För ganska länge sedan lovade jag att skriva om en liten flicka som inte kunde le och nu känns det som om det är rätt tid att dela den berättelsen eftersom hennes situation så drastiskt har ändrats tack vare att hon fick ett hem i barnbyn.

Det var en liten undernärd, rädd och misstänksam flicka jag mötte. Hon undvek att se mig i ögonen och visade inga tecken på att vilja bli kramad, få sitta i knäet eller kommunicera. Det var inte bara mig hon undvek, utan även andra vuxna som var utsedda att ta hand om henne hade svårt att få någon respons från henne. 

Hennes familjesituation var kaotisk med en psykiskt sjuk mamma som dessutom hade missbruksproblem och en arbetslös pappa. Hon var då yngst av sex syskon varav två hade uttalade begåvningssvårigheter. Dina fick flytta in i barnbyn med tre av sina äldre syskon. Pappan ville inte lämna ifrån sig alla barnen även om han insåg att det säkert hade varit det bästa.

Efter tre månader i barnbyn fick huset där de här syskonen bodde nya husföräldrar. Ett ungt gift par, med en egen dotter som då var tre år, tog över ansvaret för Dina, hennes syskon och ytterligare fyra barn. Detta var början till ett nytt och mycket roligare kapitel i Dinas liv. Hon fick en egen lekkamrat, hon fick både en mamma och en pappa som visade henne massor av kärlek, gav henne tid och utrymme och lät henne sakta med säkert utvecklas till en flicka med de färdigheter som är normala för hennes ålder. 

I dag är Dina en glad och sprallig tjej. Hon är ute och leker med andra barn så ofta hon kan, hon gillar mat, gillar att sjunga, spexa och att lära sig nya saker. När jag går genom barnbyn kommer hon ofta fram och kramar om mig, ser mig i ögonen och ger mig ett stort leende! Nu kan vi ta bilder på henne där hon ler och hon älskar att göra sig till framför kameran. I juni ska hon börja i Kinder 1 och det är något som hon ser mycket fram emot.

Vi är så glada över att vi kan få vara med och hjälpa barn som Dina. Tack för att du stödjer Barnmissionen på Filippinerna!

Sedan två veckor är vi tillbaka på Filippinerna. Vi möttes på jobbet av en grupp av våra medarbetare som välkomnade oss med typiskt filippinsk fika. Som ni kanske sett i olika nyhetsmedia är det vattenbrist på Filippinerna. Det är inte så att det regnat mindre än vanligt men det är många fler människor som måste dela på det vatten som finns. På området där vårt huvudkontor finns och där barnbyn ligger finns det en djupborrad brunn med vatten som duger gott och väl till tvätt, dusch och disk. För att få dricksvatten, brukar vi normalt bara filtrera vårt kranvatten men nu köper vi allt dricksvatten i stället. Utbildning för alla hur man på bästa sätt sparar på vattenresurserna är nödvändigt.

Vårt liv pausade den 12 december, 2018, när vi fick samtalet från vår svärdotter som berättade att vår son, Daniel hade dött. Daniel blev påkörd av en bil och dog omedelbart när han korsade en väg mellan busshållplatsen, där han klivit av bussen, och den mindre landsvägen som leder till förskolan där han deltidsarbetade. Vår levnadsglade, nygifte, nyss fyllda 30 åriga son finns inte mer. Det är ofattbart och till synes helt meningslöst för oss.

Under tiden september-till den där dagen i december hade vi även kämpat med andra utmaningar både privat och i jobbet. Det var olika sjukdomar i våra familjer, oro och frågetecken för olika saker i arbetet osv. Exempelvis fick min pappa en ny aortaklaff den 23 januari och min mamma, som varit svårt sjuk under en längre tid, fick lämna jordelivet den 5 mars.

I och med Daniels plötsliga död och dessutom en rad andra saker kändes det först som om all kraft tog slut och att allt blev tomt men så upplevde vi hur vi omslöts av omtanke och förböner från släkt, vänner och vänners vänner. Detta har burit oss! Vi är så tacksamma för detta även om vi under den här tiden, som vi varit i Sverige, har prioriterat att främst vara tillsammans med vår närmaste familj och vänkrets och inte mött så många av er.

