Demonstration av menskoppar

Idag, på den internationella mensdagen, vill vi slå ett slag för att unga tjejer ska kunna gå i skola även under sin menstruation. I Loki, Kenya, delar Barnmissionen ut menskoppar och utbildar lokalbefolkningen i menstruation och personlig hygien.

Vill du hjälpa till så att fler skoltjejer kan gå i skola under mensen. Köp en menskopp i Barnmissionens webbshop https://barnmissionen.se/shop/produkt/menskopp/.

Varje år, den 28 maj, uppmärksammas frågan att kvinnor runt om i världen ska kunna sköta sin menstruation på ett hygieniskt och värdigt sätt.

På Barnmissionens skolor, inte minst i Kenya, ser vi ofta att unga tjejer är borta från skolan några dagar varje gång de har mens eftersom de inte har råd med mensskydd. Därför har vi nu börjat dela ut menskoppar. Menskoppen är gjord av silikon. Den samlar upp blodet och töms regelbundet. Koppen återanvänds efter avsköljning och samma kopp kan användas i upp till fem år.

Så här långt har projektet slagit mycket väl ut. De flickor som fått koppar är mycket nöjda med dem, och närvaron i skolan har ökat.

Att menskoppar är en bra lösning på problemet för flickor i utvecklingsländer slår nu även Lunds universitet fast. Häromdagen presenterades en studie av flickor i Tanzania som fått prova tre olika mensskydd, menskoppar, engångsbindor och tvättbara tygbindor. Utvärderingen visade att menskoppen var det mensskydd som upplevdes mest positivt.

– Resultaten är jätteviktiga. Menskoppen kan verkligen göra en skillnad för tjejers hälsa och möjlighet till utbildning. Den ger dem en chans att inte halka efter och fortsätta prestera efter det att de får mens, säger Sara Gabrielsson, forskare vid Lunds Universitet.

I Barnmissionens webbshop https://barnmissionen.se/shop/produkt/menskopp/ kan man ge bort menskoppar till behövande flickor.

Vill du läsa mer om Barnmissionens arbete med menskoppar i Lokichoggio, Kenya, kan du läsa här:

https://barnmissionen.se/menskoppar-en-smart-losning-pa-ett-dolt-problem/

Vill du veta mer om studien från Lunds universitet finns det information och en video här: http://news.cision.com/se/lunds-universitet/r/menskopp-bidrar-till-battre-skolgang-for-tjejer-i-tanzania,c2529978

Flickor i Loki med menskoppar

Brist på mensskydd gör att många flickor i tredje världen stannar hemma från skolan när de har mens.

Nu introduceras menskoppar bland flickorna på Barnmissionens skola i Lokichoggio, Kenya.

Ett dolt problem är flickors och kvinnors tillgång till mensskydd i tredje världen. Tyvärr är ämnet ofta skambelagt även om det är den mest naturliga sak i världen.

I Lokichoggio, Kenya, har problemet blivit mycket märkbart då en del av våra skolflickor nu kommit upp i pubertetsåldern. Bindorna är dyra och heller inte bra för miljön. Vi vet att många flickor i tredje världen väljer att stanna hemma från skolan de dagar de har mens då de känner sig osäkra på grund av dåligt mensskydd.

Så vill vi inte ha det. Flickor ska ha samma möjlighet som pojkar att gå i skolan och inte behöva stanna hemma på grund av ett problem som rör oss alla.

”The Cup”

Vår dotter Anna gjorde mig uppmärksam på menskoppen ”the Cup”. Jag fick kontakt med Camilla Wirsén, en svensk eldsjäl som arbetar med The Cup Foundation i Kenya. Hon har tillsammans med sina utbildare introducerat menskoppen i ett flertal skolor i Kenya, med stor framgång.

Vad är det då som är så bra med menskoppen? Det finns många saker. Koppen är gjord av silikon, som är ett medicinskt testat material. Den samlar upp blodet som sedan töms regelbundet, en till två gånger per dag, under perioden. Koppen återanvänds efter avsköljning. Det krävs väldigt lite vatten. Samma kopp kan sedan användas i upp till fem år!

