Obs! 18 dec t.o.m. 3 jan går det ej att få gåvointygen för webbshopen samt minnes- och högtidsgåvor hemskickade. Det går fortfarande att skriva ut dem själv.
Nytt hopp till internflyktingar
År 2021 började Barnmissionen arbeta med 35 kvinnor i Zorkoum, Burkina Faso, för att genom ett odlingsprojekt hjälpa dem att försörja sina familjer. Väpnade konflikter i området ledde till att byborna i september 2022 tvingades fly och kom som internflyktingar till Kaya, där livet blev ännu svårare. Men Barnmissionens partnerorganisation Empe fortsatte att hjälpa kvinnorna, på deras tillfälliga bostadsort.
Sommaren 2023 förbättrades säkerhetsläget och kvinnorna kunde flytta tillbaka till sin hemby. Men det var försent för dem att plantera de vanliga grödorna. Återigen fick de hjälp från Barnmissionen, genom Empe. I oktober 2023 hjälpte de kvinnorna att starta upp lökodling.
Kvinnorna är mycket tacksamma.
− Hjälpen från er har betytt allt. När vi kom tillbaka till vår by visste vi inte hur vi skulle kunna överleva. Men tack vare lökodlingen ändrades allt. Varje dag har vi arbetat med odlingen och resultatet blev fantastiskt, säger en av kvinnorna.
− Tusen tack för er hjälp och för er omsorg. Vi var internflyktingar, utan något att äta och utan någonstans att bo, men ni gav oss mat och andra förnödenheter. Vi tackar innerligt Gud för hjälpen vi har fått!
Jubileumsgåva till Barnmissionen
Kära faddrar och livräddare!
Vår värld har sällan varit så drabbad av naturkatastrofer, krig och pandemier som nu. Vi lever i en mycket orolig tid och som alltid är det de fattiga som är de mest utsatta. Våra partnerorganisationer i Östeuropa, Afrika och Asien gör heroiska insatser utöver sitt vanliga arbete för att lindra nöden, svälten och lidandet för dessa utsatta människor.
Det är viktigt att vårt vanliga viktiga arbete fungerar så att barnen kan gå i skola, föräldrarna får hjälp till självförsörjning och sjukhusen fungerar. Men vi ser nu också extra behov av att kunna hjälpa människor med mat, vatten och tak över huvudet. Därför vädjar vi om en extra jubileumsgåva till vårt katastrofarbete. För 100 kronor kan vi exempelvis köpa 10 kilo livsnödvändig mat till en svältande familj. För 500 kronor kan vi ge en kamin till en krigsdrabbad familj i Ukraina som inte har värme eller el i sitt hus i vinter.
Med vänlig hälsning
Bo Wallenberg
Generalsekreterare
Så här ger du en gåva:
Ge en gåva via hemsidan
Swisha till 9010802 och uppge ”Jubileumsgåva”
Ge via bankgiro 901-0802 och uppge ”Jubileumsgåva”
Ge via plusgiro 901080-2 och uppge ”Jubileumsgåva”
eller använd det inbetalningskort du som regelbunden givare har fått hemskickat.
Barnmissionen på viktigt men farligt uppdrag
Vid flera tillfällen under hösten och vintern har ett team från Barnmissionen i Ukraina rest till byar i Cherson-regionen som drabbats hårt i kriget. De har bland annat delat ut kaminer, mat, kläder, hygienartiklar och leksaker.
Det har varit tuffa resor längs farliga vägar in i ett område där kriget är påtagligt hela tiden. Men faran vägdes upp av att se bybornas innerliga tacksamhet när de fick hjälp från Barnmissionen.
− Många av människorna som vi möter har förlorat nära anhöriga i kriget. Deras hus och hem har förstörts, men de har inte förlorat hoppet om att få leva i fred igen, säger Lyudmila Lonyuk som leder Barnmissionens arbete i Ukraina.
Vasyl är en lokal ledare i en av byarna. Hans by bombades hårt och många hus förstördes. Dagen innan Barnmissionens team kom dit bombades byn igen. Två hus förstördes och två familjer förlorade sina hem.
