När jag tänker tillbaka på min barndom och alla de lyckliga minnen som jag har, så är de flesta minnena från sommaren.
Jag var i farmor och farfars stuga, fiskade med nät med farfar och pysslade med farmor. Farfar hade eget potatisland och hans potatis är fortfarande den godaste potatis jag ätit.
Sedan kom mamma och pappa och familjens semester började. Vi hade båt och vi var ofta ute och fiskade och badade och njöt i fulla drag.
Att vara ute med båten var det bästa jag visste. Det blev en enorm sammanhållning i familjen.
När jag skriver detta så gör jag det med ett leende på läpparna för jag kan nästan känna dofterna och värmen. Jag är lyckligt lottad som har fått uppleva en så härlig barndom.
Som ledare för Barnmissionen, vet jag att detta inte är alla barns upplevelse. I mitt arbete möter jag många barn som fruktar sommarlovet. Mamma och pappa kanske är missbrukare, det finns inte tillräckligt med mat och ingen vuxen utanför familjen som kan hjälpa mig.
Det finns så många barn som far illa under sommaren. Därför är det en kär tradition för Barnmissionen att ordna sommarläger för dessa barn. Varje sommar kommer tusentals barn till våra sommarläger och får uppleva den bästa sommaren någonsin.
Du kan vara med att stötta detta viktiga projekt genom att ge en riklig sommargåva och hjälpa oss skapa kära sommarminnen!

Bo Wallenberg

Generalsekreterare


Ge en gåva här.

Det går också att ge en gåva via Swish 9010802 eller plusgiro 90 10 80-2. Märk gåvan “Sommargåva”.

Konferensdeltagare från Svenska Missionsrådets medlemsorganisationer.

Anders Mårtensson från Barnmissionen har deltagit i en konferens som FN i Genève ordnat. Konferensen ”Global Platform for Disaster Risk Reduction” handlade om hur man minskar risken för katastrofer genom att arbeta förebyggande med resilience-arbete. På plats fanns både regeringsfolk och representanter från olika icke-statliga organisationer från hela världen.

– Under konferensen var det många som delade erfarenheter och vi fick lärdomar om både lyckade och mindre lyckade insatser. Det är kunskaper som kommer väl till pass i samarbetet med våra partner, berättar Anders Mårtensson.

På forumet skapade deltagarna en gemensam agenda för hur man kan arbeta med förebyggande arbete. Konferensen var en följd av FN:s beslut ”Leave Noone behind”, att alla tillsammans – från FN och regeringar och ner på gräsrotsnivå – ska hjälpas åt för att arbeta förebyggande för att förhindra katastrofer.

Från Svenska Missionsrådets medlemsorganisationer var 15 personer på plats. Även Barnmissionens regionkontor Children´s Mission Africa och vår partnerorganisation EPTF i Kenya deltog.

– En känslosam vecka fylld med både medlidande, glädje och tacksamhet. Framförallt fick vi en erfarenhet för livet och ett perspektiv på hur bra vi faktiskt har det i Sverige.  

Så beskriver tjejerna i Her HappYcup UF sin resa till Kenya där de delade ut menskoppar till skolflickor.

Her HappYcup UF är ett UF-företag (Ung Företagsamhet) som säljer menskoppar till kvinnor i Sverige. För varje menskopp de säljer bidrar kunden samtidigt med en menskopp till en flicka i Lokichoggio, Kenya.

Bakom företaget står tjejerna Malin, Kajsa, Zandra och Mikaela som går sitt andra år på gymnasieskolan Academy of Music and Business i Tingsryd. I januari reste de till Lokichoggio för att se hur Barnmissionen jobbar med “The cup project”. Det här är deras berättelse:

– Spänningarna inför resan var stora – vi skulle ju trots allt bo en hel vecka i ett afrikanskt land med en helt annan kultur än vad vi är vana vid!

– Majoriteten av invånarna i Lokichoggio levde i extrem fattigdom, vilket var en stor skillnad från Sverige, och det märktes. Kläderna var trasiga och smutsiga från allt damm som yrde i luften på grund av den snustorra marken. Vi möttes av små tunna barn som bar 20 liter vatten i en dunk på huvudet. Man förvånades över hur starka deras små kroppar var.