Till både Daniels och mammas minne har det skickats in gåvor till Barnmissionens arbete på Filippinerna. Tack alla ni som bidragit till det! Eftersom Daniel älskade att studera kommer de pengar som samlats in till hans minne att användas för att hjälpa studenter, på olika nivåer, att delfinansiera sina studier. Mamma var engagerad i söndagsskola och barnverksamhet av olika slag under många år och därför vill vi att de pengar som samlats in till hennes minne, används i vårt Child Development Program där vi når ca 5000 barn varje år. 

Vi har denna veckan inlett skolavslutningarna i våra skolor. Nu väntar två månader av sommarlov för de filippinska barnen. Vi ska bidra med olika aktiviteter som läger, utflykter mm för att de ska få upplevelser som de kan se tillbaka på och minnas med glädje!

Keep safe and keep praying!

Den lokala kommunledningen, där vi bor, uppmanade oss invånare i går att stanna hemma, vara uppdaterade om tyfonens härjningar och sätta sig i säkerhet vid annalkande fara samt att be!
Så här dagen efter den värsta tyfonen i år försöker jag få en bild av vad som hänt men det är inte så lätt att överblicka än så länge. De materiella skadorna är stora och det finns rapporter om skadade och döda människor men regeringens evakuerings- och informationsarbete fungerar väldigt bra och det innebär att många människor klarat sig oskadda. Vi är tacksamma över att vi bor och verkar i ett område som endast drabbades lindrigt den här gången. Utanför vårt hus ligger det avblåsta grenar, bambu- och bananträd men det är ju inget i jämförelse med de som drabbats av översvämning, jordskred eller avblåsta tak mm.
För bara fem minuter sedan intervjuades Tolle i TV 4 https://www.tv4.se/nyheterna om vad Barnmissionen gör för katastrofdrabbade. Vi vänder ju oss till de allra fattigaste människorna med våra olika program och det är ju också de som drabbas värst av en katastrof eftersom de inte har råd med ordentliga hus osv. Det som behövs nu är byggmaterial, matvaror, kläder, husgeråd mm. Matpriserna är redan höga och väntas nu stiga ytterligare eftersom 1,2 miljoner ha åkermark med ris och majs är förstörda av regnet och blåsten vilket i sin tur kan leda till att fler barn blir undernärda, drabbas av sjukdom osv.

Tack för att ni fortsätter stödja Barnmissionens arbete så att vi kan hjälpa fler. Skicka in en gåva på Barnmissionens Swish 9010802 eller plusgiro 90 10 80-2. Uppge: Tyfon Filippinerna 2018. Tack!

Översvämning

Hjälpbehovet är stort efter översvämningarna som nyligen drabbade några av de områden där vi arbetar. Inga människor har kommit till allvarlig skada och många familjer evakuerades till torra områden. Skadorna på hus och egendom är ganska omfattande och många människor behöver support i form av kläder, tvättmedel, matvaror, medicin etc. Många skolböcker och annat för barnen värdefullt är helt förstört. 

Nu har regnet avtagit men nya oväder är på väg in och våra medarbetare är fullt sysselsatta med att plåstra om sår, hjälpa dem som är sjuka, laga och distribuera mat samt dela ut hushållsartiklar och torra och rena kläder.

Översvämningen kom som en följd av intensivt regnande och vattnet steg med 1,5 meter på bara en timme. När vattnet sjunker undan är allt lerigt! Det tar tid att städa upp, laga hus och få kläder, husgeråd mm rena och torra. Var med och hjälp oss hjälpa! Skicka in en gåva på Barnmissionens Swish 9010802 eller plusgiro 90 10 80-2. Uppge: Översvämning Filippinerna. Tack!

