Vad önskar du dig i julklapp?
Kära fadder och livräddare!
Alla har vi fått denna fråga och de flesta av oss vuxna svarar nog: Jag vet inte, jag har ju allt! Det viktigaste för oss är att umgås med familjen, äta gott och ge barnen vad de önskar sig. Vi är lyckligt lottade i Norden. I de utsatta länder där vi arbetar är svaret på frågan helt annorlunda.
Många svarar: Jag önskar att kriget och dödandet ska ta slut, att vi kan få sova en hel natt och att pappa kommer hem från fronten! Andra svarar: Jag önskar att vi kan lägga oss utan att vara hungriga. Jag önskar att vår familj slipper bo på gatan. Jag önskar mig ett jobb så att jag kan försörja min familj. Jag önskar en brunn med rent vatten. Min högsta önskan är att våra barn får gå i skola. Men barnen hade nog svarat: Jag önskar mig en docka, en leksaksbil, nya kläder och godis! För barn är barn i hela världen!
En hederssak för Barnmissionen är våra julprogram. Vi vill att utsatta barn och familjer ska kunna fira en värdig jul med god mat och julklappar, men också få höra det glada frälsningsbudskapet om Jesus! Därför ordnar vi julfester som ger glädje och hopp för framtiden.
Jag ber er att stå vid vår sida och ge en riklig gåva till vår julsatsning! Kanske är detta den bästa och mest givande julklapp som du kan ge i år!
Jag önskar er alla en god och fridfull jul. Tack för allt du gör för Barnmissionen!
Bo Wallenberg
Generalsekreterare
Så här ger du en gåva:
Ge en gåva via hemsidan.
Swisha till 9010802 och uppge ”Julgåva”
Ge via bankgiro 901-0802 och uppge ”Julgåva”
Ge via plusgiro 901080-2 och uppge ”Julgåva”
eller använd det inbetalningskort du som regelbunden givare har fått hemskickat.
Tvillingar fick hjälp till bättre hälsa
Tyler och Tyron är tvillingar och bor på Filippinerna. De föddes för tidigt i vecka 34 med en bristsjukdom (G6PD-brist) som kan leda till blodbrist och gulsot. De genomgick en rad tester och behandlingar innan de fick lämna sjukhuset.
För mamma Nory blev småbarnsåren med tvillingarna tuffa. Tvillingarna hade dålig aptit och blev lätt sjuka. Samtidigt var det viktigt att de inte åt någon mat som kunde ge dem fysiska problem på grund av sjukdomen.
Hjälpen kom genom Barnmissionen och deras 120 dagars näringsprogram för undernärda barn. Nory misstänkte att tvillingarna var underviktiga och tvekade inte att ta med dem i programmet. Hon var en aktiv deltagare i samlingarna där hon fick lära sig om matens betydelse för hälsan och var mycket tacksam för att få lära sig vilken näringsrik och hälsosam mat hon kunde tillaga och ge till sina söner.
Tvillingarna kollades upp av både läkare och sjuksköterskor. Efter en första bedömning skickades de vidare till lungröntgen. Undersökningen visade en bakterieinfektion i lungorna och tvillingarna fick medicin.
Vid efterkontrollen kunde Barnmissionens team se både lättnad och förundran i Norys ögon. Tvillingarnas hälsa hade blivit betydligt bättre. De sov bra, åt med god aptit och hade betydligt mer energi än tidigare.
Mamman är mycket tacksam för den hjälp hon har fått att förbättra tvillingarnas hälsa.
Röster från krigets barn i Ukraina
Mykola
− Jag heter Mykola och är 13 år gammal. När kriget startade flyttade jag och min syster från Lutsk till min fasters hus på landsbygden. Det var så farligt i stan och jag var rädd för explosionerna. Min mamma var i Tyskland. Jag saknade henne väldigt mycket och hon oroade sig för oss.
− Efter två år flyttade vi tillbaka till Lutsk och jag fick bo hos mamma och pappa. Men så blev pappa uttagen till kriget. Det var väldigt jobbigt och jag oroade mig mycket för honom. Pappa och jag brukade prata i telefon om att vi skulle fiska tillsammans när han kom hem. Men i februari i år dog min pappa, när han försvarade vårt land. Jag kunde inte tro att det var sant, det kändes som att jag inte skulle kunna överleva utan pappa. När mamma reste tillbaka till Tyskland blev jag och min syster ensamma igen.