Tacksamhet och givmildhet

– Trots fattigdomen är det inte sorg som vi tar med oss hem från resan, utan snarare tacksamhet och givmildhet. Projektet går ut på att undervisa flickor och pojkar om bland annat pubertet och menstruation, och i slutet av undervisningen får flickorna var sin menskopp.

– Vi var med “The cup team” i två skolklasser och en grupp Rayakvinnor.  I första delen av undervisningen fick flickorna berätta om sina egna erfarenheter. Man kunde ju inte annat än att bli känslomässig när vissa berättade om hur de inte visste vad mens var första gången de fick den, utan trodde att de var sjuka.

– Vi berättade om våra egna erfarenheter och när Kajsa berättade att hennes pappa var den första som fick veta att hon fått sin första mens, blev flickorna chockade. I kulturen i Lokichoggio är menstruation ett tabubelagt ämne och det är sällan att flickorna pratar med sina föräldrar om det, speciellt inte med sin pappa. Dock var det roligt att höra att de flesta flickor som går i skolan visste vad mens var, eftersom de fått lära sig det i skolan.

Obeskrivlig känsla

– Vi hade med oss 32 menskoppar som våra kunder bidragit med. Känslan när vi delade ut menskopparna och såg glädjen hos flickorna när de fick hålla sin menskopp för första gången, var obeskrivlig. Att veta att dessa flickor inte längre behöver använda trasor, gamla madrassbitar, djurskinn eller lägga ner onödigt mycket pengar på bindor, utan istället nu har ett mensskydd som är återanvändningsbart i 5 år, känns så otroligt bra.

– När vi skulle ta kort med en skolklass efter vi delat ut menskopparna, fick Zandra en stark upplevelse av tacksamhet från ett av barnen. Vi ställde oss för att ta fotot, när en av flickorna hängde ett halsband runt Zandras hals och sade “It’s yours”. Trots att flickan inte hade så mycket valde hon att ge sitt halsband i tacksamhet för menskoppen.

– Allt arbete som vi lägger ner i Her HappYcup UF känns värt det, eftersom vi vet att det gör skillnad.

Malin Axelsson Her HappYcup UF

  

För 25 år sedan kom Ira Shevchuk till Sverige för att få vård för allvarliga smultronmärken som täckte stora delar av hennes ansikte. I hemlandet fanns ingen behandling att få.

I torsdags förra veckan var Ira tillbaka i Sverige för ett känslosamt överraskningsmöte med läkaren som gav henne livet.

Året var 1994. Bo Wallenberg från Barnmissionen fick under en av sina hjälpresor till Ukraina möta lilla Ira, en tio månaders flicka med stora kärlmissbildningar som täckte stora delar av ansiktet. Iras föräldrar var förtvivlade. Läkarna i Ukraina kunde inte behandla Iras skador, utan hon var dömd att dö.

Då grep Barnmissionen, Aftonbladet och svenska folket in. Aftonbladet publicerade bilder på Ira och drog igång en stor insamling. Ira fick komma till Sverige för vård, tidningarna skrev och Ira blev välkänd i hela landet.

– Det är inte många personer som blivit kända bara genom sitt förnamn, men Ira är en av dem. Alla visste vem hon var, säger Bo Wallenberg, generalsekreterare på Barnmissionen.

Experthjälp i Malmö

På Universitetssjukhuset i Malmö hade läkarna kunskap och utrustning för att behandla Iras allvarliga smultronmärke – hemangiom. Den läkare som var huvudansvarig för Iras behandling var Agneta Troilius Rubin. Hon satte samman ett helt team med specialistläkare för att Ira skulle få bästa möjliga vård. Det teamet blev välkänt långt utanför Sveriges gränser och läkare från många länder fick lära sig mer om hemangiom genom Ira och kärlteamet i Malmö.