I dag är det dagen D för 52 barn som får börja förskoleklass i våra tre skolor. Jag var på besök i en av skolorna när 18 förväntansfulla barn välkomnades av sin lärare. En del barn såg lite ängsliga ut medan andra började dansa spontant så fort det kom musik ur högtalarna. Första dagen var som ett party med ballonger, lekar, fika och överraskningar. Vi önskar dem en god skolgång och att de alla ska få möjlighet att lära sig de färdigheter de behöver på sin livsvandring.

I vårt Sponsorship program däremot ger vi barnen och ungdomarna ett ekonomiskt bidrag som möjliggör skolgång för dem från Kinder 1 till och med femte året på college/universitet.

Barnen i barnbyn, går alla i statliga skolor och de började sitt nya skolår redan den 4 juni. En del av de barnen har inte haft möjlighet att gå i skolan innan de flyttade till barnbyn vilket gör att en del av dem går i en klass med yngre klasskamrater. Vi försöker hjälpa dem att komma i fatt, genom att ge dem special undervisning, stimulera till läsning, att hitta vad de är intresserade av och vad som får dem att blomma. 

Vi skulle behöva ha fler laptops och smartphones för dem att använda i undervisningssyfte. Vi vill att barnen och ungdomarna ska få möjlighet att ta del av det stora utbud av nyttiga och lärorika appar som finns för att stimulera till lärande. De behöver ju också så klart ha tillgång till information från internet. Är det så att du har en laptop (uppgraderingsbar till Windows 10) eller en smartphone som du inte använder längre, men som är fungerade så tar vi gärna emot dem. Vi kommer att vara i Sverige under tiden 18/7-28/8. Så hör gärna av er så kan vi bära med dem hit!

Min sista bild i dag är på Jeanna. Hon är 4 år och har varit så förväntansfull på att börja skolan så hon har provat sin skouniform flera gånger. I lördags kväll tog hon på gympakläderna och tyckte att nu kunde väl skolan ändå börja! Så härligt när barnen är ivriga att lära sig! Låt oss alla behålla den ivern!

Senaste bloggen skrevs i påsktid och i går var det Kristi Himmelfärdsdag men det firas inte som en helgdag här i Filippinerna. Däremot är det “a non working day” på måndag eftersom det då är dags för lokala val i varje kommun.
Under den senaste månaden har vi haft besök av dotter och måg och fem svenska volontärer har bidragit med sina talanger och förmågor för att hjälpa oss i vår mission att hjälpa de fattigaste barnen och deras familjer.

För ett par veckor sedan, i en och samma vecka, fick vi dessutom tre objudna gäster – tre ormar som tog sig in i dels vårt hus och dels på vår klinik. Inte så trevligt med sådana besök men nu är de flyttade till andra sidan muren.

Sommaren är här med full kraft i fråga om värme och sol. Barnen har sommarlov och eftersom många av barnen i våra områden inte har ekonomiska möjligheter att åka på semester eller liknande så försöker vi hjälpa till att anordna aktiviteter så att de ändå ska få uppleva att det finns roliga och meningsfulla saker att göra. Vi anordnar läger, sommaraktiviteter tillsammans med olika kyrkor, sommarskola mm.

För barnen i barnbyn har sommarlovet så här långt inneburit att alla över 10 år har varit med på läger, barnen som är under 7 år fick en egen badpool av svenska gåvogivare medan de äldre har fått vara och bada, leka och simma på den närbelägna resorten. Några av barnen har deltagit i olika pyssel, sång, musik, dans och sportaktiviteter tillsammans med volontärerna.
Vår dotter och hennes man, som båda är duktiga på att baka och mycket förtjusta i efterrätter, bjöd 11 av barnen (så många som rymdes i

en av våra bilar och var för små för att vara med på läger) på en utflykt till ett nyöppnat ”Efterrätts museum”.
Det var jätte uppskattat och blev en heldagsutflykt med många roliga och söta minnen att bära med sig.
I den normala budgeten, som vi har för barnbyn, ryms tyvärr inte pengar för utflykter och extra aktiviteter. Så det är jättevälkommet när sponsorer och gåvogivare ger oss pengar, t.ex. i samband med en födelsedag för speciella utflykter och aktiviteter. Tack till er som bidragit hittills!

