Barnmissionen har varit med och byggt upp toaletter och duschar i den kenyanska slumstaden Kibera. Häromveckan var Bo Wallenberg på plats och invigde byggnaden.

– Nu har vi bättre sanitära förhållanden och mina barn är friskare, berättar Mary som bor i slumstaden.

När Bo Wallenberg besökte Kenya häromveckan fick han vara med och inviga en byggnad för toaletter och duschar i en av Afrikas största slumstäder i utkanten av Nairobi.

Kibera är en av Afrikas största slumstäder. Här bor minst 200 000 fattiga människor under mycket enkla förhållanden, berättar Bosse.

Utan vatten och avlopp är många hänvisade till ”flying toilets – flygande toaletter”. Det innebär att folk uträttar sina behov i en plastpåse som sedan slängs bakom huset. Det påminner om svenska hundbajspåsar, men det finns inte några sopcontainrar där man kan kasta påsarna.

Plastpåsarna går sönder och sprider en fruktansvärd stank. När det regnar översvämmas hus och gator av avträdesvatten och många blir sjuka.

Tillsammans med hjälporganisationen I Choose Life och kyrkan Nairobi Chapel, som ligger granne med slumområdet, är Barnmissionen med och stöttar bygget av en sanitetsbyggnad med toaletter och duschar för de boende i området.

Häromveckan, när Barnmissionens ledare Bo Wallenberg var på besök i Kenya, fick han vara med om invigningen.

Med svenska ögon mätt är det enormt underdimensionerat med åtta toaletter och åtta duschar i en gigantisk slumstad. Sanitetsbyggnaden har ett riktigt avlopp, men ännu så länge finns det inte någon vattentillförsel utan vi måste köpa in vatten. Men jag tror att det här är början på något större.

Jag tror att Barnmissionen framöver kommer att vara med och hjälpa till med vattentillförseln. Vi vill samla upp regnvatten som vi kan använda till spolning och kanske kan vi framöver dra fram en vattenledning i Kibera, säger Bo Wallenberg.

De boende får betala en liten avgift för att använda toaletter och duschar. På så sätt värdesätter folk toaletterna, samtidigt som anställda kan finnas på plats och se till att toalettbyggnaden hålls fräsch.

En av de boende i Kibera är Mary.

­Livet här är inte precis en dans på rosor. Under lång tid var mina barn ofta sjuka i diarré och alla pengar vi hade gick åt till läkarvård.

Mary fick höra att det krävdes riktiga toaletter för att komma till rätta med barnens hälsoproblem. Men den närmaste toaletten låg 150 meter från huset och avgifterna var höga. Totalt betalade familjen 1 800 kenyanska shilling (140 svenska kronor) per månad.

­Det var en stor kostnad för oss, eftersom vi har en väldigt låg inkomst. Ändå var jag tacksam för att barnen blev friskare tack vare toaletterna.

Mary bad ofta i sitt hjärta om en lösning – och bönen fick svar. Nu finns den nybyggda sanitetsbyggnaden alldeles i närheten av Marys bostad. Toalettavgifterna för familjen har sjunkit till 250 shilling, motsvarande 20 kronor, per månad.

De sanitära förhållandena i området har blivit betydligt bättre och mina barn är friskare, berättar Mary.

Du kan hjälpa till och ge en gåva till Barnmissionens hjälparbete

https://barnmissionen.se/ge-en-gava/

Snart öppnas dörrarna till Barnmissionens sommarläger i Dubechno – men sommarprogrammet har redan börjat! På internationella barndagen blev det Barnfestival med 600 gäster, presenter, aktiviteter – och 50 kg tårta. 

Ge en sommargåva

Den 1 juni, på internationella barndagen, bjöd Barnmissionen i Ukraina till festival. Festivalprogrammet var intensivt och fyllt med framträdanden av No Corruption Generation-klubbar, sport, ett dansmaraton, workshops, roliga lekar och tävlingar.
– Barnen hade en fantastisk dag, fick många nya vänner och nya upplevelser, berättar Lyudmila Lonyuk.

Samma dag deltog Barnmissionen också en barnfestival i Lutsk och träffade barn på flera sjukhus i regionen. Under dagen mötte Barnmissionen totalt över 3 800 barn. Vilken start på sommaren!

Lyudmila vill rikta ett särskilt tack till alla givare som gör dagar som dessa möjliga.
– Vi önskar er en solig och oförglömlig sommar, säger hon.

Hej!

Det går inte att göra inbetalningar via PG 900143 med OCR-nummer!
Det har uppstått tekniska problem med inbetalningar via OCR – det innebär att du inte kan ge din gåva enligt de uppgifter som finns på det inbetalningskort som gått ut med vår senaste tidning. Banken arbetar med att åtgärda detta.