– Vi behandlade Ira med laser och gjorde ärrkorrigeringar. Mina kollegor plastikopererade för att ta bort hudrester och så slipade vi ner ärr. Jag är så tacksam för att vi har fått behandla Ira och följa henne genom livet. Det har gett oss så mycket kunskap, säger Agneta Troilius Rubin och tillägger:

– Men det som gör mig ledsen är att hon fick vård så sent, när hennes ena öga var helt igentäppt. Om ögat är igentäppt på det här sättet i mer än en vecka förlorar man synen. Idag kan Ira bara se siluetter med det ögat.

Hemligt återbesök

Det har gått bra för Ira genom åren. Hon är nu 26 år gammal. Hon har utbildat sig till förskollärare och älskar sitt jobb bland barnen på en förskola i Lutsk.

– 2015 fick jag äran att vara med på hennes bröllop. Hennes ukrainska pappa och jag fick gemensamt leda henne fram till altaret. Det var fantastiskt, berättar Bo Wallenberg.

Förra torsdagen var Ira tillbaka för ett hemligt möte i Sverige. Agneta Troilius Rubin skulle gå i pension och hennes kollegor förberedde en överraskning. När hon i torsdags för sista gången skulle möta patienter var Ira på plats. Det blev både glädjefyllt och mycket känslosamt.

– Vilken otrolig överraskning. Jag är helt mållös. Jag har följt Ira sedan hon var barn och vi har en så speciell relation. Hon betyder jättemycket för mig, säger Agneta.

”En extra mamma”

Även för Ira var mötet väldigt känslosamt.

– Agneta är som min extra mamma. Hon vaggade mig som bebis, hon tog hand om mig och hon vågade behandla mig, något som de ukrainska läkarna inte gjorde. Agneta betyder allt för mig, säger Ira Shevchuk.

– Jag är också fantastiskt tacksam till Barnmissionen och till alla svenskar som gett pengar till min behandling, så att jag kunde överleva och få ett vanligt liv. När jag ser bilder på mig själv som liten kan jag knappt förstå att bilderna föreställer mig, tillägger Ira.

Och så avslöjar hon en fantastisk nyhet:

– Jag är gravid! Mot slutet av året ska jag och min man få vårt första barn. Jag ber att mitt barn ska vara friskt och jag tror att med Guds hjälp kommer det att gå bra.

Laser till ukrainskt sjukhus

Genom åren har Ira varit i Sverige flera gånger. Men Agneta har även rest till Ukraina för att dela med sig av sin kunskap. Vid ett par tillfällen har barnsjukhuset i Lutsk fått lasermaskiner skänkta från Sverige. Då har Agneta utbildat de ukrainska läkarna.

Nu går Agneta i pension – i alla fall delvis.

– Jag älskar mitt jobb och människorna här, men jag har fyllt 67 år och då kan jag inte längre jobba kvar som anställd. Däremot kommer jag att hjälpa till som timanställd ibland, för att ta hand om ronden och lära upp de yngre läkarna.

– Men jag hoppas också att få mer tid så att jag kan hjälpa Barnmissionen mer. Och så vill jag resa till Ukraina och träffa Ira igen, säger Agneta Troilius Rubin.

 

Genom Ira har andra fått hjälp

För Barnmissionen ledde insamlingen för Ira  till att organisationens hjälparbete i Ukraina växte kraftigt.

– Ira blev en representant för andra ukrainska barn som behövde hjälp och tack vare henne har vi kunnat vi hjälpa så många fler. Vi hjälper till att utrusta sjukhus och utbilda ukrainska läkare. Genom åren har massvis med barn med liknande skador som Ira kunnat behandlas på sjukhus i Ukraina, säger Bo Wallenberg.

EVA RUDERSTAM

  

  

  

Tiotal barn fick hjälp utomlands

Genom åren har ett tiotal ukrainska barn fått vård utomlands och räddats till livet tack vare Barnmissionen och svenska folket.

Ruslan

Ruslan hade en stor tumör i ögat som spred sig mot hjärnan. Pengar samlades in så att han kunde opereras på ett sjukhus i tyska Frankfurt. Det sjuka ögat gick inge att rädda, men tumörbildningarna hejdades.

