där är våra tre Community Development Workers fullt sysselsatta just nu och nästa vecka börjar den fjärde att arbeta tillsammans med oss. Vi ser ett ökat intresse för att organisera sig i grupper, spara pengar och att utveckla inkomstbringande projekt. Den Filippinska staten uppmuntrar organisationer som vår att utveckla arbetet och kan även bidra med finansiering till olika kvinnogrupper som bestämmer sig för att utveckla en business av det slag som förutspås vara lönsam. Flera av de kvinnor som varit med i programmet i några år har lyckats bra med sina projekt och nu tänker vi utbilda dem till mentorer för nya kvinnor. Det är så roligt att se hur människor utvecklas och växer genom att de får dela sina erfarenheter med andra.

Under tiden 10/7-16/7 ska vi dela erfarenheter av Barnmissionens arbete med medarbetare från tre kontinenter på Löttorps camping, Öland. Välkomna dit om ni vill och kan! Jag tänkte ta med några sådana här mattor dit. Du får gärna köpa om du vill vara med och stötta några av de 1000 kvinnor vi har i ULE-programmet.

Independence Day! 119 årsdagen av självständighet firas här på Filippinerna i dag. Vi har firat tillsammans med barnen och personalen i barnbyn. Bra förmiddag med kort tillbakablick på landets historia, geografi mm och sedan tid för att måla egna filippinska flaggor.

Tre barn från barnbyn med sina egna filippinska flaggor

Vi avslutade det hela med så kallad buddle fight (all mat serveras på bananblad och äts med händerna). Egentligen ska man också kivas lite om maten men vi var generösa och delade så att alla kunde äta sig riktigt mätta. Inte minst tack vare extra mat tack vare att vi även firade en av flickorna som fyller 7 år i dag. När hon kom till barnbyn var hon liten och hade tillbringat ganska lång tid på undernäringskliniken. I dag är hon en glad och pigg tjej som går i första klass i skolan. Så härligt att se henne så stolt och glad idag!

Vi har välkomnat fyra nya barn i barnbyn. Två av dem blev helt föräldralösa när deras mamma (en av missionens anställda) hastigt avled för några veckor sedan. Totalt är de fem syskon. Den äldste är nyutbildad lärare men tjänar inte tillräckligt mycket för att kunna försörja sina syskon. De andra två studerar fortfarande och får stöd via vårt sponsorprogram och har flyttat in hos medlemmar i den kyrka som familjen tillhör. Känns väldigt bra att så konkret hjälpa till i en sådan här situation! Tack alla trogna givare som gör insatser som dessa möjliga! Trots självständighet och en bra ekonomisk tillväxt i landet så behöver fortfarande många filippinska familjer stöd avseende ekonomi, hälsa- och sjukvård, utbildning och bostad.

I morgon har den filippinska styrelsen möte här på huvudkontoret. Det finns många viktiga frågor på dagordningen och vi och våra medarbetare är stolta över goda resultat i de olika programmen. I juli åker nämnda styrelse med oss till Sverige för att delta i Barnmissionens vecka på Löttorp, Öland. Kom gärna dit och träffa dem och oss 10-16 juli.