Skolgång ger Aminas barn ett bättre liv
Amina är ensamstående fembarnsmamma. Tack vare Gift School i Kenya, får alla hennes barn gå i skola – och få mat i skolan varje dag.
− Jag har själv aldrig fått gå i skolan. Nu kämpar jag för att mina barn ska få ett bättre liv, säger hon.
Amina tar emot i sitt hem i ett av Mombasas fattigare områden. Bostaden består av ett enda rum, där hon och de fem barnen trängs i en säng och en soffa. Det finns inget kök, utan maten tillagas över öppen eld. Tillsammans med andra familjer delar hon ett torrdass och ett gemensamt utrymme för tvätt.
Trots den enkla standarden syns en stolthet i Aminas ögon. För ett år sedan flyttade familjen till bostaden, och livet nu är betydligt bättre än tidigare.
När yngsta dottern var tre år gammal lämnade Aminas man henne för en annan kvinna.
− Jag kände mig så ensam och ledsen. Och jag kunde inte betala hyra, så jag och barnen sov i ett skjul vid järnvägsspåret. Jag sov direkt på marken och blev sjuk hela tiden.
Linah Samba från Gift School mötte henne där, och erbjöd skolgång till barnen. Nu har de två äldsta barnen avslutat sin skolgång på Gift School, medan de yngsta är kvar. På Gift School får de utbildning, men också skolmat varje dag.
− Jag är så glad för skolmaten. Ofta är barnen hungriga när de går till skolan, men jag vet att de får mat i skolan och blir mätta där.
Amina jobbar som frisör, när det finns något arbete att få.
− Att hela tiden försöka få in pengar till hyra, mat och kläder är jättesvårt. När barnen blir större behöver de mer och mer.
− Om jag får fläta håret på två, tre personer, så är det en bra dag. Då kan jag ge mat till barnen. Men det händer också att vi står utan mat och att skolbarnen inte får någon ny mat förrän de kommer till skolan nästa dag.
Barnen har bara gott att säga om Gift School och berättar om bra undervisning och lärare som hjälper barnen. Utan Gift School hade de inte fått möjlighet till utbildning.
− Jag vill att mina barn ska få ett bättre liv än jag har fått. Och då måste de få gå i skola, säger Amina.
