Triza räddades från barnäktenskap

I åtta år har Triza Amoni fått hjälp från Barnmissionens partner Ledo i Lokichoggio, Kenya. Det har betytt allt. När styvpappan ville att hon skulle giftas bort som tioåring gick de svenska sponsorerna in och sponsrade Trizas utbildning. Snart är hon färdigutbildad advokat.

– Först av allt vill jag tacka Gud för livets gåva, för välsignelser, beskydd, vägledning, hälsa och för att han alltid älskar mig och finns där för mig och aldrig lämnar mig. Men jag vill också tacka alla människor som har hjälpt mig genom livet. Tack för att ni har varit så generösa och sponsrat min utbildning i åtta år!

– Jag minns hur det kändes när min pappa dog och min styvpappa ville att jag som tioåring skulle gifta mig med en gammal man. Jag hade inget hopp i livet. Men så träffade jag KeA och Birgitta Arnlund. De visade mig så mycket kärlek och vänlighet och gav mig en chans att fortsätta studera.

– De frågade vad jag ville göra i livet och jag svarade att jag drömde om att bli en advokat. Nu lever jag min dröm och håller på att utbilda mig till advokat. Jag studerar mycket hårt för att nå mina mål.

– Ord kan inte förklara hur tacksam jag är för att ni brydde er om mig och tog mig till bra skolor som min fattiga familj inte kunde betala, trots att jag bara var en liten flicka i ett samhälle där flickor inte har något värde.

33 000 barn gifts bort varje dag. Läs mer här

Lucy rymde istället för att gifta sig. Läs mer här.

Ge en gåva till Barnmissionens arbete mot barnäktenskap. Ge din gåva här.

Lucy

Lucy skulle giftas bort som tolvåring. Istället rymde hon hemifrån för att gå i skola. Idag har hon försonats med sin familj och både Lucy och hennes pappa jobbar nu hårt för att fler barn ska få gå i skolan istället för att giftas bort i alltför tidig ålder.

Lucy kommer från en massajfamilj i Kenya. Enligt kenyansk lag är barnäktenskap förbjudet, men på många håll lever de gamla traditionerna kvar och unga flickor gifts bort väldigt tidigt. Lucys mamma giftes bort redan som tolvåring med en man som var mycket äldre och som redan hade tre fruar.

När Lucy själv blev tolv år gammal väntade samma öde på henne.

– Min pappa ville gifta bort mig med en man som han själv hade valt ut. Men jag ville inte. Jag var bara tolv år gammal och jag ville inte gifta mig, berättar Lucy.

Lucy brukade gå till söndagsskolan och nu sprang hon dit för att be till Gud.

 

”Gode Gud, hjälp mig”

– Jag bad: ”Gode Gud, hjälp mig. Jag vill inte att pappa ska gifta bort mig med den här mannen. Han är gammal och jag älskar inte honom.”

Redan samma dag fick hon ett första bönesvar.

– När jag kom hem från bönen var en av skolledarna på besök. Han bad min pappa att inte gifta bort mig. Han ville istället att jag skulle få gå i skolan och utbilda mig.

Men Lucys far hade bestämt sig. Äktenskapet skulle bli av. Den tilltänkta mannens familj kom också med djur som skulle utväxlas innan äktenskapet.

Utsattes för könsstympning

Lucy förbereddes för äktenskapet genom kvinnlig könsstympning, något som är förbjudet i Kenya, men som fortfarande förekommer.

– Det gjorde verkligen jätteont. Jag grät, men min mamma sa att jag inte skulle oroa mig. Min mamma bad för mig och andra bad också för mig. Jag tror på Gud och vet att han hjälper mig.

Lucy visste att om bara ett par månader skulle äktenskapet bli verklighet. Hon sprang till skolan och bad rektorn att hjälpa henne och låta henne stanna i skolan istället. Men pappan kontaktade en grupp bykrigare som kom till skolan och tvingade Lucy att följa med dem hem.

Lucy gav inte upp. Hon rymde hemifrån och tog sig ända till Nairobi, där hon hamnade i ett räddningscenter. Hon anmälde sin pappa för att han tvingat henne till kvinnlig könsstympning, något som ledde till att pappan dömdes till sex månaders fängelse.