Glad Påsk

Den här veckan infaller Påskhelgen. En helg med mycket, ljus, värme och glada färger. Påsk traditionerna mellan Sverige och Filippinerna skiljer sig så klart åt men är i flera avseenden ganska lika. På påskaftons morgon brukar även barnen här leta efter påskägg i omgivningarna närmast huset. Men det är inte godisägg de letar efter utan färglagda kokta ägg som deras föräldrar eller någon annan vuxen gömt på kluriga ställen. När alla äggen är funna äts de upp till frukost.

Vårt Child Development team har under två dagar fyra föreställningar med ett påskdrama som presenteras både i ord och ton. Ca 150 barn och vuxna per föreställning räknar vi med. Vi får då förmedla det viktiga budskapet om att Jesus tog all världens synd, han dog i vårt ställe, han uppstod och han lever i dag!

Hav och båt

Kan man besöka Filippinerna som turist kanske någon undrar? Ja, självklart svarar vi då. Filippinerna är vackert och har mycket att erbjuda. Men som turistland har det fortfarande utvecklingspotential. Många här har inte förstått värdet av att ta hand om turister och visa dem det bästa landet har att erbjuda. Trots detta finns det riktiga pärlor att besöka både om man gillar sol och bad, dykning, surfing, vandringsäventyr, storstadsliv mm. Vi hjälper gärna till med tips och idéer och rekommenderar er så klart att också besöka oss under minst ett dygn. Vi har oftast möjlighet att ta emot och kan erbjuda sovplatser i våra gästhus.

Under den dagen/dagarna ni besöker oss kan vi erbjuda er att följa med ut i våra olika program – dvs. på plats uppleva en del av det som vi gör till vardags i vår strävan efter att göra livet för fattiga barn och deras familjer bättre.

Före klippning

Förra veckan hade vi besök av ett par från Norge. Under de 24 timmar de tillbringade med oss fick de besöka vår Skills Training, se hur Mobila Kliniken arbetar, träffa några av kvinnorna i vårt ULE-program och se vad de har skapat för verksamheter.

Efter klippning

Vi hann med några goda måltider och fikastunder också och de fick träffa några av barnen som bor i barnbyn och hann även med att besöka en av våra skolor.

Massage

I natt landar vår äldsta dotter och hennes man och de ska tillbringa nästan tre veckor här. Det blir några dagars ledighet till helgen med besök på ön Malapascua samt en helg när vi ska besöka bland annat risterasserna på norra delen av den här ön. De andra dagarna får de, som andra besökare, följa med i vårt arbete och besöka olika program. De ska också bidra med sina kompetenser inom teknik, bakning och sömnad bl.a.

Koraller och fisk

Från tid till annan får vi besök av backpackers på resa i Asien. Oftast är det ungdomar som vill upptäcka världen och då är Filippinerna ett utmärkt resmål. Så om ni har lust att resa; Välkomna till oss!

Förberedelser

Den här tiden på året väntar vi på att mangoträden ska slå ut i full blom för att så småningom bära frukt. Egentligen är det ju mycket roligare och bättre med mango men utan blommor blir det ju ingen frukt. Det är samma sak med all odling. Utan sådd ingen skörd och plantorna som ska växa behöver skötas för att de ska ge avsedd avkastning. Jag brukar ägna ett par timmar varje lördag åt min hobbyodling. Just nu skördas paprika, chili och bladgrönsaker. Jag har tomater på tillväxt och ett par papaya träd som börjar ge frukt. Det är härligt att få se resultat av sin ”möda”.

Favoritfrukten Mango!

Det är babyboom bland personalen i Children´s Mission Philippines. Tre bäbisar är på g (och det hinner kanske bli fler…) och fyra föddes förra året. Väldigt roligt tycker vi och ger också hopp för framtiden. Graviditeten är en tid av tillväxt och utveckling för barnet men också en förberedelsetid för de blivande föräldrarna.

