Många av de flera hundratals barn som fått komma till Barnmissionen Ukrainas sommarläger i Dubechno, kommer från situationer där sommarlovet kan vara en oerhört tuff tid, eftersom man lever i en sådan utsatthet av missbruk och fattigdom i hemmet. Tack vare era gåvor har dessa barn istället fått fantastiska sommarminnen för livet.
Minnen av lekar, av kompisar, av god mat och av kärlek och omsorg.

> Läs också om hur dina gåvor skapat sommarminnen för livet för barn på Filippinerna

nder sommaren har många många barn och ungdomar fått minnen för livet genom de gåvor som ni har gett till Barnmissionens arbete. Här följer en rapport från de många aktiviteter som pågått på Filippinerna under deras sommarlov.

Sponsorship programmet
Ungdomarna som studerar på college i sponsorship programmet fick chansen att delta i ett tre dagars läger. Platsen för lägret var i bergen med en fantastisk utsikt över dalen och med fina omgivningar. Det var gott om både tid och plats för utomhusaktiviteter och samlingssalen användes för lektioner och andra samlingar.

120 barn på läger från Kiddy Bible Class
120 barn i åldrarna 10-13 år, som deltagit i Kiddy Bible Class, fick komma till Hills of Grace på läger i tre dagar. Ett mycket uppskattat läger men också lite pirrigt eftersom de flesta aldrig hade sovit borta. Lägerelden, vattenlekarna och gruppaktiviteterna och inte minst maten de mest uppskattade inslagen. Att få uppleva kärlek och gemenskap, att få mat i magen flera gånger varje dag och dessutom ha roligt tillsammans med många andra är för de flesta av barnen lyx.

Musikläger för Shining Light
På vårt center Shining Light hade lärarna ett önskemål inför detta sommarlov att det skulle anordnas ett musikläger för intresserade barn från Grade 4-5. Under 4 dagar tränades 20 barn av sex volontärer och de ordinarie lärarna i att spela piano, gitarr, beatbox och att sjunga. Ungdomar och en pastor från en närbelägen samverkans kyrka bidrog med bibelundervisning. Lägret avslutades med en uppvisning av allt de lärt sig och det gav oss verkligen förvissningen om att det lönar sig att anordna läger – det ger barnen nya kunskaper, det stärker deras gemenskap och glädjen hos både deltagare och instruktörer/lärare blir större.

Sommarjobb för tonåringar i barnbyn
För andra året i rad har vi anordnat sommarjobb för tonåringarna i barnbyn. Fyra av de äldsta har varit engagerade i Child Development Program och hjälp till med olika saker som sång, lekar, musik, assistera de mindre barnen osv. Alla fyra är jätteglada för det här jobbet och vill att det ska bli lov snart igen så att de kan komma tillbaka. Några av de barn som är 11-12 år har hjälp till i vår Canteen samt varit assistenter till trädgårdsmästaren och de som arbetar med underhåll av våra fastigheter. Även detta har varit populära sysslor som ger lite omväxling i tillvaron.

Sommarlovsskolor
På Filippinerna är det vanligt med sommarlovs skolor för att hjälpa barn som av en eller annan anledning halkat efter i skolan att komma på banan igen. I barnbyn var det några av barnen som fick hjälp av lärare från våra skolor och några av college ungdomarna från Sponsor programmet hjälpte yngre barn från våra skolor.
På en plats anordnade vi sommarskola för 4-åringar för att lära dem de första grunderna i matematik, läsning och skrivande. Detta eftersom dessa barn ska börja Kinder 1 och läroplanen där är tajt, klasserna i de statliga skolorna stora och då är det bra med en del förkunskaper för att kunna hänga med.

Aktiviteter i barnbyn
Barnen i barnbyn har så klart inte bara jobbat – de har hunnit med en massa andra aktiviteter också. De har haft tid för mycket utomhusaktiviteter som bollsporter och organiserade lekar av olika slag. Våra svenska volontärer, som var här i maj månad, bidrog på ett positivt sätt. Under en veckas tid fick barnen även öva sig i dans, sång och i att spela olika instrument. Jättehärligt var det när de en morgon fick chansen att visa upp vad de lärt sig för all personal och för husföräldrarna.

Snart öppnas dörrarna till Barnmissionens sommarläger i Dubechno – men sommarprogrammet har redan börjat! På internationella barndagen blev det Barnfestival med 600 gäster, presenter, aktiviteter – och 50 kg tårta. 