Eva

Eva föddes med ett allvarligt hjärtfel. I december 1993 kom hon till Sverige och opererades på Universitetssjukhuset i Lund, tack vare gåvor från givmilda svenskar. Flera komplikationer tillstötte, men Eva blev helt frisk.

Svetlana

Svetlana föddes med urinblåsan utanpå kroppen. Bo Wallenberg hittade henne på ett barnhem i Lutsk och tog henne till Sverige där hon opererades på Östra sjukhuset i Göteborg. Svetlana adopterades av en svensk familj.

Alexander

Alexander föddes också med urinblåsan utanpå kroppen. Han opererades på Östra Sjukhuset i Göteborg och fick sedan uppföljande operationer i Ukraina.

Filippinerna har de senaste dagarna drabbats av flera jordbävningar. Myndigheter uppger att 16 personer har dött, 86 skadats och att 14 personer fortfarande saknas. Barnmissionens verksamheter på Filippinerna har inte berörts.

Den första jordbävningen, med en magnitud på 6,1 inträffade på måndagen den 22 april nära staden Bodega på den filippinska ön Luzon, nordväst om Manila. En flygplats skadades allvarligt och ett 80-tal byggnader skadades. Jordbävningen kändes även i huvudstaden Manila. Minst 52 mindre efterskalv har rapporterats.
Under tisdagen den 23 april inträffade en ny jordbävning med magnituden 6,5 längre söderut på Filippinerna, med centrum på ön Samar. Enligt filippinska myndigheter drabbades framför allt städerna San Julian och Tacloban City. Tio personer har skadats och 35 byggnader har skadats.
– Vi satt i bilen, så vi kände inte av jordbävningen. Men när vi kom till kontoret möttes vi av medarbetare som berättade att det skakat i cirka 10 sekunder och sedan var det över. Det är inga skador alls i våra områden, berättar Eva-Mari Blomqvist från Children´s Mission Philippines.

Djihi Paulin, Elfenbenskusten

Djihi Paulin är 41 år gammal och bor i Elfenbenskusten. Han har deltagit i en entreprenörskapsträning hos Barnmissionens lokala partner FMP, och det har betytt allt.

– Mitt liv kändes så hopplöst, men mitt i all hopplöshet fick jag möjlighet att komma med i träningsprogrammet och det förändrade mitt liv på djupet. Jag insåg att jag var inne på fel väg. Tre viktiga saker som jag lärde mig var att jag behöver en vision med mitt liv, att jag måste börja med det jag har och att jag behöver jobba för att nå mina mål.

Efter programmet startade Djihi Paulin ett tvätteri. Hans föräldrar hjälpte honom ekonomiskt så att han kunde köpa in tre tvättmaskiner.

– Nu har jag kunnat utöka min verksamhet och samtidigt öka mina inkomster. Jag är gift och har två barn som jag nu har råd att skicka till skolan.

– Jag är så tacksam till FMP som hjälpte mig att starta mitt företag. Idag känner jag mig som en ny person som vet vart jag är på väg.

Vill du hjälpa Barnmissionen att utbilda fler entreprenörer?

Ge en gåva till Devent eller ge bort ett mikrolån i Barnmissionens webbshop.

Aparna Roy

Aparna Roy sade nej till barnäktenskap. Idag har hon jobb och försörjer sina syskon. Det här är hennes berättelse:

Jag heter Aparna Roy och har studerat på Home of Peace fram till 2006. Där blev jag också socialt och moraliskt medveten och det inspirerade mig att se positivt på min framtid.

När jag kom tillbaka hem efter utbildningen var det svårt. Min familj var mycket fattig och det var svårt för min pappa att betala studieavgifter för mig och mina fyra syskon. Därför bestämde min familj att jag skulle giftas bort. Men jag vägrade. Jag var under 18 år och jag hade lärt mig på Home of Peace att flickor som blir bortgifta så tidigt får många problem i livet.

