Nytt år med nya möjligheter

I dag handlar bloggen om rehabilitering, julfirande och att se fram emot ett nytt spännande år.

Vi har kommit tillbaka till jobbet igen och almanackan fylls snabb med tider för personalmöten, utbildningar för personalen, träffar med andra NGOs, rapportskrivningar och andra uppföljningar, födelsedagsfirande, bröllop, besök på våra olika centra och i de olika programmen mm.

Min inspirationsbild

Kontrasterna mellan Filippinerna och Sverige är påtagliga särskilt vädermässigt och speciellt när det är vinter i Sverige. Från att ha använt jacka, termobyxor, mössa, vantar, halsduk, läderstövlar och underställ i stort sett varje dag under tre veckor till att komma hit och det funkar med kjol, sandaler och tenniströja. Jag gillar ju värmen så jag njuter av att inte frysa. Första kvällarna här har vi dessutom njutit av nyplockad papaya från våra egna träd!

Operationen av armen, som jag bröt 22/12, gick bra så nu förväntas läkningsprocessen ta fart och jag ska påbörja träning med gradvis ökning för att bli fullt återställd så småningom. Efter tre veckor kan jag gipsa av armen, ta stygnen och använda en ortos som stöd istället för gipset. Gott att ha lite sjukvårdskunskaper i bagaget samtidigt som jag är väldigt tacksam för hjälpen jag fick på Höglandssjukhuset i Eksjö. Proffsigt bemötande, behandling och vård i alla led!

Julfirandet i Sverige blev härligt och avkopplande trots besöken på sjukhuset både för min arm samt för att titta till min mamma, som skrevs in på Annandagen.

Här på Filippinerna har barnen börjat skolan idag efter jullovet. Flera av barnen i barnbyn har fått uppleva sin första roliga jul. De har fått julklappar, ätit speciellt god mat, varit på utflykt mm. 

Ett nytt år har precis startat. 365 oskrivna dagar. När vi åkte hit 2015 fick jag en femårsdagbok av min lillasyster. I den skriver jag korta anteckningar om vad som hänt under dagen. Jag roar mig själv ganska ofta med att gå tillbaka och läsa om vad vi gjorde de föregående åren den aktuella dagen. Det blir en uppföljning och påminnelse om att en del av de planer jag haft fungerar i verkligheten, en del behöver göras om och en del sätts aldrig i verket. Mina små anteckningar skulle kunna utvecklas mer om jag verkligen ville se resultat av mina strävanden eller om någon skulle vilja ta del av en vardagsberättelse.

Alla medarbetare, i ett team, behöver själva se och förstå sina resultat i förhållande till de uppsatta målen och vad som behöver förbättras osv. Vi har under 2017 märkt att i vissa program har resultaten inte blivit det som vi hade planerat och då måste vi analysera och utvärdera och planera om. Hela tiden måste vi ha som mål att nå ut till de människor och då särskilt de barn som behöver oss mest. En av mina arbetsuppgifter är att inspirera medarbetarna att dela berättelser från sina program. Jag vill höra vad de gör, vilka de träffar, hur de hjälper olika barn och deras familjer osv. Jag har en bild av en flicka, som jag tog under första året här. Den flickan brukar jag tänka på som anledningen till varför jag är här – bilden av henne hjälper mig att fokusera. Förhoppningen är att ni som följer oss ska få höra fler vardagsberättelser från de olika programmen som kan inspirera er på olika sätt under 2018.

T.ex berättelsen om pojken som fick en snäll pappa och om flickan som nu kan le!