− I somras bombades Lutsk svårt. Den natten var jag så rädd. När vi såg upp mot himlen såg det ut som att hela himlen stod i lågor. Fönstren och hela huset skakade. Det var ett hemskt dån.
− Jag är så tacksam för att jag och min syster överlevde bombningen. Men jag är väldigt ledsen. Mamma säger att vi måste leva och att allt kommer att bli bra så småningom, men jag kan inte sluta tänka på min pappa. Tänk om han hade fått leva!
− I somras var jag på Barnmissionens läger. Alla var så snälla. De bad för oss och tog hand om oss. Jag hoppas att jag får komma tillbaka nästa sommar. Och då hoppas jag att kriget har tagit slut.
Lera
− Jag heter Lera, är tolv år gammal och bor i Sumy. I vår stad utsätts vi ofta av ryska attacker. När kriget började skickade min mamma iväg mig för att bo hos min moster i västra Ukraina, mer än 200 mil hemifrån. Men jag saknade verkligen min mamma och min hemstad. När jag återvände hem efter tre månader fick jag se hur mycket som förstörts i Sumy. Jag blev verkligen chockad!
− I somras besökte jag Barnmissionens läger. Jag tyckte så mycket om det att jag inte ville åka hem.
− Jag går i skolan, men vi kan inte samlas i skolbyggnaden på grund av de ständiga attackerna, så vi måste studera online.
− Jag önskar verkligen att mitt liv kan bli normalt igen, så att vi inte ständigt måste vara rädda för att en raket eller drönare ska döda oss.
Victoria
Jag heter Victoria och är 14 år gammal. I somras bombades Lutsk. Vårt hus drabbades av tryckvågen och lägenheten förstördes.
När bomberna började falla mot vår stad var jag ensam hemma och väntade på min äldre bror. Det var väldigt otäckt! Jag sprang till grannarna och tillsammans tog vi oss ner till ett rum utan fönster. Vi sprang vidare ut på gatan och såg hur en drönare slog ner i grannhuset. Jag såg en soldat som satt täckt av blod. Själv träffades jag av granatsplitter och ramlade. Min bror kom och tog mig till mormor. Jag hade drabbats av en lätt hjärnskakning.
När anfallet var över och vi fick återvända till lägenheten hade taket gått sönder och alla fönstren hade krossats. Det var omöjligt att bo kvar.
Den första tiden efter anfallet blev jag väldigt rädd för minsta oljud. Nu går det lite bättre. Jag är tacksam till Gud för hans beskydd och för att jag och mina nära och kära överlevde.
I somras var jag på Barnmissionens läger. Där kunde jag nästan glömma bort kriget. Jag hoppas att jag får komma tillbaka nästa sommar.
Sålda getter blev till en skola
För tio år sedan var barnen i byn Narot i Kenya svårt sjuka på grund av smutsigt vatten. En borrad brunn och en flock getter förändrade allt. När Bo Wallenberg kom på återbesök fick han inviga en skola – som byborna själva finansierat!
Första gången Bo Wallenberg kom till byn Narot nära Lokichoggio i nordvästra Kenya fick han en chock.
− Byns kvinnor mötte mig på vägen dit. De lyfte upp mig och bar mig in i byn, till en liten hydda med flera döende barn och vädjade om hjälp att rädda barnen. Alla var sjuka och det var tydligt att det berodde på smutsigt vatten. Det fanns ingen brunn i byn och barnen drack ur gamla plastflaskor som de fyllt med grumligt vatten från vattenpölar.
Där väcktes drömmen om att borra en brunn. Barnmissionens missionärer KeA och Birgitta Arnlund kom i kontakt med ett amerikanskt par som gjorde sprängningar för att hitta vattenådror. De kom till Narot och kunde mirakulöst hitta vatten redan på första sprängningen. Brunnen blev verklighet, till stor del tack vare pengar från Barnmissionen på Färöarna. Byn fick också stöd genom 30 getter som byborna gemensamt skulle ta hand om.
I september 2025 kom Bo Wallenberg tillbaka till byn Narot. Och nu hade situationen förvandlats totalt.
− Även denna gång blev jag buren in till byn, men inte till döende barn, utan till friska barn som sjöng och dansade. Byborna var så tacksamma för brunnen som gjort deras barn friska!
