För tio år sedan var barnen i byn Narot i Kenya svårt sjuka på grund av smutsigt vatten. En borrad brunn och en flock getter förändrade allt. När Bo Wallenberg kom på återbesök fick han inviga en skola – som byborna själva finansierat!
Första gången Bo Wallenberg kom till byn Narot nära Lokichoggio i nordvästra Kenya fick han en chock.
− Byns kvinnor mötte mig på vägen dit. De lyfte upp mig och bar mig in i byn, till en liten hydda med flera döende barn och vädjade om hjälp att rädda barnen. Alla var sjuka och det var tydligt att det berodde på smutsigt vatten. Det fanns ingen brunn i byn och barnen drack ur gamla plastflaskor som de fyllt med grumligt vatten från vattenpölar.
Där väcktes drömmen om att borra en brunn. Barnmissionens missionärer KeA och Birgitta Arnlund kom i kontakt med ett amerikanskt par som gjorde sprängningar för att hitta vattenådror. De kom till Narot och kunde mirakulöst hitta vatten redan på första sprängningen. Brunnen blev verklighet, till stor del tack vare pengar från Barnmissionen på Färöarna. Byn fick också stöd genom 30 getter som byborna gemensamt skulle ta hand om.
I september 2025 kom Bo Wallenberg tillbaka till byn Narot. Och nu hade situationen förvandlats totalt.
− Även denna gång blev jag buren in till byn, men inte till döende barn, utan till friska barn som sjöng och dansade. Byborna var så tacksamma för brunnen som gjort deras barn friska!
En annan stor skillnad var att det nu fanns en skola i byn.
− Myndigheterna hade lovat att skicka en lärare till byn om byborna byggde en skola. Först användes två mycket enkla hyddor som skolsalar. Men byborna drömde om ett riktigt skolhus och bad om hjälp hos Barnmissionens afrikanska regionkontor Children´s Mission Africa. Då fick de rådet att sälja av getter för att kunna bygga ett hus.
Getterna som byborna fått hade genom åren förökat sig rejält. Trots att det är ovanligt i den kulturen att sälja av sin boskap, valde byborna att sälja 40 getter, så att bygget kunde starta.
När Bo Wallenberg kom dit var det dags för invigning av skolbyggnaden där 90 barn får grundläggande undervisning. Tillsammans med Bo kom styrelsen för Ledo, som driver Barnmissionens arbete i Lokichoggio, och en representant för myndigheterna.
− Vi blev alla så berörda av det vi såg. Myndighetsrepresentanten lovade att en andra lärare skulle skickas till skolan. Ledos styrelse valde att med egna pengar finansiera ett betonggolv istället för dagens jordgolv. Och Barnmissionen beslutade att skjuta till pengar för att tillverka 30 skolbänkar till skolan, så att barnen slipper sitta på stenar.
Initiativet att sälja getter och bygga skola var så ovanligt att kenyansk tv reste till Narot för att göra ett reportage.
− Från att ha varit en by utan vatten med sjuka och döende barn har allt förändrats. Byborna fick hjälp, men de ville också ge något tillbaka och då satsade de på en skola till barnen. Jag tycker att det här är ett fantastiskt exempel på hjälp till självhjälp. Samtidigt visar det vilken skillnad som getter kan göra.
Det visar också hur viktigt det är med vatten.
− Jesus talar om livets vatten, för vatten är så centralt. Utan vatten har vi ingenting. Barnmissionen har borrat brunnar i olika länder. Det är så påtagligt hur vår hjälp förvandlar människors liv.
− Även på ett andligt plan har byn förändrats. Vi har berättat om Jesus för byborna. De har tagit emot honom i sitt hjärta och idag möts de regelbundet till gudstjänst.