Saknade sin familj

I Nairobi träffade Lucy en person från Barnmissionens systerorganisation ABC. Lucy berättade vad hennes far hade tänkt för henne och under flera års tid fick hon gå i skola i Nairobi. Men hon saknade sin familj.

– Jag hade inte träffat min mamma och mina syskon på så länge och jag saknade dem så väldigt mycket. Jag ville åka hem och träffa dem, men jag visste inte vad som skulle hända.

Tillsammans med ABC:s representant reste Lucy tillbaka till sin hemby. Föräldrarna fick höra om Lucys utbildning och de uppmanades att förlåta sin dotter för att hon rymt hemifrån.

– Mötet gick bra. Min pappa hade saknat mig och han förlät mig för att jag hade rymt från att bli bortgift.

Tillbaka i familjen

Idag bor Lucy tillsammans med sin familj igen. Hon jobbar som skolsekreterare på Barnmissionens/ABC:s skola bland massajerna i Namelok.

– Jag skulle vilja bygga ett räddningscenter för massajflickor som behöver hjälp. Min dröm för framtiden är också att få gå på universitetet. Och jag vet att när Gud öppnar dörren, då kommer det att bli möjligt.

Inte bara Lucy, utan även hennes pappa, har förändrats mycket av det som hänt. Han har sett hur klok hans dotter har blivit och nu uppmuntrar han andra massajer att inte gifta bort sina döttrar för tidigt utan istället låta dem utbilda sig.

Pappan propagerar för skola

Som en gammal man i massajbyn väger faderns ord högt. Varje gång han får höra talas om att någon planerar att gifta bort en alltför unga flicka går han dit och förklarar för dem varför de istället ska skicka sin dotter till skolan. Det har dramatiskt förändrat möjligheterna för de unga massajflickorna i området.

När fadern får frågan om varför det är viktigt att flickor får utbilda sig svarar han så här:

– Kvinnor som får utbilda sig kan till och med göra mer än män. De har samma kraft och samma kunskap, säger han.

EVA RUDERSTAM/JENNIFER HEGARTY

Lucy

Lucy rymde hemifrån för att slippa giftas bort som tolvåring.

Lucys pappa

Lucys pappa kämpar idag för att flickor ska få gå i skola istället för att giftas bort som barn.

33 000 barn gifts bort varje dag. Läs mer här

Ge en gåva till Barnmissionens arbete mot barnäktenskap. Ge din gåva här.

Salim i Uganda blev entreprenör

21-årige Salim Musana i Uganda lärde sig två olika hantverk när han deltog i Barnmissionens/Devents entreprenörsutbildning – att köra bil och att odla.

Bilkörningen gav honom en deltidsinkomst, men Salim ville lära sig mer. Då fick han träffa en mentor som drev en tomatodling. Under hans handledning fick Salim lära sig hur man sköter en tomatodling, allt från hur man väljer ut vilka fröer som ska användas, hur odlingsbäddarna förbereds och hur man tar hand om tomatplantorna, men också kunskaper kring marknadsföring och försäljning.

De oregelbundna inkomsterna från Salims två jobb har han använt till att köpa djur som kan ge honom nya inkomster – grisar och getter. Han har också kunnat köpa nya kläder och hjälpa sin mamma ekonomiskt.

Salims plan är att nästa år starta en egen tomatodling samtidigt som han vill utöka sin djurhållning.

Entreprenörsutbildningen i Uganda drivs av Barnmissionens partnerorganisation Centre for Evangelism.

Mer om Barnmissionens arbete med entreprenörskap och samhällsutveckling, Devent, kan du läsa på hemsidan www.devent.co.

Robert och hans familj i Uganda får hjälp till skolgång.

Robert är sex år gammal och bor i Uganda. Tack vare hjälp från Barnmissionen/ABC Children´s Aid får han och hans syskon gå i skola. Genom utbildning hoppas Robert kunna bryta sig loss från fattigdomen som präglar hans vardag.

Robert och hans två äldre syskon går i Barnmissionens/ABC Children Aid´s grundskola i Uganda. Han har även två yngre syskon som inte har börjat i skolan ännu, men även de ser fram emot att studera i framtiden.

Robert är en klok och positiv pojke som förstår att han måste studera hårt för att lyckas i livet.