En annan stor skillnad var att det nu fanns en skola i byn.
− Myndigheterna hade lovat att skicka en lärare till byn om byborna byggde en skola. Först användes två mycket enkla hyddor som skolsalar. Men byborna drömde om ett riktigt skolhus och bad om hjälp hos Barnmissionens afrikanska regionkontor Children´s Mission Africa. Då fick de rådet att sälja av getter för att kunna bygga ett hus.
Getterna som byborna fått hade genom åren förökat sig rejält. Trots att det är ovanligt i den kulturen att sälja av sin boskap, valde byborna att sälja 40 getter, så att bygget kunde starta.
När Bo Wallenberg kom dit var det dags för invigning av skolbyggnaden där 90 barn får grundläggande undervisning. Tillsammans med Bo kom styrelsen för Ledo, som driver Barnmissionens arbete i Lokichoggio, och en representant för myndigheterna.
− Vi blev alla så berörda av det vi såg. Myndighetsrepresentanten lovade att en andra lärare skulle skickas till skolan. Ledos styrelse valde att med egna pengar finansiera ett betonggolv istället för dagens jordgolv. Och Barnmissionen beslutade att skjuta till pengar för att tillverka 30 skolbänkar till skolan, så att barnen slipper sitta på stenar.
Initiativet att sälja getter och bygga skola var så ovanligt att kenyansk tv reste till Narot för att göra ett reportage.
− Från att ha varit en by utan vatten med sjuka och döende barn har allt förändrats. Byborna fick hjälp, men de ville också ge något tillbaka och då satsade de på en skola till barnen. Jag tycker att det här är ett fantastiskt exempel på hjälp till självhjälp. Samtidigt visar det vilken skillnad som getter kan göra.
Det visar också hur viktigt det är med vatten.
− Jesus talar om livets vatten, för vatten är så centralt. Utan vatten har vi ingenting. Barnmissionen har borrat brunnar i olika länder. Det är så påtagligt hur vår hjälp förvandlar människors liv.
− Även på ett andligt plan har byn förändrats. Vi har berättat om Jesus för byborna. De har tagit emot honom i sitt hjärta och idag möts de regelbundet till gudstjänst.
Tre Barytoner ger konsert
Tre Barytoner i originaluppsättning, med Bo Wallenberg, Mikael Järlestrand och Mikael Joumé, ger en adventskonsert i Weslekyrkan, Limhamn, Malmö, söndagen den 30 november kl 18:00. Med sig har de The Amazing Band, under ledning av Leif Jonsson.
Tillsammans kommer de att bjuda på några av adventstidens och julens sånger, men också andra pärlor ur den kristna sångskatten.
Det blir också information om Barnmissionens arbete. Barnmissionens personal från Ukraina finns på plats för att berätta om hur det är att arbeta med hjälparbete, mitt under brinnande krig.
Antalet platser i kyrkan är begränsad. Därför behöver du boka din plats genom att höra av dig till Barnmissionen, via telefon 040 689 30 40 eller via epost info@barnmissionen.se.
Supertyfon drabbar Filippinerna
Den 9 november slog supertyfonen Uwan (Fung-Wong) till mot Filippinerna hårt och lämnade efter sig en enorm förödelse. 1,4 miljoner människor har tvingats lämna sina hem och flera hundra personer har dött.
Barnmissionen på Filippinerna är snabba på att rycka ut för att hjälpa människor som drabbats av katastrofer. Barnmissionens team har begett sig till den hårt drabbade regionen Camarines Sur. På en av öarna, med omkring 1 000 familjer, har skadorna blivit mycket stora. 126 familjer har fått sina hem helt förstörda. Området har också drabbats av omfattande översvämningar och människor har akut brist på mat och vatten.
Barnmissionens team, med svenska medarbetaren Maria Owiredu, finns på plats i det drabbade området. De kommer att föra samtal med representanter för myndigheter och kyrkor för att se hur Barnmissionen bäst kan hjälpa till. De kommer också att dela ut matpaket, rent vatten, tält, kläder och hygienprodukter.
Följ räddningsinsatsen på Barnmissionens Facebook www.facebook.com/barnmissionen.
För att snabbt kunna möta de mest akuta behoven har Barnmissionen Sverige redan skickat pengar för förnödenheter. Men behoven är enorma och mer hjälp behövs!