I barnbyn försöker vi också att få till en förberedelsetid för familjerna som ska ta emot nya barn. Ibland vet vi i alla fall två veckor i förväg att det är nya barn på gång men ibland blir tiden kortare. Men hur som så är välkomnandet av de nya barnen mycket viktigt för att få dem att känna sig som hemma. Det brukar bli en välkomstfest första dagen, då även barn från andra familjer bjuds in. I Januari, välkomnade vi två barn och fick också flytta fyra barn från ett hus till två andra familjer eftersom en husförälder hastigt bestämde sig för att sluta. Det är svårt att i förväg veta hur en sådan flytt ska fungera både för barnen och de nya föräldrarna men det har gått jättebra och barnen är glada och nöjda över sina nya föräldrar och syskon.

Nya barn i barnbyn

En pojke, som flyttade in hos en av familjerna i barnbyn, upplevde en helt förändrad livssituation när han kom hit. Förut levde han i misär tillsammans med en missbrukande pappa som ofta slog honom, inte gav honom tillräckligt med mat och inte såg till att han fick gå i skolan. Väl i barnbyn fick han för första gången uppleva att det finns människor som älskar honom och som vill hjälpa honom utvecklas på alla plan i livet. En kväll, när han hade bott hos sin nya familj i lite mer än en vecka, satt hela familjen och åt kvällsmat. Pojken åt snabbt upp sin tilldelning av kött eftersom han var så hungrig. Pappan i familjen såg det och frågade om han önskade mer och gav honom en bit av sitt eget kött. Då började pojken gråta av glädje och tittade på pappan och sa: ”TACK min nya PAPPA! Jag har aldrig haft en snäll pappa förut men nu har jag det och en helt ny familj”!

Vår önskan med barnbyn är att tiden som barnen är här verkligen ska ge dem en bra och stabil grund för att de ska klara sig på egen hand längre fram i livet. Några av barnen behöver extra mycket stöd och därför förbereder vi nu för att anställa en speciallärare med utbildning i bland annat talterapi. Andra barn, som pojken ovan, som inte har fått börja skolan förrän mycket senare än normalt ger vi också stöd för att de ska kunna klara av sin skolgång, till och med High School, förhoppningsvis innan de fyller 18.

Ånga och aska kommer ur vulkanen

För mig är söndagskvällarna en förberedelsetid för veckan som kommer. En del av veckans arbete går att planera och annat bara kommer akut. Som t.ex. när vi var i väg i Bicol på reliefarbete pga. vulkanutbrottet. Tack för era gåvor till den insatsen! Vi vet i dagsläget inte hur länge människorna behöver stanna i de olika evakueringslägren men vi återkommer med mer information om kommande insatser när de behövs.

I dag handlar bloggen om rehabilitering, julfirande och att se fram emot ett nytt spännande år.

Vi har kommit tillbaka till jobbet igen och almanackan fylls snabb med tider för personalmöten, utbildningar för personalen, träffar med andra NGOs, rapportskrivningar och andra uppföljningar, födelsedagsfirande, bröllop, besök på våra olika centra och i de olika programmen mm.

Min inspirationsbild

Kontrasterna mellan Filippinerna och Sverige är påtagliga särskilt vädermässigt och speciellt när det är vinter i Sverige. Från att ha använt jacka, termobyxor, mössa, vantar, halsduk, läderstövlar och underställ i stort sett varje dag under tre veckor till att komma hit och det funkar med kjol, sandaler och tenniströja. Jag gillar ju värmen så jag njuter av att inte frysa. Första kvällarna här har vi dessutom njutit av nyplockad papaya från våra egna träd!

Operationen av armen, som jag bröt 22/12, gick bra så nu förväntas läkningsprocessen ta fart och jag ska påbörja träning med gradvis ökning för att bli fullt återställd så småningom. Efter tre veckor kan jag gipsa av armen, ta stygnen och använda en ortos som stöd istället för gipset. Gott att ha lite sjukvårdskunskaper i bagaget samtidigt som jag är väldigt tacksam för hjälpen jag fick på Höglandssjukhuset i Eksjö. Proffsigt bemötande, behandling och vård i alla led!

Julfirandet i Sverige blev härligt och avkopplande trots besöken på sjukhuset både för min arm samt för att titta till min mamma, som skrevs in på Annandagen.