När Roberts pappa lämnade familjen blev mamman den enda familjeförsörjaren. Hon har aldrig fått gå i skola och kan därför inte få något ordentligt arbete. Hon samlar sopor från människor I byn och städar åt andra, men lyckas bara tjäna en dollar om dagen, vilket inte räcker till de mest basala behoven för familjen och barnen.

Det hus som familjen hyr består av ett enda rum. El och vatten ses som lyxvaror och alla kvällsaktiviteter måste därför göras i skenet från stearinljus. Det finns inget kök, så all mat tillagas utomhus.

Roberts familj och tio andra familjer i området delar på en enkel sanitetsanläggning. Vatten hämtas en bra bit iväg från hemmet och det är barnens uppgift att dagligen hämta vatten till hushållet.

Familjen äger bara en säng som mamman delar med de två yngsta barnen. Robert och hans två äldre syskon sover på mattor på golvet.

Roberts mamma är mycket tacksam för den utbildning som barnen får genom Barnmissionen/ABC. Hon vet att utbildning är en nyckel för att bryta sig loss från fattigdom. Barnen är väldigt tacksamma för sin skola och de är övertygade om att de tack vare sin utbildning en dag kommer att göra sin mamma stolt.

Sexåriga Robert får skolhjälp i Uganda

Skolan ger Sajman en framtid

Sajman är en av eleverna på Barnmissionens skola Home of Peace i Bangladesh. Föräldrarna försörjer sig som dagarbetare, bland annat på risfälten, när det finns arbete. Även Sajmans tioåriga storebror jobbar för att fembarnsfamiljen ska få mat på bordet. Men pengarna räcker inte till för att skicka barnen till skolan.

Sajman är den enda av syskonen som går chansen att gå i skola. Tack vare ekonomiskt stöd från Barnmissionens givare får han komma till Home of Peace där han får undervisning, men också bostad, mat, kläder och hälsovård.

− Jag älskar Home of Peace. Jag vill studera här och sen ska jag gå på college. Jag vill bli officer i armén, säger han.

Trots att Sajman bara går i andra klass har han förstått hur viktigt det är med utbildning.

− Jag vill inte börja jobba nu, som min äldre bror gör. Jag vill utbilda mig.

Sajman berättar hur roligt det är på Home of Peace, men konstaterar att det finns det som är svårt också – som matte.

− Alla siffror dansar runt i huvudet på mig. Men min mattelärare är väldigt snäll. Han ger mig extra tid så att jag ska förstå.

Genom utbildningen på Home of Peace ger Sajman sig själv en ljusare framtid. Samtidigt önskar han av hela sitt hjärta att även hans syskon ska få samma möjlighet till utbildning.

Du kan hjälpa fler barn att få möjlighet att gå i skola. Gå in på https://barnmissionen.se/ge-en-gava/

56 kronor. Det var Beatrice Amadis startkapital när hon började sälja frukt vid infarterna i Eldoret. Idag har försäljningen ökat och 19-åriga Beatrice har snart en dräglig lön åt sig själv.

2014-07-07 17.29.29Det var egentligen Beatrice Amadis mamma som gick  på Barnmissionens entreprenörsutbildning för att kunna starta en verksamhet och försörja sig själv. Men hon blev själv intresserad och ville också vara med. För att kunna betala egeninsatsen till kursen jobbade hon med trappstädning tidigt om morgnarna.

Redan under träningen började hon sälja frukt vid en av infarterna i Eldoret, där många resenärer stannar till för att ta en rast eller köpa frukt.

Från början köpte hon frukt i en vanlig fruktaffär, lade upp det på ett brunnslock och sålde till förbipasserande. Den första dagskassan var bara motsvarande sju svenska kronor, men med tiden har försäljningen ökat och ligger idag omkring 70-80 kronor. Nu kan Beatrice köpa frukt i större parti och därmed till bättre pris. Snart ger vinsten henne en dräglig lön. Beatrice har också kunnat bygga ett stånd där frukten ligger under ett skärmtak.

– Drömmen är att hyra en liten butik inne vid en av marknadsplatserna i stan där jag kan öka min försäljning och samtidigt ha en anställd som på provision säljer från den plats jag har nu, säger Beatrice Amadi.

