Två pojkar på Barnmissionens skola Hannah Emuriakin i Lokichoggio (Loki), Kenya, har fått sätta livet till i en aggressiv malariaepidemi i området. Myggnät och mediciner behövs för att stoppa epidemin.

I Barnmissionens webbshop kan du köpa ett myggnät och rädda liv.

− Vi har förlorat två fina små pojkar i den hemska sjukdomen. Och många andra, både barn och vuxna, har fått sätta livet till. Flera av våra lärare har mist föräldrar i sjukdomen, berättar Birgitta  Arnlund som arbetar på plats i Loki för Barnmissionens partnerorganisation Ledo.

− Det är så sorgligt att se alla sjuka barn. Mitt hjärta gråter. Många kommer för sent till kliniken och många har inte pengar till de mediciner som behövs. Vilken orättvis värd vi lever i! Måtte det snart bli ett slut! Hjälp oss att be, tilägger hon.

Birgitta Arnlund berättar att det varit ovanligt få mygg i området under den långvariga torkan. Det leder till att lokalbefolkningen inte får i sig den lilla mängd av parasiter som gör dem immuna. När sedan regnen kommer och myggen med dem har befolkningen ingen immunitet och blir mycket sjuka.

− Om en sjuk person blir biten av en mygga sprids sjukdomen vidare. Därför är det viktigt att de sjuka finns under myggnät. Men om det inte finns några nät fortsätter epidemin.

För fem år sedan delades det ut ganska många nät i området, men de slits snabbt och förbrukas. Och nu behövs nya nät.

Birgitta Arnlund vädjar också om pengar till mediciner eftersom många inte har råd att betala.

Både det statliga sjukhuset i området, Lopiding, och den lokala klinik som Barnmissionen stödjer, är fulla av malariapatienter. Det statliga sjukhuset har haft det extra svårt eftersom de samtidigt har drabbats av en sjuksköterskestrejk.

Många barn får vård tack vare Barnmissionen och Ledos medicinska program.

Malarian följs ofta av anemi (blodbrist) och en del patienter behöver akuta blodtransfusioner. Behovet av järnmediciner är stort, men många har inte råd att köpa dem.

Fortfarande är det också ont om mat. En del har börjat plantera när regnen kom, men det går ännu inte att skörda. Matutdelningen från regeringen har upphört på grund av det politiska läget.

− Men folk är tappra och vana vid mycket tuffa förhållanden. Vi är tacksamma att vi får vara här och försöka ge folket lite hopp, säger Birgitta Arnlund.

Här kan du ge en gåva till de drabbade i Loki.

För 100 kronor kan du köpa ett myggnät och rädda liv.

Barnmissionen har varit med och byggt upp toaletter och duschar i den kenyanska slumstaden Kibera. Häromveckan var Bo Wallenberg på plats och invigde byggnaden.

– Nu har vi bättre sanitära förhållanden och mina barn är friskare, berättar Mary som bor i slumstaden.

När Bo Wallenberg besökte Kenya häromveckan fick han vara med och inviga en byggnad för toaletter och duschar i en av Afrikas största slumstäder i utkanten av Nairobi.

– Kibera är en av Afrikas största slumstäder. Här bor minst 200 000 fattiga människor under mycket enkla förhållanden, berättar Bosse.

Utan vatten och avlopp är många hänvisade till ”flying toilets – flygande toaletter”. Det innebär att folk uträttar sina behov i en plastpåse som sedan slängs bakom huset. Det påminner om svenska hundbajspåsar, men det finns inte några sopcontainrar där man kan kasta påsarna.

Plastpåsarna går sönder och sprider en fruktansvärd stank. När det regnar översvämmas hus och gator av avträdesvatten och många blir sjuka.

Tillsammans med hjälporganisationen I Choose Life och kyrkan Nairobi Chapel, som ligger granne med slumområdet, är Barnmissionen med och stöttar bygget av en sanitetsbyggnad med toaletter och duschar för de boende i området.