− Vår by var så vacker, den var som ett hörn av paradiset med sina gröna gräsmattor, fina trädgårdar och floden där vi kunde fiska. Se hur det ser ut nu! Men vi kommer att bygga upp vår by igen, så att våra barn, barnbarn och framtida generationer kan bo och leva här, säger han.
Barnmissionen mötte en kvinna som bodde i ett av de förstörda husen. Lyckligtvis gömde familjen sig i en källare och klarade sig oskadda.
− Jag är så tacksam till Gud att vi klarade oss, det är ett mirakel. Men vi har tuff tid framöver, med att försöka bygga upp huset igen, sade hon.
I en annan by mötte Barnmissionen två tjejer, elvaåriga Alina och Olenka. Alina berättade att när Ukraina återtog byn, som tidigare ockuperats av Ryssland, skickades hon dit från Odessa för att bo i byn tillsammans med sin farmor.
− Livet i Odessa var så tufft, med ständiga explosioner, flyglarm och många långa timmar i skyddsrummen.
Även i byn förekommer både explosioner och det är farligt att promenera eftersom det finns minor kvar.
− Ändå är det inte lika otäckt här som i Odessa. Jag såg när en niovåningsbyggnad rasade ihop efter en raketattack. Det var fruktansvärt.
Under samtalet ljuder ett nytt flyglarm och både tjejerna och Barnmissionens team söker sig till en säker plats. Alina visar på sin mobil var det för tillfället är flyglarm i Ukraina. Både barn och vuxna har sådana appar installerade på sina telefoner.
Olenka berättar om sin skola. Just nu måste hon läsa på distans, men hon drömmer om att få träffa sina klasskompisar öga mot öga igen – en dag när kriget är slut.
Maria bakar pajer istället för att ge upp
I den ukrainska byn Afanasiivka utanför Cherson mötte Barnmissionens team en äldre kvinna, Maria. Hon var på väg till kyrkan men stannade gärna för att prata en stund.
I juni 2023, när Kachovkadammen utanför Cherson sprängdes, steg vattnet runt byn i snabb takt och hamnade 1,7 meter över normalnivån. Hela byn översvämmades, inklusive Marias hus.
När kvinnan berättar kommer tårarna.
− Det som inte redan hade förstörts i kriget förstördes av vattnet. Allt som jag hade byggt upp under många år, det som jag odlat, all min egendom plundrades av ryssarna och det som blev kvar förstördes av vattnet. Jag var så ledsen, det gjorde så ont. Jag ville inte leva längre och planerade att avsluta mitt liv för egen hand.
När vattnet började sjunka undan och Maria kunde ta sig in i sitt hus fick hon se förödelsen. Allt flöt omkring, böcker, foton, hela hennes liv. Men sorgsenheten byttes ut mot ilska och hon bestämde sig för att inte ge upp.
− Jag tänkte att fienderna har förstört min egendom, men de ska inte få förstöra mitt liv. Istället ska jag hjälpa våra soldater med det jag kan. Så jag började baka pajer som jag gav till soldaterna. Jag bakar leverpaj, kålpaj och äpplepaj. När jag bakar glömmer jag hur tufft livet är. Soldaterna blir så glada och berömmer min mat. De har blivit mina pojkar.
Innan Barnmissionens team reste vidare gav de Maria ett matpaket och fick en välsignelse till tack.
− Må Gud välsigna alla människor som hjälper oss. Jag kommer att be för er alla, sade Maria.
Barnmissionens hus i Sydsudan nästan klart
Barnmissionens bygge i den sydsudanesiska staden Kapoeta är nu nästan klart. I slutet av januari hölls en första utbildning för sjukvårdspersonal i huset.
Huset kallas ”House of Learning”. Det är en multifunktionell byggnad som ska användas till undervisning i veckorna och till kyrka på söndagarna. Bygget är en del av ett större projekt för fred och försoning i Sydsudan, som Pingstkyrkan i Jönköping driver tillsammans med olika hjälporganisationer. Barnmissionens del är att bekosta bygget av huset.
