Khali blev skolelev – mot alla odds
Hoppet kan spira även i den mörkaste situation. Det är Khali ett levande bevis på.
Khali, eller Calipeter som han egentligen heter, är äldst av sex syskon. När pappan lämnade familjen blev mamman ensam försörjare. Hon fick bara tillfälliga småarbeten, som att bygga stängsel av taggiga buskar och att samla in och sälja ved, och behövde dessutom ta hand om sina barn. Det gjorde att familjens ekonomiska situation blev omöjlig. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt med pengar till mat och ett av Khalis syskon dog på grund av undernäring.
Trots den svåra situationen drömde Khali om att få gå i skolan. Grannarna hittade honom ofta på skolans område, dit han gått driven av nyfikenhet och hopp. Grannarna berättade om Khalis situation för Barnmissionens partnerorganisation Ledo som verkar i Lokichogio, Kenya, och driver skolan Hannah Emuriakin. Khalis familj fick komma med i matpaketprogrammet, där fattiga familjer regelbundet får matpaket med baslivsmedel. Hjälpen från Barnmissionen innebar en enorm lättnad för mamman.
Khali blev också inskriven i skolan och Ledo åtog sig att täcka halva skolavgiften. Samtidigt fick familjen höns och en get. Djuren gav familjen ägg och mjölk att äta, samtidigt som de kunde sälja överskottet för att kunna betala skolavgiften.
Nu behöver Khali inte längre gå till skolgården för att drömma om utbildning. Han är själv en skolelev, med goda utsikter till en ljusare framtid.
Marias liv blev förvandlat
Kassava, getter och tält. Det är några framgångsfaktorer som gör att Maria i Uganda kan försörja sin familj och äga sitt eget hus. Men framför allt handlar det om motivation, hårt arbete – och hjälp från Barnmissionen.
Maria Namulondo gifte sig ung och fick fem barn. Men hon fick problem i äktenskapet och tvingades lämna sin man och flytta med barnen till sin mamma. Något som blev svårt både för ekonomin och för självkänslan.
− Livet var verkligen miserabelt. Jag kunde inte försörja min familj och kände mig helt misslyckad, berättar hon.
För tio år sedan kom Maria för första gången med på en träning som Barnmissionen ordnade genom partnerorganisationen CFE. Hon fick lära sig att odla för att försörja sig. Maria tog chansen och satsade fullt ut på att använda sina nya kunskaper till att skapa ett framgångsrikt företag. Hon jobbade hårt och målmedvetet – och det gav resultat.
− Barnmissionen och CFE har lyft mig ur det bedrövliga liv jag levde. Tidigare gjorde jag ingenting alls. Idag driver jag ett företag och tjänar pengar. Trots att jag är ensamstående mamma kan jag idag försörja min familj!
Genom åren har det blivit fler träningar. Maria har lärt sig att föda upp fåglar, getter och grisar, men också grundläggande ekonomi och hur man bäst sköter ett företag. Från Barnmissionen/CFE har Maria dessutom fått kassavaplantor och två getter.
− Det första jag gjorde när jag fick en inkomst var att renovera mammas hus. Så småningom fick jag möjlighet att köpa mark och bygga ett eget hus. Tänk att jag kan äga ett eget hus och tjäna pengar alldeles själv!
Idag odlar Maria kassava, ris och jackfrukt. Hon har tre grisar och fem getter. Maria har också köpt in ett tält och 50 plaststolar som hon hyr ut till möten och samlingar. Varje dag kommer Marias 82-åriga mamma Joyce hem till henne. Tillsammans sköter de odlingar och djur samt säljer grönsaker.
− Största delen av inkomsten går till mat och barnens skolavgifter. De tre äldsta barnen är gifta och jag har fått fyra barnbarn. Men mina två yngsta barn går fortfarande i skolan och det kostar en hel del. Jag har också gått med i en spargrupp och sparar lite pengar (motsvarande 30 svenska kronor) varje vecka.
Maria är oerhört tacksam för hjälpen hon fått som verkligen har förvandlat hennes liv. Nu uppmuntrar hon sina vänner att också utbilda sig och starta företag – för att få en meningsfull sysselsättning och kunna försörja sina familjer.
Marias dotter Denise är också glad över hur livet har utvecklat sig.
− Träningen har verkligen hjälpt min familj. Efter träningen fick vi getter och mamma började odla kassava och sojabönor. Nu kan hon betala skolavgifterna och köpa skolmaterial. Livet är inte så svårt som det var tidigare. Jag är så tacksam, säger Denise.