På bilden: Beatrice berättar om sin verksamhet för Njoki Mutua från EPTF om utvecklingen. Njoki är projektansvarig för utbildningen i Eldoret och fungerar också som mentor åt de som start eget. Hon ger Beatrice råd och följer ständigt upp utveckling för att ge uppmuntran och även praktisk hjälp med kontakter och annat som kan vara svårt för innan verksamheten har tagit riktig form.

ostap1Förändrade liv. Ostaps unga mamma hade bestämt sig för att lämna sin nyfödda son på sjukhuset i Lutsk. Men genom kärlek och hjälp fick historien en helt annan fortsättning!

En morgon för ett par år sedan fick Lyudmila Lonyuk, som leder vårt arbete i Ukraina, ett samtal från Barnmissionens partners på familje- och ungdomsavdelningen i Lutsk. De berättade att en 20-årig kvinna ville lämna bort det barn hon hade fött dagen innan. Kvinnan, Halyna, var student och barnets pappa fanns inte med i bilden. Hon var rädd för att ringa sina föräldrar i hembyn och berätta om barnet. Hon hade inte berättat att hon var gravid och nu var hon naturligtvis rädd för hur de skulle reagera. Så den unga mamman bestämde sig för att lämna sin son på sjukhuset. Det kunde ha blivit en sorglig historia.

Men kvinnan från familjeavdelningen sa att Barnmissionen kanske kunde hjälpa den unga mamman och hennes pojke. Kanske skulle hon välja att behålla sitt barn om de pratade med henne?

Historien rörde Lyudmila väldigt mycket.
– Vi plockade ihop fina kläder, en barnbibel och andra saker till Ostap och skickade det till sjukhuset, berättar hon.
– Barn är Guds välsignelser och vi ville hjälpa den unga mamman. Hon var inte en dålig mamma, bara ung, ensam och väldigt osäker på sin framtid.

När Halyna hörde om Guds kärlek och när hon såg alla gåvor som ni, våra givare, skickade till Ostap, blev hon väldigt rörd. Hon älskade såklart sin son, men hon var rädd och undrade hur hon skulle kunna ta hand om sin bebis Ostap.
– Jag tror att hon hade tusentals frågor och inte ett enda svar, säger Lyudmila. Men Gud förändrade situationen på ett ögonblick.

Kvinnans föräldrar åkte till sjukhuset i Lutsk med stor oro och många frågor.
– Men när de såg den lilla bebisen och hur många som visade omsorg om Ostap, när de kände Guds stora kärlek, då smälte deras hjärtan, säger Lyudmila.
Föräldrarna bestämde sig för att stödja sin dotter och sitt lilla barnbarn.
– Det var så fantastiskt när Halyna sa: ”Jag trodde jag var ensam i den här världen, men Gud har skickat så många för att hjälpa mig. Jag är inte rädd längre, allt kommer att bli bra med mig och min lilla bebis!” , berättar Lyudmila.

Nu är allt bra med Ostap, han växer upp med sin mamma, mormor och morfar som älskar honom.
– Ibland ringer Halyna till Barnmissionen och berättar om hur det är med dem, berättar Lyudmila.

Halyna har nu blivit klar med sina studier och ska börja arbeta.
– Idag är det helt omöjligt att tänka sig hur det skulle bli om hans mamma lämnade honom, säger Lyudmila.
– Barnmissionens arbete är väldigt speciellt – Gud satte oss där hans minsta är i nöd. Och det är så underbart att kunna hjälpa!

Tidigare behövde Sunity Hembrom fasta för att ha råd med sina barns skolgång. Nu har hon fått två getter – värdefulla inkomstbringare.

Sunity Hembrom, hennes man och deras fyra barn har fått jobba hårt för att klara sig. Innan var de båda arbetare och slet för att kunna ha något att äta. De egna behoven fick komma i andrahand. Trots de svåra omständigheterna har Sunity gjort allt för att hennes barn ska få en bra framtid. Hon har lyckats med att bekosta två av sina barns skolgångar genom att själv låta bli att äta. De allra flesta dagarna fastade hon för att kunna ha råd.

När familjen fick två getter blev situationen en helt annan. Nu kan de föda upp fler getter och ha en regelbunden inkomst genom att sälja kiden och getternas mjölk. Att hennes barn själva också kan få mjölk är något de tidigare bara kunnat drömma om. Hinkarna med mjölk på marknaden har de inte kunnat mer än att titta på.