Arbetet med huset går framåt och är nu nästan klart.
− Det som återstår är att måla hela byggnaden, inklusive dörrar och fönster, samt att sätta in glas i fönsterna, berättar Filip Lidström som arbetar som missionär i Sydsudan. Han reste ner i slutet av januari månad för att övervaka slutförandet av bygget.
I slutet av januari hölls en två veckor lång utbildning i lokalen. Det blev en kurs för sjukvårdspersonal med syfte att minska barn- och mödradödligheten i området. Carin och Roland Boij, barnmorska och förlossningsläkare från Jönköping, höll i kursen tillsammans med Lotta Björnler, barnmorska från Örnsköldsvik. De gav både teoretisk och praktisk träning i hur man motverkar de fem vanligaste orsakerna till att mödrar dör i samband med förlossningar.
Kursen kommer att genomföras under två veckor på våren och två veckor på hösten under år 2024 och 2025.
Landet Sydsudan bildades 2011 då Sudan delades i två delar. Inbördeskrig har präglat landet under lång tid, och fyra miljoner människor är flyktingar, inom landet eller i något grannland. Sydsudan är ett av världens fattigaste länder. Enligt Unicef lider hälften av landets befolkning brist på mat och 1,2 miljoner barn undernärda. 2,2 miljoner barn går inte i skolan.
Svetskurs ger jobb till Rogelio
Rogelio A Espana på Filippinerna är 43 år gammal. Hela livet har han levt under mycket knappa förhållanden. Som barn slutade han skolan efter grundskolan för att istället börja arbeta och hjälpa till med försörjningen av sin familj, som levde under mycket enkla förhållanden. Hans pappa lärde upp honom till byggnadsarbetare.
Rogelio gifte sig så småningom med en kvinna som arbetar som lärare. Hon inspirerade honom att börja studera igen. Rogelio blev antagen till en yrkesutbildning i svetsning som Barnmissionen på Filippinerna erbjuder. När han började på utbildningen var han blyg och nervös, eftersom han inte hade studerat på många år. Men snart uppskattade han de nya kunskaperna om svetsning som han fick lära sig på utbildningen. Han lärde sig också att samarbeta med andra, att vara tålmodig och att hårt arbete och beslutsamhet kan göra stor skillnad.
Utbildningen har gett honom praktiska kunskaper, men också nytt självförtroende. Rogelio tror och hoppas att utbildningen ska hjälpa honom att kunna arbeta och lyfta sin familj från fattigdom. Planen för framtiden är att arbeta, men samtidigt gå fler yrkeskurser för att öka sin kompetens.
Rogelio är mycket tacksam för möjligheten han har fått att gå Barnmissionens yrkeskurs i svetsning.
Mamma, blir det någon jul i år?
Kära faddrar och livräddare!
Barnmissionen har alltid haft som en hjärtesak att alla barn i vår omsorg skall kunna fira en riktigt härlig jul. Det finns så många barn på vår jord som inte önskar sig någon annat än att kanske kunna slippa lägga sig hungriga och rädda. Deras största julklapp skulle få vara att kunna få något litet att äta. Presenter är helt otänkbara i deras värld och inget som de funderar på. De vill bara överleva ännu en dag.
Barnmissionens största julfirande brukar hållas i Ukraina där vi ordnar julfester till tiotusentals barn och familjer varje år. Vi brukar samla barnen i kyrkor och stora lokaler. I år är det inte tänkbart på grund av det rasande kriget. Men vi har anpassat vårt arbete och möts i mindre grupper. Inte sällan har vi aktiviteterna i skyddsrum då bomberna rasar.
Vi tänker fortsätta med detta även denna jul. Många kristna volontärer och vår personal står beredda att åka ut och berätta om julens glada budskap, var det än blir någonstans; i hemmen, i skyddsrummen eller på sjukhus. Vi vill glädja barnen med mat, julklappar, sång och drama. Om våra barn någonsin behöver få höra om Jesus kärlek så är det nu!