En kopp kostar mellan 200 och 400 kronor, så det finns mycket pengar att spara. Den är lätt att använda för unga flickor såväl som äldre kvinnor. Det blir ju heller inget ”skräp” att ta hand om och därför är den väldigt miljövänlig.

Visade och berättade

Efter långa samtal och många frågor beslöt vi att låta en av utbildarna komma till Loki för att introducera The Cup. Under en vecka träffade utbildaren olika grupper: lärarna tillsammans med Barnmissionens lokala samarbetspartner LEDO, chefer och byledare, våra skolflickor och deras föräldrar, andra kvinnor från stan och även några av de så kallade Raya-flickorna som inte går i skolan.

Det var mycket spännande att se hur intresserade alla blev, kvinnor såväl som män. Utbildaren presenterade det hela mycket proffsigt och när veckan hade gått var det ingen tvekan. Alla var överens: Detta är en smart lösning! Detta vill vi prova!

Dra igång på allvar

En försöksgrupp av kvinnor har fått prova koppen i tre månader och då deras upplevelse är mycket positiv vill vi nu köra igång på allvar. Mer träning behövs dock innan vi delar ut kopparna.

Camilla Wirsén har ett väl utfört program där hon även inkluderar pojkar i utbildningen. De måste också få lära sig hur flickorna har det så att de kan respektera dem, säger hon.

Vår förhoppning är att kunna ge skolflickor kopparna utan kostnad medan kvinnor ska få köpa dem till något reducerat pris.

Den som vill vara med och sponsra en menskopp kan göra det via Barnmissionens webbshop www.barnmissionen.se/shop. Det går också att swisha 200 kronor till Barnmissionens swishkonto 9010802 och uppge ”Kopp”.

BIRGITTA ARNLUND

Demonstration av menskoppar i Loki, Kenya Undervisning om menskoppar i LokiMenskoppar i Kenya

Brand i slumområde i Kenya

En förtvivlad kvinna återser platsen där hennes bostad låg. Nu har hon inte längre någonstans att bo. Foto: Francis Nderitu.

En jättelik brand har ödelagt stora delar av slumområdet Langata (Kijiji) i Kenyas huvudstad Nairobi. Fyra personer har dött och 5 000 personer är hemlösa.
Hjälp oss att hjälpa de hemlösa med mat, köksutrustning och sanitetsartiklar! 
Swisha till 9010802 och uppge ”Brand Kenya”.

Det var på söndagskvällen den 28 januari som branden bröt ut i slumområdet och snabbt spred sig bland bostadsskjulen.
– Den här branden är stor! Jag kan höra explosionerna och skriken från mitt hus, skriver Caroline Kimutai till Chelimo Keter från Barnmissionens afrikanska avdelning Children´s Mission Africa i Nairobi.
Fyra människor har rapporterats döda och 5 000 personer blev hemlösa när deras bostäder brann upp. De har nu varken mat, kläder eller någonstans att bo.
– Många barn som bor i Kijiji har påverkats. De kan inte gå till skolan och de har förlorat allt, inklusive nödvändigt skolmaterial, berättar Chelimo Keter och tillägger:
– Enligt de senaste rapporterna jag har fått har 1 956 hus förstörts. Det betyder att ungefär 5 000 personer behöver omedelbar hjälp i form av någonstans att bo, men också mat, sanitetsprodukter, köksutrustning och redskap. För att barnen ska kunna komma tillbaka till skolorna krävs både skoluniformer och nödvändigt skolmaterial.
Barnmissionen driver genom ABC Childrens´s Aid en skola för barn i Nairobis slumområden. Men barnen på den skolan kommer från ett annat av stadens slumområden och berörs inte direkt av branden.
Det hindrar inte Children´s Mission Africa från att hjälpa dem som drabbats av storbranden. Genom ett bidrag till Barnmissionens insamling hjälper du oss att hjälpa de mest utsatta. Ge din gåva via Swish, nummer 9010802. Märk inbetalningen Brand Kenya. Du kan också använda Barnmissionens plusgiro 90 10 80-2 eller ge en gåva via Barnmissionens gåvosida.

Brand i slumområde i Kenya

Slumområdet Kijiji förvandlades till en soptipp efter söndagens brand, där fyra personer dog och 5 000 personer blev hemlösa. Foto: Francis Nderitu.