Jag lyckades övertyga mina föräldrar att inte gifta bort mig. Jag bad dem att inte behandla mig som en börda. Istället ville jag tjäna pengar till familjen genom att arbeta som sömmerska. På Home of Peace hade jag fått träna mig i sömnad och jag hade en dröm om att få stå på egna ben.

Men ärligt talat var det inte så lätt att uppfylla drömmen. Jag hade inga pengar till att köpa en symaskin och jag hade ingen möjlighet att fortsätta med högre studier och det gjorde mig så frustrerad.

Då talade Gud till mig och jag såg ett litet ljus. Jag kontaktade Home of Peace som valde att hjälpa mig ännu en gång. Jag fick komma in på college och de gav mig också en symaskin. Nu kunde jag börja sy kläder till mina grannar och få en inkomst som blev till stor hjälp för min familj.

Idag jobbar jag som administratör på Home of Peace och kan ge ekonomisk hjälp till mina syskon så att de kan fortsätta studera. Jag går till mitt jobb med värdighet och respekt.

Det är tack vare Home of Peace och all den hjälp som jag fått där, som jag idag har ett jobb och kan hjälpa andra. Jag skulle aldrig ha varit där jag är idag utan den hjälpen.

Jag ber till Gud att Barnmissionen och Home of Peace ska kunna fortsätta att hjälpa ännu fler barn.

APARNA ROY

Stöd Barnmissionens kamp mot barnäktenskap. Ge din gåva här

Lucy rymde istället för att gifta sig. Läs mer här.

Triza skulle giftas bort som tioåring. Läs mer här.

33 000 barn gifts bort varje dag. Läs mer här.

Muskan och Naila

Muskan och Nailas barnäktenskap blev till mardömmar.

Muskan var elev på Rasta Foundations/Barnmissionens skola i Pakistan. Hon var ivrig att lära sig och hade många drömmar i livet.

2017, när Muskan var 15 år gammal, blev hon uppvaktad av en ung man som ville gifta sig med henne. Han började ge gåvor till Muskans föräldrar för att få dem att gifta bort sin dotter. De blev frestade och giriga efter mer, så de gick med på äktenskapet.

Muskan gifte sig, men äktenskapet blev inte lyckligt. Maken var beroende av alkohol och misshandlade Muskan när han var full. Efter en tid övergav han sin hustru och idag bor Muskan hos sina föräldrar igen. Hon har fått jobb på en textilfabrik där hon tjänar cirka 450 kronor i månaden. Hon har förlorat flera års utbildning, men eftersom hon nu med sin lön hjälper föräldrarna ekonomiskt tillåter de inte henne att komma tillbaka till skolan.

Rasta Foundation har ändå kontakt med Muskan. Hon kommer till kristna möten som hålls i området. Ibland besöker även pastor Shamoun Chand familjen i hemmet.

I samma klass som Muskan gick Naila. Trots att hon var för ung för äktenskap giftes hon för tre år sedan bort med en gammal man som var mer än 40 år äldre. Han hade betalat Nailas föräldrar för att få gifta sig med dottern. De flyttade iväg långt från föräldrahemmet och sedan dess vet ingen på Rasta Foundation vad som har hänt med Naila.

I Pakistan är det legalt att gifta sig från 16 års ålder för flickor och från 18 års ålder för pojkar.

Stöd Barnmissionens kamp mot barnäktenskap. Ge din gåva här

Lucy rymde istället för att gifta sig. Läs mer här.

Triza skulle giftas bort som tioåring. Läs mer här.

33 000 barn gifts bort varje dag. Läs mer här

Undervisning om barnäktenskap i Bangladesh

Elever på Barnmissionens skola Home of Peace undervisas om riskerna med barnäktenskap.

I Bangladesh är barnäktenskap ett stort problem. Trots att antalet barnäktenskap minskar runt om i världen ökar det i Bangladesh.

Statistik från Unicef visar att Bangladesh är det fjärde värsta landet i världen sett till andelen barnäktenskap i förhållande till befolkningen, och det näst värsta landet i världen sett till antalet barnäktenskap. Enligt en rapport från Unicef gifter sig 59 procent av alla flickor i landet före 18 års ålder och hela 22 procent av flickorna gifter sig innan de fyllt 15 år – många av dem redan i 12, 13 och 14-årsåldern.
Sociala system och traditionens makt gör det svårt att stoppa barnäktenskapen.

