Sommarläger för krigströtta barn
Kära fadder och livräddare!
Barnen i Ukraina far enormt illa i det fullskaliga anfallskrig som Ryssland startat. Barnen lever i en ständig oro. Flera gånger om dagen får de springa för sina liv till skyddsrummen för att undkomma alla de fruktansvärda bombningar som ständigt sker.
Vad detta gör med små barns liv är svårt att överskåda, men de behöver verkligen få komma till ett område som inte befinner sig mitt i krigets centrum för att få vila ut och sova hela nätter för första gången på länge!
Barnmissionens sommarläger i Ukraina ligger i ett lugnt område som kan erbjuda detta. Problemet har varit att vi inte haft något skyddsrum, eftersom tanken aldrig slog oss att det kunde bli krig när lägergården byggdes för nära 30 år sedan. I över ett år har vi nu därför byggt ett stort skyddsrum som rymmer alla barnen och myndigheterna har gett oss tillåtelse att öppna vårt barnläger igen!
Vi behöver ta ett ordentligt ekonomiskt krafttag för att i sommar kunna ta emot närmare 600 krigströtta barn. Vi vädjar därför till dig om en riklig extra gåva till detta viktiga projekt. Vill du stödja krigströtta barn och ge dem Jesus kärlek, mat, lugn och ro, lek och allt annat som de behöver, så ge din sommargåva och märk den ”krigströtta barn”!
Med hopp om en stor respons!
Bo Wallenberg
Generalsekreterare
Så här ger du en gåva:
Ge en gåva via hemsidan
Swisha till 9010802 och uppge ”Sommargåva Krigströtta barn”
Ge via bankgiro 901-0802 och uppge ”Sommargåva Krigströtta barn”
Ge via plusgiro 901080-2 och uppge ”Sommargåva Krigströtta barn”
eller använd det inbetalningskort du som regelbunden givare har fått hemskickat.
Brunn på skolgård förbättrar hälsan
På Lyumbo allmänna skola i Zambia får eleverna viktig kunskap för livet. Men ett stort problem var bristen på vatten. Det fanns ingen vattenbrunn på skolområdet.
Varje dag fick eleverna gå drygt två kilometer för att hämta vatten. Att släpa på tunga vattendunkar tog mycket energi och minskade deras fokus på skolarbetet.
En av skoleleverna är 13-åriga Mwansa Reagan. Han är en begåvad pojke som älskar skolan och drömmer om att bli lärare. En stekhet eftermiddag, efter en förmiddag full med lektioner, insåg Mwansa att hans vatten var slut. Han hoppades kunna klara sig och försökte koncentrera sig på undervisningen. Men hettan var för svår och mitt under lektionen svimmade Mwansa av vätskebrist. Paniken spred sig bland kamraterna och lärarna, men när Mwansa fick vatten kvicknade han till.
Händelsen blev en väckarklocka. Lärarna och föräldrarna insåg att bristen på rent vatten var farlig för barnens hälsa.
Då grep Barnmissionen i Zambia in. Med hjälp av pengar som samlats in i de nordiska länderna kunde en vattenbrunn borras på skolområdet. Dagen då hålet borrades och en handpump kom på plats var en dag av glädje. När det första vattnet pumpades upp utbröt jubel bland eleverna, som skyndade sig för att fylla på sina vattenflaskor.
Med rent vatten tillgängligt har skolans elever fått ny energi och kan fokusera på skolarbetet, samtidigt som deras hälsa har förbättrats. Eleverna slipper också den långa vandringen för att hämta vatten.
Mwansa, som nu är full av liv och entusiasm, har blivit en passionerad förespråkare för vikten av rent vatten. Han uppmuntrar sina vänner att uppskatta vatten som en värdefull resurs som behöver skyddas.
Under år 2024 borrade Zambia Children´s Mission två vattenbrunnar i Mpongwe-distriktet i Zambia. Brunnarna ger rent vatten till 600 familjer och en skola. Vattnet har lett till att hälsan bland befolkningen har förbättrats genom en kraftig minskning av sjukdomar som orsakas av orent vatten.
Tre år av krig – mer hjälp behövs
2024 blev ännu ett år präglat av krig i Ukraina, där behovet av humanitär hjälp är stort. Trots att kriget har varat i tre år behövs ständigt mer hjälp.
Barnmissionen har skickat humanitär hjälp med lastbil, men också stöttat sjukhus med mat till patienter. Under året har Barnmissionen i Ukraina också gjort sex resor för att leverera hjälp till byar nära krigsfronten.