Häromveckan, när Barnmissionens ledare Bo Wallenberg var på besök i Kenya, fick han vara med om invigningen.

– Med svenska ögon mätt är det enormt underdimensionerat med åtta toaletter och åtta duschar i en gigantisk slumstad. Sanitetsbyggnaden har ett riktigt avlopp, men ännu så länge finns det inte någon vattentillförsel utan vi måste köpa in vatten. Men jag tror att det här är början på något större.

– Jag tror att Barnmissionen framöver kommer att vara med och hjälpa till med vattentillförseln. Vi vill samla upp regnvatten som vi kan använda till spolning och kanske kan vi framöver dra fram en vattenledning i Kibera, säger Bo Wallenberg.

De boende får betala en liten avgift för att använda toaletter och duschar. På så sätt värdesätter folk toaletterna, samtidigt som anställda kan finnas på plats och se till att toalettbyggnaden hålls fräsch.

En av de boende i Kibera är Mary.

– Livet här är inte precis en dans på rosor. Under lång tid var mina barn ofta sjuka i diarré och alla pengar vi hade gick åt till läkarvård.

Mary fick höra att det krävdes riktiga toaletter för att komma till rätta med barnens hälsoproblem. Men den närmaste toaletten låg 150 meter från huset och avgifterna var höga. Totalt betalade familjen 1 800 kenyanska shilling (140 svenska kronor) per månad.

– Det var en stor kostnad för oss, eftersom vi har en väldigt låg inkomst. Ändå var jag tacksam för att barnen blev friskare tack vare toaletterna.

Mary bad ofta i sitt hjärta om en lösning – och bönen fick svar. Nu finns den nybyggda sanitetsbyggnaden alldeles i närheten av Marys bostad. Toalettavgifterna för familjen har sjunkit till 250 shilling, motsvarande 20 kronor, per månad.

– De sanitära förhållandena i området har blivit betydligt bättre och mina barn är friskare, berättar Mary.

Du kan hjälpa till och ge en gåva till Barnmissionens hjälparbete

https://barnmissionen.se/ge-en-gava/

Under sommaren har över 2700 hushåll nåtts genom andra omgången av matutdelningen. Utdelningen har gjorts i Loki och i byar/bosättningar runt omkring i samarbete med en lokal förening (LEDO). Det är främst gamla, sjuka, funktionshindrade, barn och havande kvinnor som prioriterats.

Tacksamheten bland de som fått mat har varit mycket stor. De lyfter sina händer och tackar Gud (Akuj) som inte glömt bort dem. Läget är fortfarande akut och man hoppas att även andra organisationer ska komma och dela ut mat.

Berättelserna från människorna vi möter är svåra att ta in. En tioårig pojke vi mötte lider av epilepsi. Under torkan har familjen förlorat alla sina djur och nu är deras situation akut. Detta har lett till att pojken har svimmat av flera gånger per dag på grund av hunger och kyla.

En man som varit känd som en förmögen man i byn blev så desperat när all hans boskap dog att hans barn var rädda att han skulle ta livet av sig.

En kvinna tackade Gud för maten och sa att Gud kom ihåg henne för hon var bara några dagar ifrån att dö av svält.

Många människor ber desperat om hjälp. Du kan fortfarande vara med att ge:
https://barnmissionen.se/svaltDela

20 miljoner människor hotas nu av svält i östra Afrika. Barnmissionen är på plats i nordvästra Kenya och hjälper drabbade genom att dela ut mat. Den hjälpen är livsviktig. Hjälp oss nå fler genom att ge en gåva!

Nu har mat till 300 hushåll levererats. Tack vare dina gåvor kan vi rädda liv!

– Så underbart med den respons vi fått på vårt upprop om mathjälp, skriver Kea Arnlund, på plats i Lokichoggio. 

