Minns ni Ira? Den ukrainska flickan med det stora eldsmärket i ansiktet. Hon kom till Sverige åtta månader gammal och fick vård som räddade hennes liv och gav henne en framtid. Idag lever hon som krigsflykting i Polen, men besökte Sverige under Barnmissionens jubileum.

Det var en glad och tacksam 30-åring som återsåg Barnmissionens generalsekreterare Bo Wallenberg, läkaren Agneta Troilius och andra svenska vänner som hjälpt henne genom livet.

− Jag har överlevt tack vare Sverige och Barnmissionen. Idag har jag ett liv, en familj, och jag vill tacka alla människor i Sverige som bidragit till att jag blev räddad, säger Ira Matvijcuk.

Det var år 1994 som Bo Wallenberg under en av sina hjälpresor till Ukraina mötte Ira, en liten flicka med svåra kärlmissbildningar som täckte stora delar av ansiktet. Föräldrarna var förtvivlade. Läkarna i Ukraina kunde inte behandla hennes skador.

Tack vare Barnmissionen, Aftonbladet och svenska folket kunde Ira komma till Sverige och få behandling med bland annat laser och med ärrkorrigeringar. Under många års tid reste Ira fram och tillbaka mellan Ukraina och Sverige.

Behandlingen gav henne möjlighet att leva ett vanligt liv. Ira utbildade sig till förskollärare. Hon gifte sig och för fem år sedan föddes hennes dotter Eva. Men när kriget bröt ut omkullkastades hennes liv ännu en gång.

− Det var fruktansvärt. Jag planerade inte att fly, men jag blev så enormt rädd för alla anfall, alla hemska ljud. Så fort det kom ett flyglarm så dunkade mitt hjärta jättehårt och jag blev alldeles skakig. Eftersom min man arbetade i Polen, så tog jag min dotter och reste dit.

Nu har hon levt som krigsflykting i Polen i drygt två år.

− Allt har inte blivit som jag tänkt mig. Det är inte lätt att leva som flykting, men vi gör så gott vi kan. Det viktigaste är att vi är trygga och att vår dotter får växa upp utan missiler och bomber.

När Barnmissionen i september firade sitt 40-årsjubuileum var Ira, maken Oleksandr och dottern Eva på plats.

− Det var Barnmissionen som gav mig mitt liv tillbaka och de har hjälpt mig under alla åren. Med behandlingar, men också så att jag kunde studera på universitet. Jag skulle vilja tacka alla som hjälpte mig som liten, som såg mig i tv och i tidningar och öppnade sitt hjärta. Jag är enormt tacksam för all hjälp jag har fått.

Under besöket fick Ira mer insikt i Barnmissionens arbete.

− Det finns lidande och barn som har det svårt i så många länder. Jag är tacksam och glad över Barnmissionens arbete och att så många väljer att öppna sina hjärtan för att hjälpa andra.

När hon ser på framtiden står freden högst på önskelistan.

− Jag ber och önskar av hela mitt hjärta att kriget ska ta slut och att det ska bli fred i Ukraina. Att vi kan resa tillbaka och få leva ett liv i fred, att min familj och mina släktingar ska må bra. Nu när jag själv är mamma förstår jag en del av vad mina föräldrar gick igenom med min hälsa. Jag vill se min dotter växa upp och få ett långt och lyckligt liv.

Den 24 februari 2022 bröts freden i Europa, när Ryssland inledde en militär invasion av Ukraina och förvandlade livet totalt för miljoner människor.

− Aldrig någonsin hade jag kunnat föreställa mig att Ukraina skulle hamna i krig med Ryssland och behöva gå igenom en så här svår tid. Sedan dess har det blivit så många tårar, så mycket rädsla och desperation. Men det har också varit en tid med innerlig bön till Gud, säger Lyudmila Lonyuk från Barnmissionen i Ukraina.

Miljontals ukrainare flydde, både inom och utom landet. Trots kriget fungerade missionens arbete i Ukraina och blev viktigare än någonsin.

Barnmissionen startade upp insamlingskampanjer och fick en enorm respons från givarna. Från Norden skickades hjälpsändningar med mat och kläder, och på plats i Ukraina delades mat och förnödenheter ut till internflyktingar och andra behövande. Hjälp skickades också till drabbade i krigsområdena, i samarbete med myndigheterna.