Akiru fick en andra chans
Akiru är elva år gammal och bor i Lokichogio i nordvästra Kenya. När hennes föräldrar separerade lämnades hon och hennes syskon hos deras mormor. Men mormor var gammal och svag och kunde inte ta hand om barnbarnen. Istället tvingades Akiru och hennes syskon tigga på gatan, tills barnens farbror hittade dem och tog dem till sitt hem. Han försökte få tag på barnens mor, men kunde inte hitta henne.
Farbrodern tog kontakt med Barnmissionens partnerorganisation Ledo i Lokichogio. Akiru kom med i Barnmissionens matpaketprogram, som ger henne rätt till ett matpaket med basmat varje vecka. Akiru fick också börja i Barnmissionens skola Hannah Emuriakin. Nu går hon i femte klass och klarar studierna bra. Framtiden ser ljus ut tack vare det stöd hon fått och får.
Akirus resa från gatan till klassrummet visar hur kärlek, gemenskap och utbildning kan förvandla förutsättningarna för en människa.
Sålda getter blev till en skola
För tio år sedan var barnen i byn Narot i Kenya svårt sjuka på grund av smutsigt vatten. En borrad brunn och en flock getter förändrade allt. När Bo Wallenberg kom på återbesök fick han inviga en skola – som byborna själva finansierat!
Första gången Bo Wallenberg kom till byn Narot nära Lokichoggio i nordvästra Kenya fick han en chock.
− Byns kvinnor mötte mig på vägen dit. De lyfte upp mig och bar mig in i byn, till en liten hydda med flera döende barn och vädjade om hjälp att rädda barnen. Alla var sjuka och det var tydligt att det berodde på smutsigt vatten. Det fanns ingen brunn i byn och barnen drack ur gamla plastflaskor som de fyllt med grumligt vatten från vattenpölar.
Där väcktes drömmen om att borra en brunn. Barnmissionens missionärer KeA och Birgitta Arnlund kom i kontakt med ett amerikanskt par som gjorde sprängningar för att hitta vattenådror. De kom till Narot och kunde mirakulöst hitta vatten redan på första sprängningen. Brunnen blev verklighet, till stor del tack vare pengar från Barnmissionen på Färöarna. Byn fick också stöd genom 30 getter som byborna gemensamt skulle ta hand om.
I september 2025 kom Bo Wallenberg tillbaka till byn Narot. Och nu hade situationen förvandlats totalt.
− Även denna gång blev jag buren in till byn, men inte till döende barn, utan till friska barn som sjöng och dansade. Byborna var så tacksamma för brunnen som gjort deras barn friska!
En annan stor skillnad var att det nu fanns en skola i byn.
− Myndigheterna hade lovat att skicka en lärare till byn om byborna byggde en skola. Först användes två mycket enkla hyddor som skolsalar. Men byborna drömde om ett riktigt skolhus och bad om hjälp hos Barnmissionens afrikanska regionkontor Children´s Mission Africa. Då fick de rådet att sälja av getter för att kunna bygga ett hus.
Getterna som byborna fått hade genom åren förökat sig rejält. Trots att det är ovanligt i den kulturen att sälja av sin boskap, valde byborna att sälja 40 getter, så att bygget kunde starta.
När Bo Wallenberg kom dit var det dags för invigning av skolbyggnaden där 90 barn får grundläggande undervisning. Tillsammans med Bo kom styrelsen för Ledo, som driver Barnmissionens arbete i Lokichoggio, och en representant för myndigheterna.
− Vi blev alla så berörda av det vi såg. Myndighetsrepresentanten lovade att en andra lärare skulle skickas till skolan. Ledos styrelse valde att med egna pengar finansiera ett betonggolv istället för dagens jordgolv. Och Barnmissionen beslutade att skjuta till pengar för att tillverka 30 skolbänkar till skolan, så att barnen slipper sitta på stenar.
Initiativet att sälja getter och bygga skola var så ovanligt att kenyansk tv reste till Narot för att göra ett reportage.
− Från att ha varit en by utan vatten med sjuka och döende barn har allt förändrats. Byborna fick hjälp, men de ville också ge något tillbaka och då satsade de på en skola till barnen. Jag tycker att det här är ett fantastiskt exempel på hjälp till självhjälp. Samtidigt visar det vilken skillnad som getter kan göra.
Det visar också hur viktigt det är med vatten.
− Jesus talar om livets vatten, för vatten är så centralt. Utan vatten har vi ingenting. Barnmissionen har borrat brunnar i olika länder. Det är så påtagligt hur vår hjälp förvandlar människors liv.