Här på Filippinerna har barnen börjat skolan idag efter jullovet. Flera av barnen i barnbyn har fått uppleva sin första roliga jul. De har fått julklappar, ätit speciellt god mat, varit på utflykt mm. 

Ett nytt år har precis startat. 365 oskrivna dagar. När vi åkte hit 2015 fick jag en femårsdagbok av min lillasyster. I den skriver jag korta anteckningar om vad som hänt under dagen. Jag roar mig själv ganska ofta med att gå tillbaka och läsa om vad vi gjorde de föregående åren den aktuella dagen. Det blir en uppföljning och påminnelse om att en del av de planer jag haft fungerar i verkligheten, en del behöver göras om och en del sätts aldrig i verket. Mina små anteckningar skulle kunna utvecklas mer om jag verkligen ville se resultat av mina strävanden eller om någon skulle vilja ta del av en vardagsberättelse.

Alla medarbetare, i ett team, behöver själva se och förstå sina resultat i förhållande till de uppsatta målen och vad som behöver förbättras osv. Vi har under 2017 märkt att i vissa program har resultaten inte blivit det som vi hade planerat och då måste vi analysera och utvärdera och planera om. Hela tiden måste vi ha som mål att nå ut till de människor och då särskilt de barn som behöver oss mest. En av mina arbetsuppgifter är att inspirera medarbetarna att dela berättelser från sina program. Jag vill höra vad de gör, vilka de träffar, hur de hjälper olika barn och deras familjer osv. Jag har en bild av en flicka, som jag tog under första året här. Den flickan brukar jag tänka på som anledningen till varför jag är här – bilden av henne hjälper mig att fokusera. Förhoppningen är att ni som följer oss ska få höra fler vardagsberättelser från de olika programmen som kan inspirera er på olika sätt under 2018.

T.ex berättelsen om pojken som fick en snäll pappa och om flickan som nu kan le!

God Jul alla vänner runt om i världen! När jag skriver dessa rader sitter jag hemma hos vår son och hans fästmö i Alingsås i Sverige, där vi ska fira jul tillsammans med vår närmaste familj. Det är en speciell känsla att vara i Sverige under julhelgen och ha tid för umgänge med våra barn. I vanliga fall, innan vi åkte till Filippinerna, firade vi alltid jul tillsammans med min familj (ca 20 personer) ute på landet i Småland. Men det har varit Småland tidigare i veckan och det blir också det nästa vecka innan vi återvänder till Manilla igen. 

I går fick jag en mycket ovälkommen julpaket på vänsterarmen – ett gips på grund av en mycket ful handledsfraktur. Jag halkade på en liten isfläck när jag var ute på morgonpromenad med pappas hund. Väldigt onödigt och väldigt ont. Armen ska opereras på Annandagen och sedan får jag leva med en titanplatta i handleden resten av livet… 

På Filippinerna har det varit två julstormar de senaste veckorna. Inte några superstormar men mycket regn vilket medför översvämningar och jordskred. Tyvärr även en del dödsfall. Det är framförallt de södra och östra delarna av landet som drabbats. Det verkar som om det är tradition i Filippinerna med julstormar eftersom detta är tredje året av tre möjliga som vi fått uppleva detta.

I vårt arbete har vi de senaste veckorna haft flera julfester i de olika programmen. Vi har blivit välsignade med sponsorer både lokalt och från de Nordiska länderna som hjälpt oss genomföra festerna, köpa julmatskassar mm. Tack alla som bidragit! Som traditionen bjuder hade även alla medarbetare julfest näst sista arbetsdagen före juluppehållet. En mycket uppskattad tillställning där de som arbetat 10, 15, 20 och 25 år uppmärksammades lite extra.

Nu ser vi tillbaka på 2017 med stor tacksamhet och blickar framåt mot 2018 som på ett sätt är ett oskrivet blad även om vi har en plan och en målsättning att följa. Ni är välkomna att följa med oss på resan! Tack för ert stöd både ekonomiskt, praktiskt och för era förböner!