Att resa till ett land i krig

Strax före jul körde Bo Wallenberg till Ukraina för att se arbetet och uppmuntra personalen som troget jobbar för att hjälpa människor i krigets skugga.

− Jag har rest till många katastrofer, men aldrig till ett krig.

Få människor har besökt Ukraina så många gånger som Barnmissionens generalsekreterare Bo Wallenberg. Resan i slutet av november var hans 209:e besök i landet. I början av 90-talet var humanitärt bistånd så nytt att Bo reste dit nästan varannan vecka. Sedan dess har resorna blivit mer sporadiska. Men aldrig har han varit från landet så länge som den här gången.

− Jag hade inte besökt landet sedan strax innan pandemin. Nu kände jag att det var tid att åka till landet och visa personalen, våra samarbetspartner och människorna i landet att vi inte har glömt dem.

Under 34 år för Barnmissionen har Bo Wallenberg upplevt många katastrofer – som vulkanutbrott, tsunami, jordbävning, torka, översvämning, jordskred och kärnkraftskatastrof. Men det var första gången som han reste till ett land i pågående krig.

− Jag var faktiskt inte orolig. Det kan man nog inte vara om man ska ha mitt jobb. Barnmissionen arbetar på platser där det är oroligt och svårt. Men jag var extra noga med försiktighetsåtgärderna. Jag ville inte bo i en stad, så jag sov i en tältsäng på Barnmissionens kontor som ligger på landsbygden. Det blev strömavbrott och vattnet stängdes av ibland, men det gick bra.

Bo körde själv bil hela vägen till Ukraina och resan gick bra. Överallt möttes han av glädje över att han var villig att resa till Ukraina trots kriget.

− Jag hade väntat mig att se deprimerade människor och ett samhälle som inte fungerade. Men allt var öppet. Folk sa att den dagen vi stänger ner samhället och inte lever våra vanliga liv, då har Ryssland vunnit. Det var förrädiskt vanligt. Tills flyglarmet gick och bomberna föll.

En kväll åt Bo på en restaurang som låg under jord i centrala Lutsk. Medan han satt där bombades staden och ett elverk i staden – 1 500 meter bort – förstördes.

Under besöket fick Bo vara med om matutdelningar till behövande, inte minst pensionärer. Till Barnmissionens socialcenter för pensionärer kommer 150 personer för att få hjälp. Varje dag serveras två mål mat varje dag och många var desperata för att få hjälp.

− Ukraina var Europas kornbod. Men idag finns det folk som svälter. Det har kommit så många internflyktingar till västra Ukraina. Tidigare hade de trädgård och kunde odla sin mat. Nu bor de i en lägenhet och har ingenting. Det ukrainska samhället bygger på att barnen tar hand om sina gamla föräldrar, men om du tvingas fly har du inga släktingar som kan hjälpa dig. Vanliga pensionärer får 50 kronor i månaden i stöd. Det går absolut inte att leva på, när matpriserna är nästan lika höga som i Sverige.

Ett bröd från Pågens, lite ris och pasta samt några begagnade kläder betyder otroligt mycket för krigsdrabbade människor.

− Men det finns också en moralisk aspekt. Gåvorna från Barnmissionen visar människor att de har stöd utifrån. De är inte ensamma.