Under sommaren åkte Barnmissionen från by till by för att ordna aktiviteter för flyktingbarn och bofasta barn, samtidigt som dagläger och weekendläger hölls på lägergården i Dubechno. När hösten kom och vissa skolor startade upp fysisk undervisning hjälpte Barnmissionen till att utrusta och försköna skyddsrum på skolor.

Julkampanjen kunde genomföras, men vissa julsamlingar fick hållas i skyddsrum.

 I år är det 40 år sedan Barnmissionen startade. Det vill vi uppmärksamma genom att bjuda på glimtar från Barnmissionens historia. Välkommen till Barnmissionens jubileumsfirande i Europaporten, Malmö, lördagen den 28 september kl 19:00.

På en av hjälpresorna till Ukraina, våren 1993, besökte Bo Wallenberg ett barnhem i Lutsk. Han hade hört att 70 barn skulle finnas där, men han fick bara möta 20 av barnen. När han frågade om de andra barnen blev föreståndaren motvillig och ville inte visa upp dem eftersom de var sjuka.

Bo Wallenberg stod på sig och på andra våningen mötte han en förfärlig syn. I sängar utan madrasser låg och satt sjuka barn. Urinlukten slog emot honom. Barnen hade inga blöjor utan fick kissa på sig, direkt i sängen. Barnen hade olika sjukdomar. Några hade Downs syndrom, en flicka hade urinblåsan utanpå kroppen.

I ett hus på gården fanns ytterligare sjuka barn, som gömts undan eftersom de var sjuka. Här fanns en flicka med förkrympt huvud och en pojke med deformerat huvud eftersom hans alkoholiserade far hade slagit honom i huvudet med en hammare.

Bo Wallenbergs förtvivlade bön var: Jesus, det får kosta vad det vill. Jag måste hjälpa de här barnen.

Med på resan var en journalist och fotograf från Aftonbladet. Tidningen startade en insamling som ledde till att flera barn kunde opereras i Sverige och i Tyskland, och att barnhemmet rustades upp så att levnadsvillkoren för barnen blev så mycket bättre.

Sjuka barn fick hjälp med operationer

Under flera års tid kom ukrainska barn med olika sjukdomar till framför allt Sverige för att genomgå operationer. Treåriga Svetlana föddes med urinblåsan utanpå kroppen. Hon kom till Sverige för att operation och blev helt återställd.

Femåriga Ruslan hade en stor tumör bakom ögat som växte inåt och hotade att skada hjärnan. Han opererades i Tyskland och blev helt frisk.

I mars 1994 opererades hjärtsjuka Eva i Lund. Hon föddes med fem allvarliga hjärtfel. Det blev många komplikationer efter operationen och livet hängde på en mycket skör tråd. Men genom duktiga läkare och otaliga förböner blev hon frisk. 2002 blev Eva allvarligt sjuk igen. Läkarna i Ukraina kunde inte göra något. Eva kom till Sverige. Operationen blev svår och hon kämpade för sitt liv på intensivvårdsavdelningen i nästan en månad. Behandlingen blev dyr, men Aftonbladet samlade in stora summor, och Eva blev frisk igen.

Alexander föddes med urinblåsan utanpå kroppen och opererades i januari 1995 i Göteborg. Därefter blev det en uppföljande operation i Ukraina.

Januari 1995 ändrades livet för Ira, som hade ett stort eldsmärke som täckte stora delar av ansiktet. Ira fick genomgå flera laserbehandlingar i Malmö och behandlades i omgångar under flera års tid. Hon uppmärksammades mycket i media. Under flera års tid följde ett kamerateam henne, något som ledde till dokumentärfilmen Kampen för ett ansikte.

Natalia hade drabbats av en allergisk reaktion och mist 60 procent av all sin hud. Tack vare behandling i Malmö kunde hon räddas till livet.

Pengar till operationerna kom bland annat från insamlingar som gjordes av Aftonbladet och Nyhetsmorgon på TV4.

…..

 I år är det 40 år sedan Barnmissionen startade. Det vill vi uppmärksamma genom att bjuda på glimtar från Barnmissionens historia. Välkommen till Barnmissionens jubileumsfirande i Europaporten, Malmö, lördagen den 28 september kl 19:00.