Sommarläger för krigströtta barn
Kära fadder och livräddare!
Barnen i Ukraina far enormt illa i det fullskaliga anfallskrig som Ryssland startat. Barnen lever i en ständig oro. Flera gånger om dagen får de springa för sina liv till skyddsrummen för att undkomma alla de fruktansvärda bombningar som ständigt sker.
Vad detta gör med små barns liv är svårt att överskåda, men de behöver verkligen få komma till ett område som inte befinner sig mitt i krigets centrum för att få vila ut och sova hela nätter för första gången på länge!
Barnmissionens sommarläger i Ukraina ligger i ett lugnt område som kan erbjuda detta. Problemet har varit att vi inte haft något skyddsrum, eftersom tanken aldrig slog oss att det kunde bli krig när lägergården byggdes för nära 30 år sedan. I över ett år har vi nu därför byggt ett stort skyddsrum som rymmer alla barnen och myndigheterna har gett oss tillåtelse att öppna vårt barnläger igen!
Vi behöver ta ett ordentligt ekonomiskt krafttag för att i sommar kunna ta emot närmare 600 krigströtta barn. Vi vädjar därför till dig om en riklig extra gåva till detta viktiga projekt. Vill du stödja krigströtta barn och ge dem Jesus kärlek, mat, lugn och ro, lek och allt annat som de behöver, så ge din sommargåva och märk den ”krigströtta barn”!
Med hopp om en stor respons!
Bo Wallenberg
Generalsekreterare
Så här ger du en gåva:
Ge en gåva via hemsidan
Swisha till 9010802 och uppge ”Sommargåva Krigströtta barn”
Ge via bankgiro 901-0802 och uppge ”Sommargåva Krigströtta barn”
Ge via plusgiro 901080-2 och uppge ”Sommargåva Krigströtta barn”
eller använd det inbetalningskort du som regelbunden givare har fått hemskickat.
Tre år av krig – mer hjälp behövs
2024 blev ännu ett år präglat av krig i Ukraina, där behovet av humanitär hjälp är stort. Trots att kriget har varat i tre år behövs ständigt mer hjälp.
Barnmissionen har skickat humanitär hjälp med lastbil, men också stöttat sjukhus med mat till patienter. Under året har Barnmissionen i Ukraina också gjort sex resor för att leverera hjälp till byar nära krigsfronten.
− Attackerna riktar sig inte bara mot militära mål och landets infrastruktur, utan även mot civila människors hem, sjukhus och skolor. Flyglarmen går nästan varje dag och ständiga strömavbrott försvårar Barnmissionens arbete. Ofta får vi ändra våra planer, för att hela tiden kunna hjälpa dem som behöver det mest, berättar Lyudmila Lonyuk som leder Barnmissionens arbete i Ukraina.
Under år 2024 mottog Barnmissionen i Ukraina 225 ton humanitär hjälp, bland annat mat, kaminer, kläder, skor, textilier, tvätt- och desinfektionsmedel, rehabiliteringsutrustning, medicinsk utrustning, skolmöbler och julgåvor.
Hjälpen distribuerades till de mest behövande i samhället: flyktingar, behövande familjer, hemlösa, äldre och handikappade. Till Barnmissionens sociala center i Lutsk kom fattiga pensionärer för att få mat. Varje vecka delades också varm mat ut till behövande vid ett soppkök i staden.
En stor del av hjälpen distribuerades i Volynregionen, där Barnmissionen har sitt kontor och lager, men hjälp delades också ut i elva andra ukrainska regioner.
− Det är omöjligt att säga en exakt siffra på hur många människor som har fått hjälp av Barnmissionen under 2024, men en grov uppskattning skulle ligga på mellan 230 000 och 250 000 personer, säger Lyudmila Lonyuk.
− Efter tre år med krig märks en utmattning i samhället. Även om västra Ukraina inte bombas lika hårt som de östra delarna, är dagliga flyglarm, närvaron av militärer, begravningar av stupade och oron för släktingar vid fronten utmattande för befolkningen.
− Vi är så tacksamma för alla givare som har ett hjärta för att hjälpa de som är i nöd i Ukraina, säger Lyudmila Lonyuk.
Att resa till ett land i krig
Strax före jul körde Bo Wallenberg till Ukraina för att se arbetet och uppmuntra personalen som troget jobbar för att hjälpa människor i krigets skugga.
− Jag har rest till många katastrofer, men aldrig till ett krig.
Få människor har besökt Ukraina så många gånger som Barnmissionens generalsekreterare Bo Wallenberg. Resan i slutet av november var hans 209:e besök i landet. I början av 90-talet var humanitärt bistånd så nytt att Bo reste dit nästan varannan vecka. Sedan dess har resorna blivit mer sporadiska. Men aldrig har han varit från landet så länge som den här gången.
− Jag hade inte besökt landet sedan strax innan pandemin. Nu kände jag att det var tid att åka till landet och visa personalen, våra samarbetspartner och människorna i landet att vi inte har glömt dem.
Under 34 år för Barnmissionen har Bo Wallenberg upplevt många katastrofer – som vulkanutbrott, tsunami, jordbävning, torka, översvämning, jordskred och kärnkraftskatastrof. Men det var första gången som han reste till ett land i pågående krig.
− Jag var faktiskt inte orolig. Det kan man nog inte vara om man ska ha mitt jobb. Barnmissionen arbetar på platser där det är oroligt och svårt. Men jag var extra noga med försiktighetsåtgärderna. Jag ville inte bo i en stad, så jag sov i en tältsäng på Barnmissionens kontor som ligger på landsbygden. Det blev strömavbrott och vattnet stängdes av ibland, men det gick bra.
Bo körde själv bil hela vägen till Ukraina och resan gick bra. Överallt möttes han av glädje över att han var villig att resa till Ukraina trots kriget.
− Jag hade väntat mig att se deprimerade människor och ett samhälle som inte fungerade. Men allt var öppet. Folk sa att den dagen vi stänger ner samhället och inte lever våra vanliga liv, då har Ryssland vunnit. Det var förrädiskt vanligt. Tills flyglarmet gick och bomberna föll.
En kväll åt Bo på en restaurang som låg under jord i centrala Lutsk. Medan han satt där bombades staden och ett elverk i staden – 1 500 meter bort – förstördes.
Under besöket fick Bo vara med om matutdelningar till behövande, inte minst pensionärer. Till Barnmissionens socialcenter för pensionärer kommer 150 personer för att få hjälp. Varje dag serveras två mål mat varje dag och många var desperata för att få hjälp.
− Ukraina var Europas kornbod. Men idag finns det folk som svälter. Det har kommit så många internflyktingar till västra Ukraina. Tidigare hade de trädgård och kunde odla sin mat. Nu bor de i en lägenhet och har ingenting. Det ukrainska samhället bygger på att barnen tar hand om sina gamla föräldrar, men om du tvingas fly har du inga släktingar som kan hjälpa dig. Vanliga pensionärer får 50 kronor i månaden i stöd. Det går absolut inte att leva på, när matpriserna är nästan lika höga som i Sverige.
Ett bröd från Pågens, lite ris och pasta samt några begagnade kläder betyder otroligt mycket för krigsdrabbade människor.
− Men det finns också en moralisk aspekt. Gåvorna från Barnmissionen visar människor att de har stöd utifrån. De är inte ensamma.
