Svenska

Kenya

Video: Så kan du hjälpa där svälten drabbar

20 miljoner människor hotas nu av svält i östra Afrika. Barnmissionen är på plats i nordvästra Kenya och hjälper drabbade genom att dela ut mat. Den hjälpen är livsviktig. Hjälp oss nå fler genom att ge en gåva!

Mat till 300 familjer

Nu har mat till 300 hushåll levererats. Tack vare dina gåvor kan vi rädda liv!

– Så underbart med den respons vi fått på vårt upprop om mathjälp, skriver Kea Arnlund, på plats i Lokichoggio. 

300 hushåll i byn Lotengan Erus som ligger utanför Loki har nu fått mat. När Barnmissionens medarbetare Kea och Joseph besökte byn förra veckan insåg de hur svältkatastrofen drabbat byns invånare. Nästan alla djur hade dött och familjerna i byn hade ingen aning om när de skulle få äta nästa gång. Men tack vare era gåvor har Barnmissionen kunnat göra skillnad.

– Distributionen under ledning av Joseph blev fantastiskt lyckad och folk gladdes så.
– Våra vänner i AIM-Air, Joel, Pete och Tija och Fred Omeli ställde villigt upp med bilar och pickup, berättar Kea Arnlund.

Detta är bara början – många människor behöver vår hjälp. Ge en gåva och hjälp oss rädda fler liv! 

Ge en gåva

“Vi vet inte när vi får mat nästa gång”

Nästan alla djur har dött. Och ingen vet när de får äta nästa gång. I den lilla byn utanför Lokichoggio i Kenya, precis vid gränsen till Sydsudan, har torkan gjort hungern akut. Kea Arnlund berättar om svälten som redan har börjat ta liv. 

Ge en gåva

Torsdag morgon, 16 mars. Vi lämnar Loki bakom oss, på en ganska nylagd grusväg åt nordost, bakom det stora Mogillaberget. Ordentlig stenig men i bättre skick än de flesta vägar i området. Strax möter vi några kvinnor som ställt ner sina tunga bördor med torrt gräs.

De är på väg till stan för att sälja i tätorten. Kan bli några hundra shilling för dom var att köpa mat för, berättar Joseph, min medarbetare i LEDO.
– Ni kommer snart att känna lukten av döda djur, säger kvinnorna.

Lite längre fram kommer en mindre flock med åsnor. De ser alla påtagligt magra ut med revben som lätt kan räknas. När jag ser en av åsnorna bita av en alldeles torr och till synes död liten buske förstår jag att djuren har det svårt – och naturligtvis människorna också!

Vägen och landskapet blir allt stenigare och kargare och snart är vi framme vid bosättningen, Lotengan Erus. Erus betyder källa. Och mycket riktigt lite längre fram ser vi en alldeles grönaktig återspegling från en slags dam. Där skymtar också kameler. Kamelerna verkar var de som klarar sig längst i den ihållande torkan.

“Alla djur har dött av torkan”
På ömse sidor om vägen ligger stora högar med djurkadaver och skelettdelar. Som från ingenstans dyker det upp människor, barn, vuxna och gamla. En man med bar överkropp och röd kepsmössa inleder genast ett livligt samtal där han pekar både ut över marken och drar sitt finger tvärs över halsen.

– Vad säger han, frågar jag.

– Jo, han heter Esekon Nang’ole och berättar att alla hans djur har nu dött av torkan. Många av benknotorna och kadavren ligger i högen där. Detta är hans barn som brukade vakta getterna och fåren, säger Joseph och pekar på en pojke i 10-årsåldern och en flicka i ungefär samma ålder.
– Nu har barnen inget att göra och knappt något att äta. Det var två dar sen de åt något sist och inte vet de när de kan få nästa mål mat!
– Varför drog han fingret över halsen? undrar jag.
– Han sa att: ”När alla djuren dött, och det inte fanns någon mat kvar i hushållet då bestämde jag mig för att gå lite längre bort och skära halsen av mig. Jag blev så desperat! Men sen tänkte jag på barnen naturligtvis”! översatte Joseph från turkanaspråket.

På andra sidan vägen har en skara äldre kvinnor och män satt sig på huk. Synen är minst sagt grotesk! Framför dem finns ytterligare en stor hög av kadaver och benknotor!

Vi undrar om vi får besöka någons hem. Javisst, det går bra.