Ge en sommargåva

Den 1 juni, på internationella barndagen, bjöd Barnmissionen i Ukraina till festival. Festivalprogrammet var intensivt och fyllt med framträdanden av No Corruption Generation-klubbar, sport, ett dansmaraton, workshops, roliga lekar och tävlingar.
– Barnen hade en fantastisk dag, fick många nya vänner och nya upplevelser, berättar Lyudmila Lonyuk.

Samma dag deltog Barnmissionen också en barnfestival i Lutsk och träffade barn på flera sjukhus i regionen. Under dagen mötte Barnmissionen totalt över 3 800 barn. Vilken start på sommaren!

Lyudmila vill rikta ett särskilt tack till alla givare som gör dagar som dessa möjliga.
– Vi önskar er en solig och oförglömlig sommar, säger hon.

Hej!

Det går inte att göra inbetalningar via PG 900143 med OCR-nummer!
Det har uppstått tekniska problem med inbetalningar via OCR – det innebär att du inte kan ge din gåva enligt de uppgifter som finns på det inbetalningskort som gått ut med vår senaste tidning. Banken arbetar med att åtgärda detta.

Vi behöver verkligen din gåva, så vi ber dig att göra inbetalningen via något av följande alternativ:
PG 901080-2
BG 901-0802
Märk insättningen ”Sommargåva”. Observera att du inte kan använda ditt OCR-nummer.

Du kan också ge din gåva via vår kampanjsida >>

Två barn som var på lägret förra sommaren – och som längtar tillbaka – är Solomia och Olia. Båda flickorna växte upp i familjer utan en pappa, och ingen av dem hade varit på en semesterresa tidigare. De roliga och glada sommarveckorna på lägergården i Dubechno har de burit med sig hela året!


Ett roligt sommarlov fanns inte på kartan
Solomia kunde inte ens drömma om ett sommarläger förra året. Hennes morbror var vid fronten och hennes mamma och mormor oroade sig mycket och grät ofta. De mesta av deras pengar gick till att stödja morbrodern. Att ha ett roligt sommarlov med lek och kompisar fanns inte på kartan. Därför blev förstås glädjen enorm när Solomia fick inbjudan till sommarlägret i Dubechno!

Väl på lägergården älskade Solomia allt. Stora och ljusa byggnader, fina lekplatser, en ocean av blommor, god mat, och det allra viktigaste – bra och snälla ledare, och hela atmosfären på lägret var fylld av kärlek och omsorg.

Dagarna flög iväg
När Olia fick inbjudan till lägret blev hon både glad och lite nervös – hon hade aldrig åkt så långt hemifrån tidigare och visste inte alls hur ett läger skulle kunna vara. Innan hon gick på bussen kramade hon sin mamma och bror hårt och bad dem ta henne tillbaka om hon inte skulle gilla lägret. Men dagarna på lägret flög iväg så fort! Olia fick många nya vänner och hade så mycket kul, ledarna var vänliga och maten var bara fantastiskt god!

Efter att Olia kommit hem igen skrev hon ett tackbrev till Barnmissionen. ”Jag är så tacksam för alla som gav mig en underbar semester i Dubechno. Jag gillade allt, men det viktigaste var att jag insåg hur mycket Gud älskar mig!”

I sommar kommer över 1 600 barn, precis som Solomia och Olia, få sitt livs sommar på lägergården i Dubechno. Tack för din gåva som gör det möjligt!

Ge en sommargåva

Responsen på kampanjen för svältdrabbade i Kenya har varit fantastisk och Barnmissionen har hittills kunnat ge mat till omkring 2 000 hushåll i Loki med omnejd! Säckar med majs, bönor, ris och olja har lättat bördan för familjer som drabbats av den svåra torkan.

– Vi är tacksamma till Gud för alla som agerat när de hört om människor som drabbats hårt av torkan och även förlorat nära och kära när boskap har dött och gjort dem hjälplösa, skriver Joseph som arbetar med Barnmissionens partner LEDO i Loki.

För att nå ut till de mest akut drabbade har Barnmissionen och LEDO samarbetat med kyrkor och andra aktörer.

Kea och Birgitta Arnlund som ansvarar för arbetet i Loki, berättar att många desperata människor från landsbygden tar sig in till staden för att få mat. Väldigt många är barn som skickas in till släktingar för att kunna få något till familjen.
För många kan det vara en vandring i stekande sol i tre eller fyra dagar, och det finns de som inte klarar den långa resan.
– En del av dem stupar på vägen, berättar Birgitta.
– De har inte ätit något och då klarar de helt enkelt inte resan.
Birgitta berättar också om en god vän, Akero, som bor utanför Loki med sina barn.
– Hon var desperat, barnen bara sov hela dagarna, för de hade ingen ork, berättar hon.