Det som tidigare bara varit en dröm är nu verklighet för familjen.sunity_hembrom

I egna händer

Marken sågs över innan de startade sin odling.En chans till ekonomisk självständighet. Det fick mr Kaindi från byn Mwatati i Kenya genom vår partner I Choose Life – Africa. Fembarnspappan som tidigare tjänade omkring 250 kronor i månaden kan idag både försörja familjen och skicka sina barn till skolan.

 

En av grundpelarna i det arbete som Barnmissionen driver i Kenya tillsammans med I Choose Life är att stärka människor till att bli ekonomiskt självständiga. Genom att träna människor i entreprenörskap och starta grupper för gemensamt sparande blir just det möjligt.

Det fick mr Kaindi själv erfara under 2013. I början av året gick han med i ett entreprenörskapsprogram och blev ordförande i en grupp av 20 personer som alla ville förbättra sin livssituation. Gruppen bidrog med pengar varje vecka och efter fem månader hade de sparat tillräckligt för att starta en gemensam affärsverksamhet.

Gruppen fick en bit land och snabbt bestämde de sig för vad de skulle odla.
– Efterfrågan på kruskål var stor och marknaden såg bra ut, säger Kaindi.

De förberedde jorden, köpte bra fröer lokalt och skötte odlingen enligt den rådgivning de fick från en av lärarna på I Choose Life. Efter bara två månader var det dags för skörd.

– Efterfrågan var helt otrolig, vi behövde inte ens skicka kålen till marknaden, familjer runt omkring kom direkt till oss och köpte, berättar Kaindi.

Gruppen gjorde en ordentlig vinst och det som Kaindi tjänade ihop som ett resultat från det framgångsrika projektet gjorde det möjligt att betala skolavgifterna för hans dotter som precis skulle ta examen.

Men det är inte slut här. Nu fortsätter affärsverksamheten att expandera – i år med en tomatodling.
– Jag tackar I Choose Life – Africa och deras partners för det arbete de gör i vår region, säger Kaindi.

Från ensam till älskad

Katya med sin man Ruslan och deras två döttrar.

Katya med sin man Ruslan och deras två döttrar.

En ö av hopp och kärlek på jorden. Det är vad Barnmissionens sommarläger var för 14-åriga Katya – en föräldralös flicka, ensam och bortglömd av alla andra. Idag är hon gift och har två egna döttrar.

När Katya växte upp var hon ensam. Lämnad av sina föräldrar växte hon upp på ett internat med många andra barn. Varje sommar åkte alla hem till sina föräldrar, släktingar eller bekanta.
– Men vissa barn stannade på barnhemmet, ingen ville ta hand om dem. En av dem var jag, berättar Katya.

Sin mamma har hon aldrig träffat, hon lämnade Katya på förlossningsavdelningen.
– Ingen besökte mig på barnhemmet. Jag kände mig vilsen och bortglömd i världen, min framtid verkade hopplös.

Men när hon var 14 år fick hon en inbjudan till Barnmissionens sommarläger på lägergården Dubechno.
– Den dagen förändrades mitt liv!

Lägret beskriver hon som en helt annan värld.
– För första gången i mitt liv kände jag att människor verkligen älskade mig och brydde sig om mig. Jag fick många nya vänner, ingen var elak mot mig och hela atmosfären på lägret var fylld med kärlek.
Den sommaren fick hon sina första egna leksaker, kläder och skor.

Vanligtvis stannar barnen på lägret i två veckor, men Barnmissionen hade sett till att Katya fick stanna på lägret hela sommaren eftersom hin inte hade någonannanstans att ta vägen.
Året därpå fick Katya komma till lägret igen och när hon hade gått ut skolan jobbade hon själv på lägret och hjälpte föräldralösa barn – precis som hon själv.

I dag har Katya en egen familj. Hon är gift med Ruslan och har två flickor – Solomiya och Liya.
– Vänner har hjälpt oss att köpa ett hus i en by nära Dubechno och Barnmissionen hjälper oss alltid med kläder, mat och många andra saker.
– Jag kommer alltid tacka Barnmissionen för att de för många år sedan hittade en liten glömd flicka och visade henne Guds fantastiska kärlek