− Attackerna riktar sig inte bara mot militära mål och landets infrastruktur, utan även mot civila människors hem, sjukhus och skolor. Flyglarmen går nästan varje dag och ständiga strömavbrott försvårar Barnmissionens arbete. Ofta får vi ändra våra planer, för att hela tiden kunna hjälpa dem som behöver det mest, berättar Lyudmila Lonyuk som leder Barnmissionens arbete i Ukraina.
Under år 2024 mottog Barnmissionen i Ukraina 225 ton humanitär hjälp, bland annat mat, kaminer, kläder, skor, textilier, tvätt- och desinfektionsmedel, rehabiliteringsutrustning, medicinsk utrustning, skolmöbler och julgåvor.
Hjälpen distribuerades till de mest behövande i samhället: flyktingar, behövande familjer, hemlösa, äldre och handikappade. Till Barnmissionens sociala center i Lutsk kom fattiga pensionärer för att få mat. Varje vecka delades också varm mat ut till behövande vid ett soppkök i staden.
En stor del av hjälpen distribuerades i Volynregionen, där Barnmissionen har sitt kontor och lager, men hjälp delades också ut i elva andra ukrainska regioner.
− Det är omöjligt att säga en exakt siffra på hur många människor som har fått hjälp av Barnmissionen under 2024, men en grov uppskattning skulle ligga på mellan 230 000 och 250 000 personer, säger Lyudmila Lonyuk.
− Efter tre år med krig märks en utmattning i samhället. Även om västra Ukraina inte bombas lika hårt som de östra delarna, är dagliga flyglarm, närvaron av militärer, begravningar av stupade och oron för släktingar vid fronten utmattande för befolkningen.
− Vi är så tacksamma för alla givare som har ett hjärta för att hjälpa de som är i nöd i Ukraina, säger Lyudmila Lonyuk.
Jordbruksprojekt utvecklar byar
I Nigeria startade Barnmissionen under år 2024 upp ett jordbruksprojekt i landsbygdsbyar. Deltagarna tränas att ta hand om getter och bisamhällen, de utbildas i klimatsmart odling av kassava och tomat. De får också grundläggande kunskaper inom företagande, så att de kan starta egna små företag.
Partnerorganisationen Flep har tagit hjälp av erfarna lantbrukare som är bosatta på platsen, för att leda träningen och även fungera som mentorer till de deltagarna.
I delstaten Ekiti har 139 deltagare fått både teoretisk och praktisk utbildning i biodling och tomatodling. 116 deltagare fick tomatfrön för att starta upp en tomatodling. Samtidigt delades 100 bikupor ut till byarna, där deltagarna gemensamt tar ansvar för biodlingen.
I Benue har 156 deltagare tränats i odling och boskapsuppfödning. De har fått getter och kassavastammar och får hjälp av mentorer att sköta om sina små verksamheter.
I Jos i delstaten Plateau har Barnmissionen tränat 22 ungdomar som vuxit upp på ett barnhem och nu behöver stöttning för att kunna försörja sig själva. De har fått utbildning i boskapsuppfödning och odling. Varje deltagare har fått två getter – en hona och en hane. De har också fått tomatfrön så att de kan starta upp en odling. Ungdomarna kommer att få fortsatt stöttning av mentorer i området.
Syftet med hela jordbruksprojektet är att deltagarna ska kunna försörja sig själva, samtidigt som det leder till en positiv förändring i byarna som utvecklas och får bättre levnadsförutsättningar.
Systrar drömde om att gå i skolan
I den kenyanska regionen Turkana förväntas många flickor gifta sig redan som mycket unga. Men systrarna Rebecca och Esther valde en annan väg. De ville gå till skolan.
Deras mamma, som var änka och lantbrukare i mycket liten skala, hade inte mycket pengar men hon hade en stor kärlek och tro på sina döttrar.
Systrarna hade aldrig tidigare varit i en skola. Men en dag under år 2024 kom de till Barnmissionens skola Hannah Emuriakin tillsammans med sin mamma och bad om att få börja. De brydde sig inte om i vilken klass de hamnade – bara de fick gå i skolan och få en utbildning.
Nu går flickorna i skolan. Swahili och matematik har de lärt sig enkelt. Engelska är svårare, men de kämpar på. Deras lärare är imponerade över systrarnas hårda arbete och goda uppförande. Även om deras familj inte kan betala någon skolavgift har systrarna fått plats i skolan och får bo på elevhemmet.
Mamman berättar att hon ofta legat sömnlös och oroat sig för framtiden. Idag känner hon stolthet när döttrarna går till skolan med sina skolböcker.
Rebecca och Esther drömmer om att bli läkare. Kanske en dag att de kan komma tillbaka till byn som färdigutbildade läkare för att hjälpa andra flickor i samma situation.