Mitt i desperationen har din gåva gjort skillnad!
Alla som har arbetat med utdelningen av maten är imponerade över att distributionen fungerat så bra.
– Det kan ju förstås bli kaos när det är många som ska ha mat och är desperata, men det gick väldigt lugnt till, berättar Kea.
– Det finns en stor tacksamhet bland dem som tar emot matpaketen.
– Många tappar hoppet när det inte verkar finnas någon utväg och då ger en matutdelning människor nytt hopp. Det blir tydligt att någon tänker på dem och gör så att de får hjälp. Så det är väldigt viktigt att vi får vara med och hjälpa, säger Birgitta.

Tillskott till matkassa på skola
Med hjälp av insamlingen ger vi också stöd till ABC-skolan i Namelok som Barnmissionen arbetar med sedan början av året. Eftersom matpriserna snabbt har stigit räcker inte längre matkassan till de 440 elever som dagligen äter där. För att pengarna ska räcka till stödjer Barnmissionen skolan varje månad så att barnen får tillräckligt att äta.

Vi fortsätter hjälpa
Insamlingskampanjen “Din granne svälter” har pågått sedan i mars och när tidningen trycktes hade Barnmissionen fått in gåvor på 450 000 kr, pengar som fortsatt kommer att omsättas i livräddande insatser för att lindra svälten i Afrika.

Tack för din gåva!

Nu är Tre Barytoners nya skiva Väckelsesånger äntligen ute till försäljning. Den går att hitta i vår webbshop. Allt överskott från försäljningen av skivan går till Barnmissionens arbete. 

Något som Tre Barytoner ofta får höra efter sina konserter är ”Detta var ett riktigt väckelsemöte!” Därav namnet på skivan, Väckelsesånger.

Här finns många välkända och älskade sånger, men också en del nyskrivna texter till kända melodier.

Skivan är medryckande och berör både hjärta och själ. Tre Barytoners stora längtan är att kristen musik åter skall ljuda även i profana sammanhang. Den kristna sångskatten är en viktig del av Sveriges kulturarv och inget kan beröra så mycket som tonen från väckelsesånger.

Tre Barytoner är kopplade till Barnmissionens livräddande arbete och all vinst från skivan tillfaller Barnmissionen.

Vi vill rikta ett stort tack till Sven och Ingrid Nilsson samt Aner Engstrand på Hymer Center som genom generösa bidrag gjort skivan möjlig, så att den kan rädda människor både här på jorden och för evigheten.

Till shoppen

20 miljoner människor hotas nu av svält i östra Afrika. Barnmissionen är på plats i nordvästra Kenya och hjälper drabbade genom att dela ut mat. Den hjälpen är livsviktig. Hjälp oss nå fler genom att ge en gåva!

Ge en gåva

Mat till 300 familjer

Nu har mat till 300 hushåll levererats. Tack vare dina gåvor kan vi rädda liv! 
– Så underbart med den respons vi fått på vårt upprop om mathjälp, skriver Kea Arnlund, på plats i Lokichoggio. 

300 hushåll i byn Lotengan Erus som ligger utanför Loki har nu fått mat. När Barnmissionens medarbetare Kea och Joseph besökte byn förra veckan insåg de hur svältkatastrofen drabbat byns invånare. Nästan alla djur hade dött och familjerna i byn hade ingen aning om när de skulle få äta nästa gång. Men tack vare era gåvor har Barnmissionen kunnat göra skillnad.

– Distributionen under ledning av Joseph blev fantastiskt lyckad och folk gladdes så.
– Våra vänner i AIM-Air, Joel, Pete och Tija och Fred Omeli ställde villigt upp med bilar och pickup, berättar Kea Arnlund.

Detta är bara början – många människor behöver vår hjälp. Ge en gåva och hjälp oss rädda fler liv! 

Ge en gåva

Nästan alla djur har dött. Och ingen vet när de får äta nästa gång. I den lilla byn utanför Lokichoggio i Kenya, precis vid gränsen till Sydsudan, har torkan gjort hungern akut. Kea Arnlund berättar om svälten som redan har börjat ta liv. 

Ge en gåva

Torsdag morgon, 16 mars. Vi lämnar Loki bakom oss, på en ganska nylagd grusväg åt nordost, bakom det stora Mogillaberget. Ordentlig stenig men i bättre skick än de flesta vägar i området. Strax möter vi några kvinnor som ställt ner sina tunga bördor med torrt gräs.