Hemgift och uppehälle
– Vi har intervjuat föräldrar och vårdnadshavare för att ta reda på orsakerna. De flesta säger att flickorna ska gifta sig tidigt och flytta till männens familjer så att föräldrarna inte längre behöver betala för flickornas uppehälle. Därför ger de bort sina barn i barnäktenskap, berättar Mary Minakkhi från Agape Social Concern, som driver Barnmissionens skola och internat Home of Peace.
En annan orsak till barnäktenskap är att skydda flickor från övergrepp.
– Flickor som exempelvis utsatts för våldtäkt får svårt att gifta sig eftersom ingen vill gifta sig med en flicka som blivit våldtagen. Det är väldigt orättvist att flickan drabbas dubbelt samtidigt som våldtäktsmannen lätt kan gifta sig.
– En tredje orsak är hemgiften. Ju äldre en flicka är när hon gifter sig, desto högre är kraven på hemgift. Om flickan är äldre än 12-14 år när hon gifter sig måste familjen betala en hög hemgift till brudgummens familj och det har många familjer inte råd med, berättar Mary Minakkhi.

Diskussioner i smågrupper
Både biståndsorganisationer och regeringen i Bangladesh arbetar för att minska barnäktenskapen i landet.
Barnmissionens partner Agape Social Concern jobbar förebyggande för att förhindra barnäktenskap.
– Vi vill göra människor medvetna om problemet. Vi jobbar både med barnen på Home of Peace och med människor som bor i byarna, som vi träffar för att diskutera ämnet ”Stoppa barnäktenskap”. Vi informerar och diskuterar frågorna i små grupper, så att alla kan delta i diskussionen.
– Både flickor och pojkar får lära sig om barns rättigheter och får lära sig att säga nej till att gifta sig före 18 års ålder. Dessa värderingar sprider de till sina föräldrar och till hela samhället.
– Ibland är det väldigt svårt att övertyga flickans pappa om att inte ge bort sin dotter till barnäktenskap. Men situationen förbättras långsamt och antalet barnäktenskap minskar i vår närhet, berättar Mary Minakkhi.

Informationsträff i by i Bangladesh om barnäktenskap.

Bymöte i Bangladesh med information om barnäktenskapens konsekvenser.

Stöd Barnmissionens kamp mot barnäktenskap. Ge din gåva här

Lucy rymde istället för att gifta sig. Läs mer här.

Triza skulle giftas bort som tioåring. Läs mer här.

33 000 barn gifts bort varje dag. Läs mer här

Yirisana Etiopien

Yirisana Tadios bor i Etiopien. Hon tvingades av sin familj att gifta sig som mycket ung. Hon blev gravid och i samband med förlossningen drabbades hon av en fistelsjukdom. Efter det övergav hennes man henne och Yirisana fick flytta tillbaka till sina föräldrar. Hon var sjuk under lång tid och beroende av sin familj för att överleva.

Nu mår Yirisana bättre. 2015 fick hon getter och träning från Barnmissionen genom partnern Convoy Hope Ethiopia. Getterna förökade sig och när Yirisana hade nio getter sålde hon två för att istället köpa en åsna som kunde plöja mark. Tillsammans med en grupp andra har hon kunnat köpa en ko och tillsammans delar de på vinsten de får genom att sälja mjölk.

Idag har Yirisana sju getter. Hon har fått en inkomst så att hon kan försörja sitt barn och betala för skolavgifterna och hon är inte längre beroende av sina föräldrar.

Stöd Barnmissionens kamp mot barnäktenskap. Ge din gåva här

Lucy rymde istället för att gifta sig. Läs mer här.

33 000 barn gifts bort varje dag. Läs mer här

Triza skulle giftas bort som tioåring. Läs mer här.

Elevbostäder och utbildning förhindrar barnäktenskap. Läs mer här