100 kronor förvandlas till 1000!
Kära faddrar och livräddare!
Något av det viktigaste för oss på Barnmissionen är våra entreprenörsutbildningar. De hjälper fattiga familjer att bli självförsörjande. Vi skapar jobb och framtidsmöjligheter för dem.
På Barnmissionen står barnen i fokus för allt vi gör. Det bästa för barnen är om deras mamma och pappa själva kan försörja dem och ta hand om dem utan kontinuerligt stöd ifrån oss. Att skapa ett arbete till föräldrarna är därför det viktigaste man kan göra! Då löser sig de flesta av familjens problem. Föräldrarna kan ge mat och vatten till sina barn, de kan få bostad, de kan betala sjukvård till barnen och de kan betala för barnens utbildning.
Vi på Barnmissionen får stöd från svenska biståndsmyndigheten Sida till våra entreprenörsutbildningar och behöver själva bara betala tio procent. Detta betyder i praktiken att varje hundralapp vi får blir till 1000 kronor.
Jag hoppas innerligt att ni vill stödja detta viktiga arbete med en riklig extra gåva!
Med vänlig hälsning
Bo Wallenberg
Generalsekreterare
Så här ger du en gåva:
Ge en gåva via hemsidan
Swisha till 9010802 och uppge ”Entreprenörskap”
Ge via bankgiro 901-0802 och uppge ”Entreprenörskap”
Ge via plusgiro 901080-2 och uppge ”Entreprenörskap”
eller använd det inbetalningskort du som regelbunden givare har fått hemskickat.
Nancy tjänar pengar till skolgång
Varje år när skolan startar brukar Nancy känna ett styng av oro. Har hon råd att betala skolavgiften? Men i år slapp hon oroa sig.
Nancy är en av många småföretagare i Kenya som fått hjälp av Barnmissionen. Tidigare drev hon och hennes man ett litet grönsaksstånd som var öppet fyra timmar varje kväll. Det gav en inkomst, men den var väldigt liten och Nancy oroade sig alltid för om pengarna skulle räcka till mat, kläder och skolavgifter till barnen.
Under kursen hos partnerorganisationen EPTF fick Nancy lära sig hur man utvecklar affärsidéer. Det fick henne att fundera kring potentialen för sitt eget företag. Hon diskuterade idéerna med sin man och de bestämde sig för att göra om ståndet till en liten butik som erbjuder fler varor och är öppet från morgon till kväll.
− Jag är så tacksam för att jag fick gå en grundkurs i ekonomi. Jag har aldrig sparat pengar eftersom jag trodde att jag hade för lite pengar för att kunna spara. Men under kursen insåg jag att även små summor kan växa.
Nancy började spara motsvarande nio kronor i veckan genom en lokal spargrupp. Hon öppnade också ett sparkonto på banken. Hennes målmedvetenhet gav resultat och efterhand som butikens inkomster ökade kunde hon även öka sitt sparande. Under det senaste året har Nancys inkomst fördubblats från 600 till 1 300 kronor per månad och hon klarar nu av att spara 130 kronor varje månad.
− Jag behöver inte längre oroa mig för skolavgifter för mina döttrar, mat och kläder. Jag har lärt mig att sköta butikens ekonomi och jag håller koll på familjens utgifter, säger Nancy.
Agnes startade eget
I två månader har Agnes Akadeli deltagit i en entreprenörskapsträning. Det har förändrat hennes syn på att starta företag.
Från början var hon skeptisk. Hur skulle hon få ihop ett startkapital? Vilka företagsidéer skulle kunna fungera? Agnes drömde om kycklinguppfödning, men för det behövs ett rejält startkapital – som hon inte hade.
Hon fick hjälp av träningen som Barnmissionens partnerorganisation Ledo ordnade. Hon insåg vilka företagsidéer som kan fungera i byn. Hon lärde sig också hur hon kunde bygga upp ett eget startkapital.
Agnes använde en del av sin inkomst till att starta ett litet företag som säljer spannmål och matolja till byborna. Hon använder sina nya kunskaper om inventering, bokföring och efterfrågan för att göra företaget så lönsamt som möjligt.
Agnes drömmer fortfarande om att starta upp en kycklinguppfödning och sparar regelbundet en del av inkomsten för att få ihop ett startkapital till kycklinguppfödningen.
Hon säger att utbildningen motiverade henne att starta eget, samtidigt som den hjälpte henne att försörja sig och sina barn.
Att resa till ett land i krig
Strax före jul körde Bo Wallenberg till Ukraina för att se arbetet och uppmuntra personalen som troget jobbar för att hjälpa människor i krigets skugga.