Kan du hjälpa till och ge en gåva? Varje krona gör skillnad och kan rädda liv! Du kan ge din gåva via hemsidan www.barnmissionen.se/produkt/supertyfon-filippinerna/ Det går också utmärkt att swisha en gåva till Barnmissionen på 9010802 och uppge ”Katastrof Filippinerna”. Tack för din gåva!
Barnmissionens team, inklusive Maria Owiredu från svenska huvudkontoret, står redo att bege sig till katastrofområdet.
Swishkod för gåvor till katastrofens offer
Joy försörjer barnen med egna pengar
− Jag fick inte gå i skola som barn. Men tänk att jag nu kan jobba och betala mina barns skolavgifter!
Joy Nanaiygwe lever verkligen upp till sitt namn. Joy betyder glädje och hon strålar av glädje, som hon sprider vidare till andra. Hon utstrålar också tacksamhet och framtidshopp. Men så har hennes liv kommit att förvandlas totalt.
Joy växte upp på landsbygden i Uganda under mycket fattiga omständigheter. Hon fick nästan inte gå i skola alls, eftersom hennes föräldrar inte hade råd. Förutom brist på kunskaper och erfarenheter ledde det till dåligt självförtroende och en känsla av att hon var mindre värd än andra.
− Livet var så svårt. Jag hade ingenting och saknade allt. Jag var så deprimerad att jag blev rädd för andra människor.
Vändpunkten kom när Barnmissionen kom till Joys by, genom partnerorganisationen CFE.
− Jag blev utvald till en träning till hårfrisörska. Tänk att någon trodde på mig och satsade på mig! Mina föräldrar kunde inte ge mig en utbildning, men nu fick jag utbilda mig och bli något!
Joy gick igenom träningen och lärde sig yrket. Efter träningen fick hon ett startpaket med utrustning till en hårsalong.
− Jag startade en mobil hårsalong där jag åkte runt och hjälpte kvinnor med deras hår. För pengarna som jag tjänade köpte jag två getter som gav mjölk och killingar. Företaget växte. Efter en tid kunde jag skaffa en egen lokal till min hårsalong. Det är bara ett rum, men jag äger den själv och jag tror att salongen kommer att växa och bli större.
Joys företag gör att hon idag kan försörja sina tre barn.
− Tänk att jag som själv inte fick gå i skola, nu kan skicka mina barn till skolan! Jag har en egen salong som ger en inkomst så att jag med mina egna pengar kan försörja mina barn och se till att de får kläder och skolböcker. Det är helt fantastiskt! Jag är så tacksam, både till Gud som hjälpt mig genom allt och till Barnmissionen och CFE som gett mig den här chansen!
Vill du ge fler människor möjlighet att försörja sin familj? Du kan ge ett startpaket via hemsidan eller skicka din gåva via Swish 9010802 och uppge ”Startpaket”. Tack!
Startpaket till nya småföretagare
Kära faddrar och livräddare!
Barnmissionen har mängder av utbildningar för behövande föräldrar, så att de kan lära sig ett yrke eller hantverk och på så vis själva lyfta sig över fattigdomströskeln och få ett arbete som ger inkomst. Våra utbildningar har blivit en stor succé som verkligen hjälper dessa föräldrar att själva kunna försörja sina familjer.
Men dessa föräldrar behöver hjälp för att kunna starta sina små företag. Vi skulle så gärna vilja ge kvinnor som gått vår sömnadsutbildning en trampsymaskin så att de kan börja arbeta direkt efter utbildningen. De frisörer som vi utbildat behöver saxar, kammar och hårprodukter. Mekaniker behöver verktyg. De som utbildats i att föda upp kycklingar kan få en första kull kycklingar. De som utbildats i jordbruk behöver utsäde. Detta är inte så dyrt, men betyder oerhört mycket. Exempelvis kostar en trampsymaskin mellan 500 och 1000 kronor.
Därför vädjar jag till dig att ge en gåva till ett startpaket. Det behöver absolut inte vara hela kostnaden för ett startpaket. Men tillsammans kan vi göra en enormt stor skillnad för dessa behövande föräldrar!
Med hopp om en stor positiv respons!