Vi behöver verkligen din gåva, så vi ber dig att göra inbetalningen via något av följande alternativ:
PG 901080-2
BG 901-0802
Märk insättningen ”Sommargåva”. Observera att du inte kan använda ditt OCR-nummer.

Du kan också ge din gåva via vår kampanjsida >>

Två barn som var på lägret förra sommaren – och som längtar tillbaka – är Solomia och Olia. Båda flickorna växte upp i familjer utan en pappa, och ingen av dem hade varit på en semesterresa tidigare. De roliga och glada sommarveckorna på lägergården i Dubechno har de burit med sig hela året!


Ett roligt sommarlov fanns inte på kartan
Solomia kunde inte ens drömma om ett sommarläger förra året. Hennes morbror var vid fronten och hennes mamma och mormor oroade sig mycket och grät ofta. De mesta av deras pengar gick till att stödja morbrodern. Att ha ett roligt sommarlov med lek och kompisar fanns inte på kartan. Därför blev förstås glädjen enorm när Solomia fick inbjudan till sommarlägret i Dubechno!

Väl på lägergården älskade Solomia allt. Stora och ljusa byggnader, fina lekplatser, en ocean av blommor, god mat, och det allra viktigaste – bra och snälla ledare, och hela atmosfären på lägret var fylld av kärlek och omsorg.

Dagarna flög iväg
När Olia fick inbjudan till lägret blev hon både glad och lite nervös – hon hade aldrig åkt så långt hemifrån tidigare och visste inte alls hur ett läger skulle kunna vara. Innan hon gick på bussen kramade hon sin mamma och bror hårt och bad dem ta henne tillbaka om hon inte skulle gilla lägret. Men dagarna på lägret flög iväg så fort! Olia fick många nya vänner och hade så mycket kul, ledarna var vänliga och maten var bara fantastiskt god!

Efter att Olia kommit hem igen skrev hon ett tackbrev till Barnmissionen. ”Jag är så tacksam för alla som gav mig en underbar semester i Dubechno. Jag gillade allt, men det viktigaste var att jag insåg hur mycket Gud älskar mig!”

I sommar kommer över 1 600 barn, precis som Solomia och Olia, få sitt livs sommar på lägergården i Dubechno. Tack för din gåva som gör det möjligt!

Ge en sommargåva

Responsen på kampanjen för svältdrabbade i Kenya har varit fantastisk och Barnmissionen har hittills kunnat ge mat till omkring 2 000 hushåll i Loki med omnejd! Säckar med majs, bönor, ris och olja har lättat bördan för familjer som drabbats av den svåra torkan.

– Vi är tacksamma till Gud för alla som agerat när de hört om människor som drabbats hårt av torkan och även förlorat nära och kära när boskap har dött och gjort dem hjälplösa, skriver Joseph som arbetar med Barnmissionens partner LEDO i Loki.

För att nå ut till de mest akut drabbade har Barnmissionen och LEDO samarbetat med kyrkor och andra aktörer.

Kea och Birgitta Arnlund som ansvarar för arbetet i Loki, berättar att många desperata människor från landsbygden tar sig in till staden för att få mat. Väldigt många är barn som skickas in till släktingar för att kunna få något till familjen.
För många kan det vara en vandring i stekande sol i tre eller fyra dagar, och det finns de som inte klarar den långa resan.
– En del av dem stupar på vägen, berättar Birgitta.
– De har inte ätit något och då klarar de helt enkelt inte resan.
Birgitta berättar också om en god vän, Akero, som bor utanför Loki med sina barn.
– Hon var desperat, barnen bara sov hela dagarna, för de hade ingen ork, berättar hon.

Mitt i desperationen har din gåva gjort skillnad!
Alla som har arbetat med utdelningen av maten är imponerade över att distributionen fungerat så bra.
– Det kan ju förstås bli kaos när det är många som ska ha mat och är desperata, men det gick väldigt lugnt till, berättar Kea.
– Det finns en stor tacksamhet bland dem som tar emot matpaketen.
– Många tappar hoppet när det inte verkar finnas någon utväg och då ger en matutdelning människor nytt hopp. Det blir tydligt att någon tänker på dem och gör så att de får hjälp. Så det är väldigt viktigt att vi får vara med och hjälpa, säger Birgitta.

Tillskott till matkassa på skola
Med hjälp av insamlingen ger vi också stöd till ABC-skolan i Namelok som Barnmissionen arbetar med sedan början av året. Eftersom matpriserna snabbt har stigit räcker inte längre matkassan till de 440 elever som dagligen äter där. För att pengarna ska räcka till stödjer Barnmissionen skolan varje månad så att barnen får tillräckligt att äta.