− Jag har rest till många katastrofer, men aldrig till ett krig.
Få människor har besökt Ukraina så många gånger som Barnmissionens generalsekreterare Bo Wallenberg. Resan i slutet av november var hans 209:e besök i landet. I början av 90-talet var humanitärt bistånd så nytt att Bo reste dit nästan varannan vecka. Sedan dess har resorna blivit mer sporadiska. Men aldrig har han varit från landet så länge som den här gången.
− Jag hade inte besökt landet sedan strax innan pandemin. Nu kände jag att det var tid att åka till landet och visa personalen, våra samarbetspartner och människorna i landet att vi inte har glömt dem.
Under 34 år för Barnmissionen har Bo Wallenberg upplevt många katastrofer – som vulkanutbrott, tsunami, jordbävning, torka, översvämning, jordskred och kärnkraftskatastrof. Men det var första gången som han reste till ett land i pågående krig.
− Jag var faktiskt inte orolig. Det kan man nog inte vara om man ska ha mitt jobb. Barnmissionen arbetar på platser där det är oroligt och svårt. Men jag var extra noga med försiktighetsåtgärderna. Jag ville inte bo i en stad, så jag sov i en tältsäng på Barnmissionens kontor som ligger på landsbygden. Det blev strömavbrott och vattnet stängdes av ibland, men det gick bra.
Bo körde själv bil hela vägen till Ukraina och resan gick bra. Överallt möttes han av glädje över att han var villig att resa till Ukraina trots kriget.
− Jag hade väntat mig att se deprimerade människor och ett samhälle som inte fungerade. Men allt var öppet. Folk sa att den dagen vi stänger ner samhället och inte lever våra vanliga liv, då har Ryssland vunnit. Det var förrädiskt vanligt. Tills flyglarmet gick och bomberna föll.
En kväll åt Bo på en restaurang som låg under jord i centrala Lutsk. Medan han satt där bombades staden och ett elverk i staden – 1 500 meter bort – förstördes.
Under besöket fick Bo vara med om matutdelningar till behövande, inte minst pensionärer. Till Barnmissionens socialcenter för pensionärer kommer 150 personer för att få hjälp. Varje dag serveras två mål mat varje dag och många var desperata för att få hjälp.
− Ukraina var Europas kornbod. Men idag finns det folk som svälter. Det har kommit så många internflyktingar till västra Ukraina. Tidigare hade de trädgård och kunde odla sin mat. Nu bor de i en lägenhet och har ingenting. Det ukrainska samhället bygger på att barnen tar hand om sina gamla föräldrar, men om du tvingas fly har du inga släktingar som kan hjälpa dig. Vanliga pensionärer får 50 kronor i månaden i stöd. Det går absolut inte att leva på, när matpriserna är nästan lika höga som i Sverige.
Ett bröd från Pågens, lite ris och pasta samt några begagnade kläder betyder otroligt mycket för krigsdrabbade människor.
− Men det finns också en moralisk aspekt. Gåvorna från Barnmissionen visar människor att de har stöd utifrån. De är inte ensamma.
Mor och son får hjälp till bättre liv
Livet håller på att förbättras för Julian Moralejo och hennes son Fjay. Genom Barnmissionens näringsprogram får Fjay hjälp att komma upp i normalvikt, samtidigt som Julian lär sig att tillverka mattor som ger en inkomst till familjen.
38-åriga Julian är kortväxt. Det gör det mycket svårt för henne att få ett jobb. Tillsammans med sin man Francisco och deras ettårige son Fjay bor hon i ett enkelt hus i fattigt område i Manila. Francisco arbetar på fabrik och tjänar motsvarande 470 svenska kronor i månaden, vilket gör det svårt för familjen att klara sig.
Familjen kom i kontakt med Barnmissionen och Fjay undersöktes av Barnmissionens sjuksköterska. Det visade sig att han var underviktig och han har nu kommit med i ett näringsprogram för att familjen ska lära sig att laga näringsrik och billig mat, så att Fjay kan öka i vikt och förbättra sin hälsa. Fjay och Julian träffar regelbundet Barnmissionens team som följer upp att Fjay utvecklas som han ska.
Men det är inte bara Fjay som har fått hjälp. Julian har kommit med på en utbildning i mattillverkning. Hon lärde sig hantverket snabbt och tillverkar nu dörrmattor hemma, samtidigt som hon tar hand om sin ekonomi. Mattorna säljs på den lokala marknaden. Det gör att Julian kan bidra ekonomiskt till familjens ekonomi och till och med kan spara lite pengar för framtiden.
Nu har Julian blivit en inspirationskälla till andra i byn, som ser att det går att övervinna svårigheter och förbättra sin situation.