Brand i Kenya

Husen i Kijiji bestod av enkla plåtskjul, som stod alldeles intill varandra. Branden spred sig snabbt från hus till hus och förödelsen blev enorm. Foto: Francis Nderitu.

Malaria skördar liv i Kenya

En mamma med två barn är lycklig nog att ha ett gammalt myggnät där hon kan sova med barnen.

Två pojkar på Barnmissionens skola Hannah Emuriakin i Lokichoggio (Loki), Kenya, har fått sätta livet till i en aggressiv malariaepidemi i området. Myggnät och mediciner behövs för att stoppa epidemin.

I Barnmissionens webbshop kan du köpa ett myggnät och rädda liv.

− Vi har förlorat två fina små pojkar i den hemska sjukdomen. Och många andra, både barn och vuxna, har fått sätta livet till. Flera av våra lärare har mist föräldrar i sjukdomen, berättar Birgitta  Arnlund som arbetar på plats i Loki för Barnmissionens partnerorganisation Ledo.

− Det är så sorgligt att se alla sjuka barn. Mitt hjärta gråter. Många kommer för sent till kliniken och många har inte pengar till de mediciner som behövs. Vilken orättvis värd vi lever i! Måtte det snart bli ett slut! Hjälp oss att be, tilägger hon.

Birgitta Arnlund berättar att det varit ovanligt få mygg i området under den långvariga torkan. Det leder till att lokalbefolkningen inte får i sig den lilla mängd av parasiter som gör dem immuna. När sedan regnen kommer och myggen med dem har befolkningen ingen immunitet och blir mycket sjuka.

− Om en sjuk person blir biten av en mygga sprids sjukdomen vidare. Därför är det viktigt att de sjuka finns under myggnät. Men om det inte finns några nät fortsätter epidemin.

För fem år sedan delades det ut ganska många nät i området, men de slits snabbt och förbrukas. Och nu behövs nya nät.

Birgitta Arnlund vädjar också om pengar till mediciner eftersom många inte har råd att betala.

Både det statliga sjukhuset i området, Lopiding, och den lokala klinik som Barnmissionen stödjer, är fulla av malariapatienter. Det statliga sjukhuset har haft det extra svårt eftersom de samtidigt har drabbats av en sjuksköterskestrejk.

Många barn får vård tack vare Barnmissionen och Ledos medicinska program.

Malarian följs ofta av anemi (blodbrist) och en del patienter behöver akuta blodtransfusioner. Behovet av järnmediciner är stort, men många har inte råd att köpa dem.

Fortfarande är det också ont om mat. En del har börjat plantera när regnen kom, men det går ännu inte att skörda. Matutdelningen från regeringen har upphört på grund av det politiska läget.

− Men folk är tappra och vana vid mycket tuffa förhållanden. Vi är tacksamma att vi får vara här och försöka ge folket lite hopp, säger Birgitta Arnlund.

Här kan du ge en gåva till de drabbade i Loki.

För 100 kronor kan du köpa ett myggnät och rädda liv.

Barnmissionen har varit med och byggt upp toaletter och duschar i den kenyanska slumstaden Kibera. Häromveckan var Bo Wallenberg på plats och invigde byggnaden.

– Nu har vi bättre sanitära förhållanden och mina barn är friskare, berättar Mary som bor i slumstaden.

När Bo Wallenberg besökte Kenya häromveckan fick han vara med och inviga en byggnad för toaletter och duschar i en av Afrikas största slumstäder i utkanten av Nairobi.

Kibera är en av Afrikas största slumstäder. Här bor minst 200 000 fattiga människor under mycket enkla förhållanden, berättar Bosse.

Utan vatten och avlopp är många hänvisade till ”flying toilets – flygande toaletter”. Det innebär att folk uträttar sina behov i en plastpåse som sedan slängs bakom huset. Det påminner om svenska hundbajspåsar, men det finns inte några sopcontainrar där man kan kasta påsarna.

Plastpåsarna går sönder och sprider en fruktansvärd stank. När det regnar översvämmas hus och gator av avträdesvatten och många blir sjuka.

Tillsammans med hjälporganisationen I Choose Life och kyrkan Nairobi Chapel, som ligger granne med slumområdet, är Barnmissionen med och stöttar bygget av en sanitetsbyggnad med toaletter och duschar för de boende i området.