− Även på ett andligt plan har byn förändrats. Vi har berättat om Jesus för byborna. De har tagit emot honom i sitt hjärta och idag möts de regelbundet till gudstjänst.
Nya duschar till skolans elever
På Barnmissionens skola i Lokichoggio, Kenya, får eleverna egenodlade grönsaker till skolmaten. Skolan har också satsat på nya duschar till internateleverna och börjat erbjuda undervisning i franska.
Varje dag får alla skolans elever ett mål mat. Det är otroligt uppskattat av eleverna och deras familjer, som lever i svår fattigdom där mat på bordet långt ifrån är någon självklarhet.
Men att ordna mat till hundratals elever varje dag är inte så lätt. Ibland är vissa råvaror slut på den lokala marknaden. Men för några år sedan började skolan odla egna grönsaker. Numera får både elever och skolpersonal näringsrik egenodlad mat på tallriken. Samtidigt får eleverna kunskap om odling, som de kan använda i sina egna hem.
Under 2025 har skolan introducerat ett nytt skolämne, franska. Lärare är en tidigare elev som kommit tillbaka till Lokichoggio för att ge tillbaka och använda sina språkkunskaper för att hjälpa en ny generation elever.
Eleverna tycker det är spännande med det nya ämnet och deras ansträngningar bär frukt. Skolan vann första pris för franska dikter i samband med en regional musikfestival.
Skolan får allt fler internatelever. Under det senaste året har antalet ökat från 86 till 120. Det visar att skolan har högt förtroende och god kvalité. Men det innebär också utmaningar.
Det största problemet var badrummen, som inte räckte till. Långa köer på morgnarna ledde till att många studenter tvättade sig utomhus i gryningen. Men nu har två nya badrum konstruerats till varje sovsal. Det har lett till en stor förbättring för eleverna, som kan duscha säkert och privat. Hygienen har förbättrats och eleverna är glada.
Systrar drömde om att gå i skolan
I den kenyanska regionen Turkana förväntas många flickor gifta sig redan som mycket unga. Men systrarna Rebecca och Esther valde en annan väg. De ville gå till skolan.
Deras mamma, som var änka och lantbrukare i mycket liten skala, hade inte mycket pengar men hon hade en stor kärlek och tro på sina döttrar.
Systrarna hade aldrig tidigare varit i en skola. Men en dag under år 2024 kom de till Barnmissionens skola Hannah Emuriakin tillsammans med sin mamma och bad om att få börja. De brydde sig inte om i vilken klass de hamnade – bara de fick gå i skolan och få en utbildning.
Nu går flickorna i skolan. Swahili och matematik har de lärt sig enkelt. Engelska är svårare, men de kämpar på. Deras lärare är imponerade över systrarnas hårda arbete och goda uppförande. Även om deras familj inte kan betala någon skolavgift har systrarna fått plats i skolan och får bo på elevhemmet.
Mamman berättar att hon ofta legat sömnlös och oroat sig för framtiden. Idag känner hon stolthet när döttrarna går till skolan med sina skolböcker.
Rebecca och Esther drömmer om att bli läkare. Kanske en dag att de kan komma tillbaka till byn som färdigutbildade läkare för att hjälpa andra flickor i samma situation.
Nancy tjänar pengar till skolgång
Varje år när skolan startar brukar Nancy känna ett styng av oro. Har hon råd att betala skolavgiften? Men i år slapp hon oroa sig.
Nancy är en av många småföretagare i Kenya som fått hjälp av Barnmissionen. Tidigare drev hon och hennes man ett litet grönsaksstånd som var öppet fyra timmar varje kväll. Det gav en inkomst, men den var väldigt liten och Nancy oroade sig alltid för om pengarna skulle räcka till mat, kläder och skolavgifter till barnen.
Under kursen hos partnerorganisationen EPTF fick Nancy lära sig hur man utvecklar affärsidéer. Det fick henne att fundera kring potentialen för sitt eget företag. Hon diskuterade idéerna med sin man och de bestämde sig för att göra om ståndet till en liten butik som erbjuder fler varor och är öppet från morgon till kväll.
− Jag är så tacksam för att jag fick gå en grundkurs i ekonomi. Jag har aldrig sparat pengar eftersom jag trodde att jag hade för lite pengar för att kunna spara. Men under kursen insåg jag att även små summor kan växa.
Nancy började spara motsvarande nio kronor i veckan genom en lokal spargrupp. Hon öppnade också ett sparkonto på banken. Hennes målmedvetenhet gav resultat och efterhand som butikens inkomster ökade kunde hon även öka sitt sparande. Under det senaste året har Nancys inkomst fördubblats från 600 till 1 300 kronor per månad och hon klarar nu av att spara 130 kronor varje månad.