Bo Wallenberg
Generalsekreterare
Så här ger du en gåva:
Ge en gåva via hemsidan
Swisha till 9010802 och uppge ”Startpaket”
Ge via bankgiro 901-0802 och uppge ”Startpaket”
Ge via plusgiro 901080-2 och uppge ”Startpaket”
eller använd det inbetalningskort du som regelbunden givare har fått hemskickat.
Barn fick fristad från kriget
Hundratals barn har under sommaren fått komma till Barnmissionens lägergård i Dubechno, Ukraina, för att få en fristad från krigets hemska vardag. Några av dem är Pasha, Yulia, Veronika och Kira.
Pasha är åtta år gammal. I juni 2025 såg han med egna ögon en rysk attack mot en fabrik nära familjens bostad. Attacken möttes av missiler och drönare från den ukrainska armén.
− Det var väldigt otäckt att se och höra attacken. Vår familj flydde därifrån och ut på landet.
Familjens bostad klarade sig, men sedan dess har Pasha blivit väldigt orolig. Han reagerar på varje larm och han oroar sig över säkerheten för sig själv och sin familj. På Dubechnolägret fick Pasha möjlighet att leka, tävla och åtminstone för någon vecka komma ifrån alla larm och explosioner i staden.
Sextonåriga Yulia bodde med sina föräldrar och sin farmor i en lägenhet. När bomberna föll över staden tog de skydd i trapphuset till en hög byggnad, eftersom det inte fanns något skyddsrum i närheten. Lägenheten och hela huset bombades. Yulia är tacksam över att hon överlevde attacken och att hon fått komma till lägret, där hon stortrivs.
Nioåriga Veronikas pappa deltar i kriget.
− Jag saknar honom så mycket! Det är svårt för oss att klara oss hemma utan honom. Flera gånger har han skadats och hamnat på sjukhus. Han säger att han ska komma hem i höst och ha med sig en hund till mig och min bror. Jag är tacksam att få komma till lägret, men mest av allt vill jag att kriget ska ta slut och att pappa överlever kriget och kommer hem.
Elvaåriga Kira bor i Sumy.
− I vår stad är det väldigt farligt att gå ut. Vi kan inte gå till skolan utan måste ha lektioner på distans. För ett år sedan slog en raket ner i ett barnhem alldeles intill vårt hus. Det var väldigt hemskt. Vi har en stor garderob i hallen där vi gömmer oss under bombningarna.
− Vi är rädda hela tiden. Det är farligt att vara kvar i Sumy, men det är också farligt att resa för det är inte säkert någonstans. På lägret har det ändå varit så lugnt att jag har kunnat sova ordentligt utan att oroa mig. Det var fantastiskt!
Josephine försörjer en stor familj
Josephine Nangobi bor i en by på landsbygden i Uganda. Hon har en stor familj, med sju barn, och många barnbarn. För några år sedan dog en av hennes söner i en olycka, tillsammans med sin fru och ett barn. Sedan dess tar Josephine även hand om sonens andra barn som nu blivit föräldralösa. I huset bor för tillfället sex vuxna och tio barn.
Att se till så att alla har mat för dagen är en stor utmaning, men Josephine har fått stor hjälp från Barnmissionen genom partnerorganisationen CFE.
− 2016 fick jag komma till en träning i boskapsuppfödning. Det har hjälpt oss så mycket! Vi fick lära oss hur man tar hand om boskap på ett bra sätt och hur det ger inkomst till familjen. Vi fick också lära oss att ha bra hygien i hemmet.
− Efter träningen fick jag två getter. När de förökade sig och blev fler kunde vi byta getter mot en ko. Nu har vi en ko som ger mjölk, vi har getter och vi har också kycklingar som ger ägg och kycklingkött. Dessutom odlar vi både kassava och sötpotatis, berättar Josephine.
När hon visar runt bland djur och odlingar strålar hon av stolthet över att hon själv – med hjälp av barnen − har kunnat jobba sig till mat på bordet för sin stora familj.
− Innan vi fick de första getterna hade vi inte tillräckligt att äta. Maten räckte helt enkelt inte till, säger hon.
Även om vardagen innebär mycket jobb ser Josephine positivt på livet. Barnen är friska och mår bra. De går i skolan. Och nyligen kunde familjen investera i en egen vattenbrunn på tomten, så att de slipper att varje dag gå och hämta vatten.
− Vi är otroligt tacksamma för den hjälp vi har fått. Den har förvandlat vårt liv!