Häromveckan, när Barnmissionens ledare Bo Wallenberg var på besök i Kenya, fick han vara med om invigningen.

Med svenska ögon mätt är det enormt underdimensionerat med åtta toaletter och åtta duschar i en gigantisk slumstad. Sanitetsbyggnaden har ett riktigt avlopp, men ännu så länge finns det inte någon vattentillförsel utan vi måste köpa in vatten. Men jag tror att det här är början på något större.

Jag tror att Barnmissionen framöver kommer att vara med och hjälpa till med vattentillförseln. Vi vill samla upp regnvatten som vi kan använda till spolning och kanske kan vi framöver dra fram en vattenledning i Kibera, säger Bo Wallenberg.

De boende får betala en liten avgift för att använda toaletter och duschar. På så sätt värdesätter folk toaletterna, samtidigt som anställda kan finnas på plats och se till att toalettbyggnaden hålls fräsch.

En av de boende i Kibera är Mary.

­Livet här är inte precis en dans på rosor. Under lång tid var mina barn ofta sjuka i diarré och alla pengar vi hade gick åt till läkarvård.

Mary fick höra att det krävdes riktiga toaletter för att komma till rätta med barnens hälsoproblem. Men den närmaste toaletten låg 150 meter från huset och avgifterna var höga. Totalt betalade familjen 1 800 kenyanska shilling (140 svenska kronor) per månad.

­Det var en stor kostnad för oss, eftersom vi har en väldigt låg inkomst. Ändå var jag tacksam för att barnen blev friskare tack vare toaletterna.

Mary bad ofta i sitt hjärta om en lösning – och bönen fick svar. Nu finns den nybyggda sanitetsbyggnaden alldeles i närheten av Marys bostad. Toalettavgifterna för familjen har sjunkit till 250 shilling, motsvarande 20 kronor, per månad.

De sanitära förhållandena i området har blivit betydligt bättre och mina barn är friskare, berättar Mary.

Du kan hjälpa till och ge en gåva till Barnmissionens hjälparbete

https://barnmissionen.se/ge-en-gava/

Responsen på kampanjen för svältdrabbade i Kenya har varit fantastisk och Barnmissionen har hittills kunnat ge mat till omkring 2 000 hushåll i Loki med omnejd! Säckar med majs, bönor, ris och olja har lättat bördan för familjer som drabbats av den svåra torkan.

– Vi är tacksamma till Gud för alla som agerat när de hört om människor som drabbats hårt av torkan och även förlorat nära och kära när boskap har dött och gjort dem hjälplösa, skriver Joseph som arbetar med Barnmissionens partner LEDO i Loki.

För att nå ut till de mest akut drabbade har Barnmissionen och LEDO samarbetat med kyrkor och andra aktörer.

Kea och Birgitta Arnlund som ansvarar för arbetet i Loki, berättar att många desperata människor från landsbygden tar sig in till staden för att få mat. Väldigt många är barn som skickas in till släktingar för att kunna få något till familjen.
För många kan det vara en vandring i stekande sol i tre eller fyra dagar, och det finns de som inte klarar den långa resan.
– En del av dem stupar på vägen, berättar Birgitta.
– De har inte ätit något och då klarar de helt enkelt inte resan.
Birgitta berättar också om en god vän, Akero, som bor utanför Loki med sina barn.
– Hon var desperat, barnen bara sov hela dagarna, för de hade ingen ork, berättar hon.

Mitt i desperationen har din gåva gjort skillnad!
Alla som har arbetat med utdelningen av maten är imponerade över att distributionen fungerat så bra.
– Det kan ju förstås bli kaos när det är många som ska ha mat och är desperata, men det gick väldigt lugnt till, berättar Kea.
– Det finns en stor tacksamhet bland dem som tar emot matpaketen.
– Många tappar hoppet när det inte verkar finnas någon utväg och då ger en matutdelning människor nytt hopp. Det blir tydligt att någon tänker på dem och gör så att de får hjälp. Så det är väldigt viktigt att vi får vara med och hjälpa, säger Birgitta.