Vet inte när det blir mat nästa gång
Några hundra meter in bland buskar och snår, över mycket stenig terräng kommer vi till några mycket enkla hyddor. En byggt helt med någon slags liten buske, och de andra delvis täckta med plast, papp el. dylikt. Strax till höger på tre små stenar ser vi en liten gryta med något som kokas i vattnet.

Emoru Etapar, kommer fram med ett av sina barn på höften och rör om med ett par pinnar.

–Vad lagar ni? frågar jag.

Hon lyfter upp pinnarna och jag ser majskorn och någon annan slags grön växt.

– Det här är erut, berättar Emoru. Den måste koka i många timmar för att vi skall kunna äta den, annars är den mycket giftig. Vi kan fortfarande plocka några sådana frukter på träd i närheten.

– Majsen då, och hur många skall den räcka till? undrar jag och tycker att grytan verkar lite väl liten med tanke på alla som står runt omkring.

– Vi är sju vuxna och åtta barn, säger Emoyo och håller upp en mugg med lite majs och erut på botten.

– Det här skall räcka till 2 personer, säger hon.
– När får ni mat nästa gång?
– Ja, det vet vi inte…

Vi kör vidare längs den steniga vägen. Några kilometer längre fram ligger ytterligare en bosättning. Här finns också en liten vattenkälla. Några åsnor dricker ur en gryta. Vi tittar ner i källan. Den ser ut att ha endast några liter kvar mellan klippblocken.

“Den här byn måste få hjälp”
– Lopeli-källan heter den och den betjänar 12 familjer här, berättar Eymo Ekaskut, den gamle magre mannen som tycks vara ägare till de magra åsnorna.

Han pekar också ut över landskapet och vi förstår att det är återigen samma berättelse. Alla dom andra djuren är döda!

Och att vi djuren dör runt omkring får vi bevis för på hemväg, när en stor vacker rovfågel precis lyfter från ett alldeles färskt kadaver där revbenen lyser i rött.

– Den här byn måste få hjälp, och det snart, säger vi till varandra, Joseph och jag, när vi försöker bearbeta alla starka intryck och berättelser om det som händer alldeles inpå knutarna.

– Där skall vi göra en av våra insatser, säger Joseph, med de pengar som vi kan få från våra vänner i Barnmissionen!

Kea Arnlund, på plats i Lokichoggio, nordvästra Kenya.

Kenya: Matbristen är akut

För första gången på 6 år drabbas flera områden i Afrika av svält och matbristen är akut för flera miljoner människor. I Lokichoggio, Kenya, där Barnmissionen finns på plats märks detta på flera sätt.
– Allt fler saknar mat för dagen och många kommer från landet för att om möjligt få något att äta, säger Kea Arnlund som tillsammans med sin fru Birgitta ansvarar för arbetet i Loki. 

I byar runt omkring Loki är krisen ett faktum – i en by som Barnmissionen besökt har de flesta djuren redan dött. Människor som försörjer sig på sin boskap har nästan inga djur kvar längre.

– Något enstaka djur levde, några gamla kvinnor satt på marken med sina få ägodelar i en plåtlåda och förberedde sig för flytt in till Loki för att få hjälp. En av kvinnorna satt med sitt sista köttstycke från det som var kvar av djuren, säger Kea Arnlund.

När svälten och bristen breder ut sig i landet söker sig fler och fler till staden.
– Många barn från landet kommer till bymötena, berättar Birgitta, och de ser ivrigt fram emot den lilla brödbit som delas ut i samband med mötet.

Hjälp oss dela ut mat till de allra mest utsatta i Loki – ge en gåva till Mathjälp Kenya.

Nya kläder – stora leenden

106 klänningar, 99 shorts och 5 skjortor. Kläderna har sytts i Barnmissionens syprojekt i Lokiochoggio och delats ut till över 200 barn. 

– Barnens glädje över att få nya kläder går inte att ta miste på, skriver Birgitta Arnlund, på plats i Loki. 

Kläderna har kunnat delas ut tack vare gåvor genom Barnmissionens webbshop. Att köpa en klänning eller ett par shorts i vår webbshop innebär inte bara att ett barn får kläder. Att kläderna sys på plats i Loki ger också sysselsättning till kvinnor som deltar i vårt syprojekt.

Din gåva gör alltså dubbel nytta!

Gå till vår webbshop för att köpa kläder eller någon annan meningsfull gåva! 

Till webbshop