De är på väg till stan för att sälja i tätorten. Kan bli några hundra shilling för dom var att köpa mat för, berättar Joseph, min medarbetare i LEDO.
– Ni kommer snart att känna lukten av döda djur, säger kvinnorna.

Lite längre fram kommer en mindre flock med åsnor. De ser alla påtagligt magra ut med revben som lätt kan räknas. När jag ser en av åsnorna bita av en alldeles torr och till synes död liten buske förstår jag att djuren har det svårt – och naturligtvis människorna också!

Vägen och landskapet blir allt stenigare och kargare och snart är vi framme vid bosättningen, Lotengan Erus. Erus betyder källa. Och mycket riktigt lite längre fram ser vi en alldeles grönaktig återspegling från en slags dam. Där skymtar också kameler. Kamelerna verkar var de som klarar sig längst i den ihållande torkan.

“Alla djur har dött av torkan”
På ömse sidor om vägen ligger stora högar med djurkadaver och skelettdelar. Som från ingenstans dyker det upp människor, barn, vuxna och gamla. En man med bar överkropp och röd kepsmössa inleder genast ett livligt samtal där han pekar både ut över marken och drar sitt finger tvärs över halsen.

– Vad säger han, frågar jag.
– Jo, han heter Esekon Nang’ole och berättar att alla hans djur har nu dött av torkan. Många av benknotorna och kadavren ligger i högen där. Detta är hans barn som brukade vakta getterna och fåren, säger Joseph och pekar på en pojke i 10-årsåldern och en flicka i ungefär samma ålder.
– Nu har barnen inget att göra och knappt något att äta. Det var två dar sen de åt något sist och inte vet de när de kan få nästa mål mat!
– Varför drog han fingret över halsen? undrar jag.
– Han sa att: ”När alla djuren dött, och det inte fanns någon mat kvar i hushållet då bestämde jag mig för att gå lite längre bort och skära halsen av mig. Jag blev så desperat! Men sen tänkte jag på barnen naturligtvis”! översatte Joseph från turkanaspråket.

På andra sidan vägen har en skara äldre kvinnor och män satt sig på huk. Synen är minst sagt grotesk! Framför dem finns ytterligare en stor hög av kadaver och benknotor!

Vi undrar om vi får besöka någons hem. Javisst, det går bra.

Vet inte när det blir mat nästa gång
Några hundra meter in bland buskar och snår, över mycket stenig terräng kommer vi till några mycket enkla hyddor. En byggt helt med någon slags liten buske, och de andra delvis täckta med plast, papp el. dylikt. Strax till höger på tre små stenar ser vi en liten gryta med något som kokas i vattnet.

Emoru Etapar, kommer fram med ett av sina barn på höften och rör om med ett par pinnar.
–Vad lagar ni? frågar jag.

Hon lyfter upp pinnarna och jag ser majskorn och någon annan slags grön växt.

– Det här är erut, berättar Emoru. Den måste koka i många timmar för att vi skall kunna äta den, annars är den mycket giftig. Vi kan fortfarande plocka några sådana frukter på träd i närheten.
– Majsen då, och hur många skall den räcka till? undrar jag och tycker att grytan verkar lite väl liten med tanke på alla som står runt omkring.
– Vi är sju vuxna och åtta barn, säger Emoyo och håller upp en mugg med lite majs och erut på botten.
– Det här skall räcka till 2 personer, säger hon.
– När får ni mat nästa gång?
– Ja, det vet vi inte…

Vi kör vidare längs den steniga vägen. Några kilometer längre fram ligger ytterligare en bosättning. Här finns också en liten vattenkälla. Några åsnor dricker ur en gryta. Vi tittar ner i källan. Den ser ut att ha endast några liter kvar mellan klippblocken.

“Den här byn måste få hjälp”
– Lopeli-källan heter den och den betjänar 12 familjer här, berättar Eymo Ekaskut, den gamle magre mannen som tycks vara ägare till de magra åsnorna.
Han pekar också ut över landskapet och vi förstår att det är återigen samma berättelse. Alla dom andra djuren är döda!

Och att vi djuren dör runt omkring får vi bevis för på hemväg, när en stor vacker rovfågel precis lyfter från ett alldeles färskt kadaver där revbenen lyser i rött.

– Den här byn måste få hjälp, och det snart, säger vi till varandra, Joseph och jag, när vi försöker bearbeta alla starka intryck och berättelser om det som händer alldeles inpå knutarna.

– Där skall vi göra en av våra insatser, säger Joseph, med de pengar som vi kan få från våra vänner i Barnmissionen!

Kea Arnlund, på plats i Lokichoggio, nordvästra Kenya.