Tillskott till matkassa på skola
Med hjälp av insamlingen ger vi också stöd till ABC-skolan i Namelok som Barnmissionen arbetar med sedan början av året. Eftersom matpriserna snabbt har stigit räcker inte längre matkassan till de 440 elever som dagligen äter där. För att pengarna ska räcka till stödjer Barnmissionen skolan varje månad så att barnen får tillräckligt att äta.

Vi fortsätter hjälpa
Insamlingskampanjen “Din granne svälter” har pågått sedan i mars och när tidningen trycktes hade Barnmissionen fått in gåvor på 450 000 kr, pengar som fortsatt kommer att omsättas i livräddande insatser för att lindra svälten i Afrika.

Tack för din gåva!

20 miljoner människor hotas nu av svält i östra Afrika. Barnmissionen är på plats i nordvästra Kenya och hjälper drabbade genom att dela ut mat. Den hjälpen är livsviktig. Hjälp oss nå fler genom att ge en gåva!

Ge en gåva

Mat till 300 familjer

Nu har mat till 300 hushåll levererats. Tack vare dina gåvor kan vi rädda liv! 
– Så underbart med den respons vi fått på vårt upprop om mathjälp, skriver Kea Arnlund, på plats i Lokichoggio. 

300 hushåll i byn Lotengan Erus som ligger utanför Loki har nu fått mat. När Barnmissionens medarbetare Kea och Joseph besökte byn förra veckan insåg de hur svältkatastrofen drabbat byns invånare. Nästan alla djur hade dött och familjerna i byn hade ingen aning om när de skulle få äta nästa gång. Men tack vare era gåvor har Barnmissionen kunnat göra skillnad.

– Distributionen under ledning av Joseph blev fantastiskt lyckad och folk gladdes så.
– Våra vänner i AIM-Air, Joel, Pete och Tija och Fred Omeli ställde villigt upp med bilar och pickup, berättar Kea Arnlund.

Detta är bara början – många människor behöver vår hjälp. Ge en gåva och hjälp oss rädda fler liv! 

Ge en gåva

Nästan alla djur har dött. Och ingen vet när de får äta nästa gång. I den lilla byn utanför Lokichoggio i Kenya, precis vid gränsen till Sydsudan, har torkan gjort hungern akut. Kea Arnlund berättar om svälten som redan har börjat ta liv. 

Ge en gåva

Torsdag morgon, 16 mars. Vi lämnar Loki bakom oss, på en ganska nylagd grusväg åt nordost, bakom det stora Mogillaberget. Ordentlig stenig men i bättre skick än de flesta vägar i området. Strax möter vi några kvinnor som ställt ner sina tunga bördor med torrt gräs.

De är på väg till stan för att sälja i tätorten. Kan bli några hundra shilling för dom var att köpa mat för, berättar Joseph, min medarbetare i LEDO.
– Ni kommer snart att känna lukten av döda djur, säger kvinnorna.

Lite längre fram kommer en mindre flock med åsnor. De ser alla påtagligt magra ut med revben som lätt kan räknas. När jag ser en av åsnorna bita av en alldeles torr och till synes död liten buske förstår jag att djuren har det svårt – och naturligtvis människorna också!

Vägen och landskapet blir allt stenigare och kargare och snart är vi framme vid bosättningen, Lotengan Erus. Erus betyder källa. Och mycket riktigt lite längre fram ser vi en alldeles grönaktig återspegling från en slags dam. Där skymtar också kameler. Kamelerna verkar var de som klarar sig längst i den ihållande torkan.

“Alla djur har dött av torkan”
På ömse sidor om vägen ligger stora högar med djurkadaver och skelettdelar. Som från ingenstans dyker det upp människor, barn, vuxna och gamla. En man med bar överkropp och röd kepsmössa inleder genast ett livligt samtal där han pekar både ut över marken och drar sitt finger tvärs över halsen.

– Vad säger han, frågar jag.
– Jo, han heter Esekon Nang’ole och berättar att alla hans djur har nu dött av torkan. Många av benknotorna och kadavren ligger i högen där. Detta är hans barn som brukade vakta getterna och fåren, säger Joseph och pekar på en pojke i 10-årsåldern och en flicka i ungefär samma ålder.
– Nu har barnen inget att göra och knappt något att äta. Det var två dar sen de åt något sist och inte vet de när de kan få nästa mål mat!
– Varför drog han fingret över halsen? undrar jag.
– Han sa att: ”När alla djuren dött, och det inte fanns någon mat kvar i hushållet då bestämde jag mig för att gå lite längre bort och skära halsen av mig. Jag blev så desperat! Men sen tänkte jag på barnen naturligtvis”! översatte Joseph från turkanaspråket.

