Barn fick fristad från kriget

Hundratals barn har under sommaren fått komma till Barnmissionens lägergård i Dubechno, Ukraina, för att få en fristad från krigets hemska vardag. Några av dem är Pasha, Yulia, Veronika och Kira.

Pasha är åtta år gammal. I juni 2025 såg han med egna ögon en rysk attack mot en fabrik nära familjens bostad. Attacken möttes av missiler och drönare från den ukrainska armén.

− Det var väldigt otäckt att se och höra attacken. Vår familj flydde därifrån och ut på landet.

Familjens bostad klarade sig, men sedan dess har Pasha blivit väldigt orolig. Han reagerar på varje larm och han oroar sig över säkerheten för sig själv och sin familj. På Dubechnolägret fick Pasha möjlighet att leka, tävla och åtminstone för någon vecka komma ifrån alla larm och explosioner i staden.

Sextonåriga Yulia bodde med sina föräldrar och sin farmor i en lägenhet. När bomberna föll över staden tog de skydd i trapphuset till en hög byggnad, eftersom det inte fanns något skyddsrum i närheten. Lägenheten och hela huset bombades. Yulia är tacksam över att hon överlevde attacken och att hon fått komma till lägret, där hon stortrivs.

Nioåriga Veronikas pappa deltar i kriget.

− Jag saknar honom så mycket! Det är svårt för oss att klara oss hemma utan honom. Flera gånger har han skadats och hamnat på sjukhus. Han säger att han ska komma hem i höst och ha med sig en hund till mig och min bror. Jag är tacksam att få komma till lägret, men mest av allt vill jag att kriget ska ta slut och att pappa överlever kriget och kommer hem.

Elvaåriga Kira bor i Sumy.

− I vår stad är det väldigt farligt att gå ut. Vi kan inte gå till skolan utan måste ha lektioner på distans. För ett år sedan slog en raket ner i ett barnhem alldeles intill vårt hus. Det var väldigt hemskt. Vi har en stor garderob i hallen där vi gömmer oss under bombningarna.

− Vi är rädda hela tiden. Det är farligt att vara kvar i Sumy, men det är också farligt att resa för det är inte säkert någonstans. På lägret har det ändå varit så lugnt att jag har kunnat sova ordentligt utan att oroa mig. Det var fantastiskt!