Därför vädjar jag till dig att ge en riklig extra gåva till detta livsviktiga arbete. Vi står beredda, men behöver ditt ekonomiska stöd!
Med hopp om en stor respons!
Bo Wallenberg
Generalsekreterare
Så här ger du en gåva:
Ge en gåva via hemsidan
Swisha till 9010802 och uppge ”Julgåva”
Ge via bankgiro 901-0802 och uppge ”Julgåva”
Ge via plusgiro 901080-2 och uppge ”Julgåva”
eller använd det inbetalningskort du som regelbunden givare har fått hemskickat.
Familjens hus bombades
När kriget kom till Allas by i Ukraina förstördes vartenda hus. Alla och hennes barn överlevde tack vare att de tagit skydd i en källare när deras hus bombades. De flydde hals över huvud och lever nu som flyktingar i västra Ukraina, där de får hjälp av Barnmissionen. Det här är hennes berättelse:
Jag heter Alla och kommer från Mykolaiv-regionen och en liten by som heter Ternovi Pody. Där växte jag upp, studerade, gifte mig och fick två barn. Min make och jag tycker båda om djur, så vi skapade en liten bondgård med 15 kor. Men för några år sedan blev min make allvarligt sjuk och dog.
På morgonen den 23 februari 2022 fick jag ett telefonsamtal från min syster som bor i Ryssland. Hon sade: Fly tillsammans med dina barn, för imorgon kommer kriget. Jag kunde inte tro på det och blev arg på min syster. Vilket krig? Det är bara politiker som vill göra oss till fiender. Min by är lugn och fridfull. Men på natten kunde jag inte sova. Jag låg bara och tänkte på min systers ord om kriget.
Vid halv fem på morgonen hörde jag mullret från de allra första bomberna och granaterna. Jag sprang till fönstret och såg hur militärfordon körde längs vägen. Vår lilla by hade hamnat mitt i kriget. Militärerna kom till vår gård och tog en stor tjur. ”Soldaterna är hungriga”, sa de. Grannarna försökte skydda mig, men de knuffades bort och hotades med stryk.
På krigets tredje dag kom ryska agitatorer till byn och ropade ut att den ryska freden skulle vara för evigt. Det skulle komma bussar för att föra människor till Ryssland där vi skulle få det bra.
Men någon rysk fred såg vi verkligen inte. Snarare fick vi bara några dagar senare se krigets grymhet på nära håll. Ett mobilt krematorium placerades i utkanten av byn. Där brändes kroppar från dödade ryska soldater. En förfärlig lukt och rök spred sig över byn. Bilar körde till krematoriet både dag och natt.
Vi levde varje dag som om det var den sista dagen i vårt liv. Vår fina by, med 65 hus, där människor brukade njuta av livet, blev en spökstad. Alla, verkligen alla hus i byn, förstördes.
När bomberna träffade vårt hus överlevde vi mirakulöst eftersom vi gömde oss i en källare utanför huset. Men det fanns inte längre någon möjlighet att stanna kvar. Jag, mina barn och min mamma lämnade allt vi hade byggt upp under många års tid. Vi drev ut alla våra kor på en åker och flydde, för att vi skulle kunna överleva.
Med Guds hjälp tog vi oss till västra Ukraina, där vi kom i kontakt med Barnmissionen. Vi är så tacksamma för den hjälp som vi har fått och fortfarande får. De hjälper oss med mat, kläder och skor till hela familjen samt skolutrustning för barnen.
När jag tackar dem säger de bara: ”Gud välsigne er! Tillsammans är vi starka!”. Jag tackar Gud för Barnmissionen och för alla givare som hjälper oss och alla andra att överleva kriget.
Hjälp till soptippens barn
Matlagning och undervisning om mat förbättrar hälsan för underviktiga barn på Manilas soptippar.
I utkanten av Filippinernas huvudstad Manila ligger soptippen Sitio Pintor. Vägen hit är livligt trafikerad av sopbilar som kommer för att tömma ut sitt avfall. Så fort de tömt sin last skyndar människor fram. De lever av att sortera soporna. Metaller och plast kan säljas för en liten summa och förhoppningsvis ge mat för dagen till familjen.