300 hushåll i byn Lotengan Erus som ligger utanför Loki har nu fått mat. När Barnmissionens medarbetare Kea och Joseph besökte byn förra veckan insåg de hur svältkatastrofen drabbat byns invånare. Nästan alla djur hade dött och familjerna i byn hade ingen aning om när de skulle få äta nästa gång. Men tack vare era gåvor har Barnmissionen kunnat göra skillnad.

– Distributionen under ledning av Joseph blev fantastiskt lyckad och folk gladdes så.
– Våra vänner i AIM-Air, Joel, Pete och Tija och Fred Omeli ställde villigt upp med bilar och pickup, berättar Kea Arnlund.

Detta är bara början – många människor behöver vår hjälp. Ge en gåva och hjälp oss rädda fler liv! 

Ge en gåva

Nästan alla djur har dött. Och ingen vet när de får äta nästa gång. I den lilla byn utanför Lokichoggio i Kenya, precis vid gränsen till Sydsudan, har torkan gjort hungern akut. Kea Arnlund berättar om svälten som redan har börjat ta liv. 

Ge en gåva

Torsdag morgon, 16 mars. Vi lämnar Loki bakom oss, på en ganska nylagd grusväg åt nordost, bakom det stora Mogillaberget. Ordentlig stenig men i bättre skick än de flesta vägar i området. Strax möter vi några kvinnor som ställt ner sina tunga bördor med torrt gräs.

De är på väg till stan för att sälja i tätorten. Kan bli några hundra shilling för dom var att köpa mat för, berättar Joseph, min medarbetare i LEDO.
– Ni kommer snart att känna lukten av döda djur, säger kvinnorna.

Lite längre fram kommer en mindre flock med åsnor. De ser alla påtagligt magra ut med revben som lätt kan räknas. När jag ser en av åsnorna bita av en alldeles torr och till synes död liten buske förstår jag att djuren har det svårt – och naturligtvis människorna också!

Vägen och landskapet blir allt stenigare och kargare och snart är vi framme vid bosättningen, Lotengan Erus. Erus betyder källa. Och mycket riktigt lite längre fram ser vi en alldeles grönaktig återspegling från en slags dam. Där skymtar också kameler. Kamelerna verkar var de som klarar sig längst i den ihållande torkan.

“Alla djur har dött av torkan”
På ömse sidor om vägen ligger stora högar med djurkadaver och skelettdelar. Som från ingenstans dyker det upp människor, barn, vuxna och gamla. En man med bar överkropp och röd kepsmössa inleder genast ett livligt samtal där han pekar både ut över marken och drar sitt finger tvärs över halsen.

– Vad säger han, frågar jag.

– Jo, han heter Esekon Nang’ole och berättar att alla hans djur har nu dött av torkan. Många av benknotorna och kadavren ligger i högen där. Detta är hans barn som brukade vakta getterna och fåren, säger Joseph och pekar på en pojke i 10-årsåldern och en flicka i ungefär samma ålder.
– Nu har barnen inget att göra och knappt något att äta. Det var två dar sen de åt något sist och inte vet de när de kan få nästa mål mat!
– Varför drog han fingret över halsen? undrar jag.
– Han sa att: ”När alla djuren dött, och det inte fanns någon mat kvar i hushållet då bestämde jag mig för att gå lite längre bort och skära halsen av mig. Jag blev så desperat! Men sen tänkte jag på barnen naturligtvis”! översatte Joseph från turkanaspråket.

På andra sidan vägen har en skara äldre kvinnor och män satt sig på huk. Synen är minst sagt grotesk! Framför dem finns ytterligare en stor hög av kadaver och benknotor!

Vi undrar om vi får besöka någons hem. Javisst, det går bra.

Vet inte när det blir mat nästa gång
Några hundra meter in bland buskar och snår, över mycket stenig terräng kommer vi till några mycket enkla hyddor. En byggt helt med någon slags liten buske, och de andra delvis täckta med plast, papp el. dylikt. Strax till höger på tre små stenar ser vi en liten gryta med något som kokas i vattnet.

Emoru Etapar, kommer fram med ett av sina barn på höften och rör om med ett par pinnar.