− Jag behöver inte längre oroa mig för skolavgifter för mina döttrar, mat och kläder. Jag har lärt mig att sköta butikens ekonomi och jag håller koll på familjens utgifter, säger Nancy.
Agnes startade eget
I två månader har Agnes Akadeli deltagit i en entreprenörskapsträning. Det har förändrat hennes syn på att starta företag.
Från början var hon skeptisk. Hur skulle hon få ihop ett startkapital? Vilka företagsidéer skulle kunna fungera? Agnes drömde om kycklinguppfödning, men för det behövs ett rejält startkapital – som hon inte hade.
Hon fick hjälp av träningen som Barnmissionens partnerorganisation Ledo ordnade. Hon insåg vilka företagsidéer som kan fungera i byn. Hon lärde sig också hur hon kunde bygga upp ett eget startkapital.
Agnes använde en del av sin inkomst till att starta ett litet företag som säljer spannmål och matolja till byborna. Hon använder sina nya kunskaper om inventering, bokföring och efterfrågan för att göra företaget så lönsamt som möjligt.
Agnes drömmer fortfarande om att starta upp en kycklinguppfödning och sparar regelbundet en del av inkomsten för att få ihop ett startkapital till kycklinguppfödningen.
Hon säger att utbildningen motiverade henne att starta eget, samtidigt som den hjälpte henne att försörja sig och sina barn.
Sjukdom stoppar inte Marion
Hon är bara elva år gammal, men Marion Loveth har redan fått uppleva mycket smärta och många utmaningar. På Gift School i Mombasa, Kenya, får hon hjälp med både mat och utbildning.
Marions mamma Juliet Atieno blev gravid första gången redan som 14-åring. Hon fick sluta skolan och ge upp många av sina livsdrömmar, för att istället anpassa sig till ett liv som mamma i Mombasas slum.
Första barnet följdes av fler. Juliet ville att barnen skulle få bättre möjligheter till utbildning än vad hon själv fick och kom med sina barn till Barnmissionens skola Gift School. Där fick först storasyster Loreen, sedan Marion och nu även yngsta systern Christabel undervisning. Marion är idag gift med pappan till Marion och Christabel.
Marion föddes med sickelcellanemi, en sjukdom som leder till blodbrist och mycket smärta. Som fyraåring drabbades hon också av en trafikolycka. Hon gick med sina kusiner längs en stor väg, när en långtradare tappade ett av sina hjul som rullade rakt på Marion. Hon skadades svårt och fick tillbringa en månad på sjukhus innan hon skickades hem för att familjen inte kunde betala sjukhusräkningarna.
Nio år gammal drabbades Marion av ännu en svår olycka. Ett lerhus i slumområdet rasade ner över henne. Det tog tre timmar innan hon hittades, vid liv men med skador i framför allt magen. Hon opererades, men läkarna kunde inte reparera allt och en andra operation planeras under hösten 2024.
Trots alla problem kämpar Marion för att klara skolan. Hon älskar att komma dit, men vissa dagar tvingas hon stanna hemma för att smärtan är för svår och hon inte har tillräckligt med energi för att orka gå dit. Familjen har också en svår ekonomisk situation och Gift School ger ofta extra mat till familjen så att de ska klara sig.
Marion är en inspirationskälla för andra elever och för människor i omgivningen, med sin vilja att leva och utvecklas trots svår smärta och många svårigheter.
På bilden syns Marion till höger, tillsammans med sin mamma Juliet och systern Christabel.
Ny skola i slummen
2002 startades Gift School i Mombasas största slumområde. Från och med år 2021 är skolan en del av Barnmissionens arbete.
I skolan går 560 elever från förskoleklass och upp till årskurs åtta. Det är elever som bor i slumområdet, i enkla skjul med jordgolv, väldigt tätt inpå varandra. Även i skolan är förhållandena är mycket enkla, men undervisningen är god och håller hög kvalitet.
När Barnmissionen gick in och började stötta skolan kunde man höja lärarlönerna, som låg extremt lågt. Alla barn fick skolskjortor och tack vare en privat sponsor fick barnen också skolmat varje dag, något som är enormt värdefullt för familjer som ständigt lever på marginalen.
I år är det 40 år sedan Barnmissionen startade. Det vill vi uppmärksamma genom att bjuda på glimtar från Barnmissionens historia. Välkommen till Barnmissionens jubileumsfirande i Europaporten, Malmö, lördagen den 28 september kl 19:00.