Omkring 5 000 personer bor på soptippsområdet. Mammor, pappor och massvis av barn lever i enkla skjul på soptippen, utan vatten och avlopp. Här finns inga skolor eller sjukvårdsinrättningar. Ändå har situationen förbättrats.
− För några år sedan var situationen här ännu sämre. Då var det sopor överallt. Nu sorteras avfallet bättre och de som bor här håller ordning så gott de kan. Det luktar inte heller lika illa som det gjorde förr, berättar Carol Talosig från Barnmissionen. Hon är sjuksköterska och besöker Sitio Pintor flera gånger i veckan tillsammans med sina kollegor från Barnmissionen.
Mammor med barn kan komma till Barnmissionens mobila klinik för att få en grundläggande hälsokontroll. De barn som är kraftigt underviktiga erbjuds att vara med i Barnmissionens 120 dagar långa näringsprogram. Föräldrar och barn samlas tre gånger i veckan i en samlingslokal på området som även används som kyrka. Här får de undervisning om näringsriktig och billig mat. De lagar mat tillsammans med Barnmissionens personal och äter maten tillsammans.
En av deltagarna är Joy med dottern Sofia. Sofia är åtta månader gammal och underviktig. Nu är Joy gravid med sitt andra barn. Hon vet inte riktigt när det är dags för förlossning, men följs upp av Barnmissionens sjukvårdsteam.
Hennes vän Paula deltar också i undervisningen tillsammans med sina två barn, som mumsar på dagens måltid, kyckling, risnudlar, ris och grönsaker.
− Jag är jätteglad för att vara med i näringsprogrammet. Mina barns hälsa blir bättre och det är jag tacksam för, säger hon.
Nu kan Sarah försörja sina barn
Under två år deltog Sarah Kawala i Barnmissionens entreprenörskapsprojekt i Uganda och fick hjälp att starta upp odling och boskapsskötsel. Det förändrade hennes liv totalt. Nu kan hon ge ordentligt med mat till sina sex barn och även betala deras skolgång.
Sarah Kawala bor tillsammans med sin make och deras sex barn. Maken har inte kunnat försörja familjen, och för några år sedan var familjens situation mycket svår. Sarah kunde bara ge sina barn ett mål mat om dagen och de sov på papyrusmattor på golvet, utan täcken och kuddar. För att äldsta dottern skulle kunna börja skolan tvingades Sarahs föräldrar att gå in och betala skolavgifterna.
− Jag led mycket tillsammans med familjen, men tillbringade den mesta tiden med att skvallra med grannarna.
Nu har Sarah helt andra sysselsättningar under dagen. År 2020 kom hon nämligen med i ett entreprenörskapsprogram som Barnmissionens partnerorganisation CFE driver med ekonomiskt stöd från svenska biståndspengar.
Sarah fick lära sig om jordbruk och boskapsskötsel, men också om hur man startar och driver ett eget företag. Hon drömde om att kunna försörja familjen genom odling av kassava och majs samt ta hand om boskap.
Barnmissionen och CFE gav Sarah kassavaplantor. Hon odlade upp ett område och kunde så småningom sälja kassava till ett värde av närmare 1 000 svenska kronor. Pengarna använde hon till att bygga till sitt hus. Senare odlade hon majs som hon sålde. Förtjänsten på cirka 600 kronor använde hon till att lägga tak på huset.
Sarah har också fått två getter från Barnmissionens webbshop. När getterna förökade sig sålde hon killingarna och fick så småningom möjlighet att köpa en ko, som i våras födde en kalv. Kon ger familjen 16 liter mjölk per dag. Sarah säljer tio liter och får därmed en daglig förtjänst på motsvarande 8 kronor. Resten av mjölken används av familjen.
Sarahs företagsamhet har lett till att familjen idag har en helt annat liv än för bara några år sedan. Hon har råd att ge barnen ordentlig mat och betala deras skolavgifter. När hon har sparat ihop mer pengar hoppas hon kunna bygga ett nytt hus, där hon även kan börja med försäljning.