–Vad lagar ni? frågar jag.

Hon lyfter upp pinnarna och jag ser majskorn och någon annan slags grön växt.

– Det här är erut, berättar Emoru. Den måste koka i många timmar för att vi skall kunna äta den, annars är den mycket giftig. Vi kan fortfarande plocka några sådana frukter på träd i närheten.

– Majsen då, och hur många skall den räcka till? undrar jag och tycker att grytan verkar lite väl liten med tanke på alla som står runt omkring.

– Vi är sju vuxna och åtta barn, säger Emoyo och håller upp en mugg med lite majs och erut på botten.

– Det här skall räcka till 2 personer, säger hon.
– När får ni mat nästa gång?
– Ja, det vet vi inte…

Vi kör vidare längs den steniga vägen. Några kilometer längre fram ligger ytterligare en bosättning. Här finns också en liten vattenkälla. Några åsnor dricker ur en gryta. Vi tittar ner i källan. Den ser ut att ha endast några liter kvar mellan klippblocken.

“Den här byn måste få hjälp”
– Lopeli-källan heter den och den betjänar 12 familjer här, berättar Eymo Ekaskut, den gamle magre mannen som tycks vara ägare till de magra åsnorna.

Han pekar också ut över landskapet och vi förstår att det är återigen samma berättelse. Alla dom andra djuren är döda!

Och att vi djuren dör runt omkring får vi bevis för på hemväg, när en stor vacker rovfågel precis lyfter från ett alldeles färskt kadaver där revbenen lyser i rött.

– Den här byn måste få hjälp, och det snart, säger vi till varandra, Joseph och jag, när vi försöker bearbeta alla starka intryck och berättelser om det som händer alldeles inpå knutarna.

– Där skall vi göra en av våra insatser, säger Joseph, med de pengar som vi kan få från våra vänner i Barnmissionen!

Kea Arnlund, på plats i Lokichoggio, nordvästra Kenya.

För första gången på 6 år drabbas flera områden i Afrika av svält och matbristen är akut för flera miljoner människor. I Lokichoggio, Kenya, där Barnmissionen finns på plats märks detta på flera sätt.
– Allt fler saknar mat för dagen och många kommer från landet för att om möjligt få något att äta, säger Kea Arnlund som tillsammans med sin fru Birgitta ansvarar för arbetet i Loki. 

I byar runt omkring Loki är krisen ett faktum – i en by som Barnmissionen besökt har de flesta djuren redan dött. Människor som försörjer sig på sin boskap har nästan inga djur kvar längre.

– Något enstaka djur levde, några gamla kvinnor satt på marken med sina få ägodelar i en plåtlåda och förberedde sig för flytt in till Loki för att få hjälp. En av kvinnorna satt med sitt sista köttstycke från det som var kvar av djuren, säger Kea Arnlund.

När svälten och bristen breder ut sig i landet söker sig fler och fler till staden.
– Många barn från landet kommer till bymötena, berättar Birgitta, och de ser ivrigt fram emot den lilla brödbit som delas ut i samband med mötet.

Hjälp oss dela ut mat till de allra mest utsatta i Loki – ge en gåva till Mathjälp Kenya.

106 klänningar, 99 shorts och 5 skjortor. Kläderna har sytts i Barnmissionens syprojekt i Lokiochoggio och delats ut till över 200 barn. 

– Barnens glädje över att få nya kläder går inte att ta miste på, skriver Birgitta Arnlund, på plats i Loki. 

Kläderna har kunnat delas ut tack vare gåvor genom Barnmissionens webbshop. Att köpa en klänning eller ett par shorts i vår webbshop innebär inte bara att ett barn får kläder. Att kläderna sys på plats i Loki ger också sysselsättning till kvinnor som deltar i vårt syprojekt.

Din gåva gör alltså dubbel nytta!

Gå till vår webbshop för att köpa kläder eller någon annan meningsfull gåva! 

Till webbshop