På andra sidan vägen har en skara äldre kvinnor och män satt sig på huk. Synen är minst sagt grotesk! Framför dem finns ytterligare en stor hög av kadaver och benknotor!

Vi undrar om vi får besöka någons hem. Javisst, det går bra.

Vet inte när det blir mat nästa gång
Några hundra meter in bland buskar och snår, över mycket stenig terräng kommer vi till några mycket enkla hyddor. En byggt helt med någon slags liten buske, och de andra delvis täckta med plast, papp el. dylikt. Strax till höger på tre små stenar ser vi en liten gryta med något som kokas i vattnet.

Emoru Etapar, kommer fram med ett av sina barn på höften och rör om med ett par pinnar.
–Vad lagar ni? frågar jag.

Hon lyfter upp pinnarna och jag ser majskorn och någon annan slags grön växt.

– Det här är erut, berättar Emoru. Den måste koka i många timmar för att vi skall kunna äta den, annars är den mycket giftig. Vi kan fortfarande plocka några sådana frukter på träd i närheten.
– Majsen då, och hur många skall den räcka till? undrar jag och tycker att grytan verkar lite väl liten med tanke på alla som står runt omkring.
– Vi är sju vuxna och åtta barn, säger Emoyo och håller upp en mugg med lite majs och erut på botten.
– Det här skall räcka till 2 personer, säger hon.
– När får ni mat nästa gång?
– Ja, det vet vi inte…

Vi kör vidare längs den steniga vägen. Några kilometer längre fram ligger ytterligare en bosättning. Här finns också en liten vattenkälla. Några åsnor dricker ur en gryta. Vi tittar ner i källan. Den ser ut att ha endast några liter kvar mellan klippblocken.

“Den här byn måste få hjälp”
– Lopeli-källan heter den och den betjänar 12 familjer här, berättar Eymo Ekaskut, den gamle magre mannen som tycks vara ägare till de magra åsnorna.
Han pekar också ut över landskapet och vi förstår att det är återigen samma berättelse. Alla dom andra djuren är döda!

Och att vi djuren dör runt omkring får vi bevis för på hemväg, när en stor vacker rovfågel precis lyfter från ett alldeles färskt kadaver där revbenen lyser i rött.

– Den här byn måste få hjälp, och det snart, säger vi till varandra, Joseph och jag, när vi försöker bearbeta alla starka intryck och berättelser om det som händer alldeles inpå knutarna.

– Där skall vi göra en av våra insatser, säger Joseph, med de pengar som vi kan få från våra vänner i Barnmissionen!

Kea Arnlund, på plats i Lokichoggio, nordvästra Kenya.

För första gången på 6 år drabbas flera områden i Afrika av svält och matbristen är akut för flera miljoner människor. I Lokichoggio, Kenya, där Barnmissionen finns på plats märks detta på flera sätt.
– Allt fler saknar mat för dagen och många kommer från landet för att om möjligt få något att äta, säger Kea Arnlund som tillsammans med sin fru Birgitta ansvarar för arbetet i Loki. 

I byar runt omkring Loki är krisen ett faktum – i en by som Barnmissionen besökt har de flesta djuren redan dött. Människor som försörjer sig på sin boskap har nästan inga djur kvar längre.

– Något enstaka djur levde, några gamla kvinnor satt på marken med sina få ägodelar i en plåtlåda och förberedde sig för flytt in till Loki för att få hjälp. En av kvinnorna satt med sitt sista köttstycke från det som var kvar av djuren, säger Kea Arnlund.

När svälten och bristen breder ut sig i landet söker sig fler och fler till staden.
– Många barn från landet kommer till bymötena, berättar Birgitta, och de ser ivrigt fram emot den lilla brödbit som delas ut i samband med mötet.

Hjälp oss dela ut mat till de allra mest utsatta i Loki – ge en gåva till Mathjälp Kenya.

Ge en gåva