Vi fortsätter hjälpa
Insamlingskampanjen “Din granne svälter” har pågått sedan i mars och när tidningen trycktes hade Barnmissionen fått in gåvor på 450 000 kr, pengar som fortsatt kommer att omsättas i livräddande insatser för att lindra svälten i Afrika.

Tack för din gåva!

Nu är Tre Barytoners nya skiva Väckelsesånger äntligen ute till försäljning. Den går att hitta i vår webbshop. Allt överskott från försäljningen av skivan går till Barnmissionens arbete. 

Något som Tre Barytoner ofta får höra efter sina konserter är ”Detta var ett riktigt väckelsemöte!” Därav namnet på skivan, Väckelsesånger.

Här finns många välkända och älskade sånger, men också en del nyskrivna texter till kända melodier.

Skivan är medryckande och berör både hjärta och själ. Tre Barytoners stora längtan är att kristen musik åter skall ljuda även i profana sammanhang. Den kristna sångskatten är en viktig del av Sveriges kulturarv och inget kan beröra så mycket som tonen från väckelsesånger.

Tre Barytoner är kopplade till Barnmissionens livräddande arbete och all vinst från skivan tillfaller Barnmissionen.

Vi vill rikta ett stort tack till Sven och Ingrid Nilsson samt Aner Engstrand på Hymer Center som genom generösa bidrag gjort skivan möjlig, så att den kan rädda människor både här på jorden och för evigheten.

Till shoppen

20 miljoner människor hotas nu av svält i östra Afrika. Barnmissionen är på plats i nordvästra Kenya och hjälper drabbade genom att dela ut mat. Den hjälpen är livsviktig. Hjälp oss nå fler genom att ge en gåva!

Ge en gåva

Mat till 300 familjer

Nu har mat till 300 hushåll levererats. Tack vare dina gåvor kan vi rädda liv! 
– Så underbart med den respons vi fått på vårt upprop om mathjälp, skriver Kea Arnlund, på plats i Lokichoggio. 

300 hushåll i byn Lotengan Erus som ligger utanför Loki har nu fått mat. När Barnmissionens medarbetare Kea och Joseph besökte byn förra veckan insåg de hur svältkatastrofen drabbat byns invånare. Nästan alla djur hade dött och familjerna i byn hade ingen aning om när de skulle få äta nästa gång. Men tack vare era gåvor har Barnmissionen kunnat göra skillnad.

– Distributionen under ledning av Joseph blev fantastiskt lyckad och folk gladdes så.
– Våra vänner i AIM-Air, Joel, Pete och Tija och Fred Omeli ställde villigt upp med bilar och pickup, berättar Kea Arnlund.

Detta är bara början – många människor behöver vår hjälp. Ge en gåva och hjälp oss rädda fler liv! 

Ge en gåva

Nästan alla djur har dött. Och ingen vet när de får äta nästa gång. I den lilla byn utanför Lokichoggio i Kenya, precis vid gränsen till Sydsudan, har torkan gjort hungern akut. Kea Arnlund berättar om svälten som redan har börjat ta liv. 

Ge en gåva

Torsdag morgon, 16 mars. Vi lämnar Loki bakom oss, på en ganska nylagd grusväg åt nordost, bakom det stora Mogillaberget. Ordentlig stenig men i bättre skick än de flesta vägar i området. Strax möter vi några kvinnor som ställt ner sina tunga bördor med torrt gräs.

De är på väg till stan för att sälja i tätorten. Kan bli några hundra shilling för dom var att köpa mat för, berättar Joseph, min medarbetare i LEDO.
– Ni kommer snart att känna lukten av döda djur, säger kvinnorna.

Lite längre fram kommer en mindre flock med åsnor. De ser alla påtagligt magra ut med revben som lätt kan räknas. När jag ser en av åsnorna bita av en alldeles torr och till synes död liten buske förstår jag att djuren har det svårt – och naturligtvis människorna också!

Vägen och landskapet blir allt stenigare och kargare och snart är vi framme vid bosättningen, Lotengan Erus. Erus betyder källa. Och mycket riktigt lite längre fram ser vi en alldeles grönaktig återspegling från en slags dam. Där skymtar också kameler. Kamelerna verkar var de som klarar sig längst i den ihållande torkan.

“Alla djur har dött av torkan”
På ömse sidor om vägen ligger stora högar med djurkadaver och skelettdelar. Som från ingenstans dyker det upp människor, barn, vuxna och gamla. En man med bar överkropp och röd kepsmössa inleder genast ett livligt samtal där han pekar både ut över marken och drar sitt finger tvärs över halsen.

– Vad säger han, frågar jag.
– Jo, han heter Esekon Nang’ole och berättar att alla hans djur har nu dött av torkan. Många av benknotorna och kadavren ligger i högen där. Detta är hans barn som brukade vakta getterna och fåren, säger Joseph och pekar på en pojke i 10-årsåldern och en flicka i ungefär samma ålder.
– Nu har barnen inget att göra och knappt något att äta. Det var två dar sen de åt något sist och inte vet de när de kan få nästa mål mat!
– Varför drog han fingret över halsen? undrar jag.
– Han sa att: ”När alla djuren dött, och det inte fanns någon mat kvar i hushållet då bestämde jag mig för att gå lite längre bort och skära halsen av mig. Jag blev så desperat! Men sen tänkte jag på barnen naturligtvis”! översatte Joseph från turkanaspråket.

På andra sidan vägen har en skara äldre kvinnor och män satt sig på huk. Synen är minst sagt grotesk! Framför dem finns ytterligare en stor hög av kadaver och benknotor!

Vi undrar om vi får besöka någons hem. Javisst, det går bra.

Vet inte när det blir mat nästa gång
Några hundra meter in bland buskar och snår, över mycket stenig terräng kommer vi till några mycket enkla hyddor. En byggt helt med någon slags liten buske, och de andra delvis täckta med plast, papp el. dylikt. Strax till höger på tre små stenar ser vi en liten gryta med något som kokas i vattnet.

Emoru Etapar, kommer fram med ett av sina barn på höften och rör om med ett par pinnar.
–Vad lagar ni? frågar jag.

Hon lyfter upp pinnarna och jag ser majskorn och någon annan slags grön växt.

– Det här är erut, berättar Emoru. Den måste koka i många timmar för att vi skall kunna äta den, annars är den mycket giftig. Vi kan fortfarande plocka några sådana frukter på träd i närheten.
– Majsen då, och hur många skall den räcka till? undrar jag och tycker att grytan verkar lite väl liten med tanke på alla som står runt omkring.
– Vi är sju vuxna och åtta barn, säger Emoyo och håller upp en mugg med lite majs och erut på botten.
– Det här skall räcka till 2 personer, säger hon.
– När får ni mat nästa gång?
– Ja, det vet vi inte…

Vi kör vidare längs den steniga vägen. Några kilometer längre fram ligger ytterligare en bosättning. Här finns också en liten vattenkälla. Några åsnor dricker ur en gryta. Vi tittar ner i källan. Den ser ut att ha endast några liter kvar mellan klippblocken.

“Den här byn måste få hjälp”
– Lopeli-källan heter den och den betjänar 12 familjer här, berättar Eymo Ekaskut, den gamle magre mannen som tycks vara ägare till de magra åsnorna.
Han pekar också ut över landskapet och vi förstår att det är återigen samma berättelse. Alla dom andra djuren är döda!

Och att vi djuren dör runt omkring får vi bevis för på hemväg, när en stor vacker rovfågel precis lyfter från ett alldeles färskt kadaver där revbenen lyser i rött.

– Den här byn måste få hjälp, och det snart, säger vi till varandra, Joseph och jag, när vi försöker bearbeta alla starka intryck och berättelser om det som händer alldeles inpå knutarna.

– Där skall vi göra en av våra insatser, säger Joseph, med de pengar som vi kan få från våra vänner i Barnmissionen!

Kea Arnlund, på plats i Lokichoggio, nordvästra Kenya.

För första gången på 6 år drabbas flera områden i Afrika av svält och matbristen är akut för flera miljoner människor. I Lokichoggio, Kenya, där Barnmissionen finns på plats märks detta på flera sätt.
– Allt fler saknar mat för dagen och många kommer från landet för att om möjligt få något att äta, säger Kea Arnlund som tillsammans med sin fru Birgitta ansvarar för arbetet i Loki. 

I byar runt omkring Loki är krisen ett faktum – i en by som Barnmissionen besökt har de flesta djuren redan dött. Människor som försörjer sig på sin boskap har nästan inga djur kvar längre.

– Något enstaka djur levde, några gamla kvinnor satt på marken med sina få ägodelar i en plåtlåda och förberedde sig för flytt in till Loki för att få hjälp. En av kvinnorna satt med sitt sista köttstycke från det som var kvar av djuren, säger Kea Arnlund.

När svälten och bristen breder ut sig i landet söker sig fler och fler till staden.
– Många barn från landet kommer till bymötena, berättar Birgitta, och de ser ivrigt fram emot den lilla brödbit som delas ut i samband med mötet.

Hjälp oss dela ut mat till de allra mest utsatta i Loki – ge en gåva till Mathjälp Kenya.

Ge en gåva