På sommarlägret fick Andrei en familj
Andreis föräldrar övergav honom vid födseln och under uppväxten på ett barnhem saknade han en egen familj. När Andrei fick komma till Dubechnolägret fick han uppleva Guds kärlek och känna hur de andra lägerdeltagarna blev hans familj.
– Jag är så tacksam för alla som gett pengar så att jag och andra barnhemsbarn fick komma till lägret, säger Andrei.
Andrei föddes 1983, men han har aldrig fått lära känna sina föräldrar. Han föddes med en cp-skada (cerebral palsy) och föräldrarna övergav honom redan på sjukhuset. Allt han vet om sina föräldrar är att pappan bodde i Kiev och att mamman kom från Turkmenistan.
Sina första åtta år bodde Andrei på ett barnhem i Kivertsi, sedan skickades han till ett annat barnhem i Holovno. Trots sitt fysiska funktionshinder klarade Andrei sig bra. På barnhemmen fick personalen ta föräldrarnas plats och de andra barnen blev som hans syskon, men Andrei saknade egna föräldrar och en egen familj. Han kunde inte förstå varför föräldrarna inte ville veta av honom.
En dag bjöd Andreis vän in honom till ett möte i en närbelägen kyrka. För första gången fick Andrei höra att det finns en Gud som älskar honom. Bara några dagar senare kom Barnmissionens team till barnhemmet. De hade med sig presenter till alla barn, berättade om Guds kärlek och delade ut biblar. Barnmissionen inbjöd också barnen till ett sommarläger i Dubechno.
Andrei fick åka till Dubechnolägret varje sommar. Jesus blev hans bästa vän och livet blev enklare. På lägret mötte Andrei andra kristna barn och han fick många vänner. Han kände sig inte längre ensam och bortglömd, när han hade Gud själv som sin far. Han såg alla kristna lägerdeltagare och vuxna som sina bröder och systrar och upplevde att han genom dem hade fått en jättestor familj.
Andrei utbildade sig till skomakare och 2006 gifte han sig med en kristen tjej, Nina. De köpte ett gammalt hus och bröderna från kyrkan hjälpte honom att renovera det. Gud gav Andrei och Nina tre underbara barn och de är alla en stor och glad familj. Allt Andrei drömde om på barnhemmet har nu blivit verklighet.
När Andreis barn växte upp ville han att även de skulle få komma till Dubechnolägret. Han berättade för barnen hur fantastiskt Gud hade hjälpt honom, gett honom hopp för framtiden och förvandlat hans liv.
Även Andreis barn älskade Dubechnolägret och efter första lägerveckan ville de absolut komma tillbaka nästa år.
– Jag är så tacksam till Gud för allt. Han har skickat så många fantastiska personer i min väg, som har hjälpt mig mycket. Tack till alla människor som gett pengar så att jag och andra barnhemsbarn från Holovno fick komma till Dubechno.
– Idag ser min situation helt annorlunda ut. Nu har jag ett arbete och allt jag behöver. Nu är det min tur att hjälpa andra och att visa dem Guds kärlek, säger Andrei.
Ge fler utsatta barn en drömsommar på Barnmissionens lägergård i Dubechno. Ge en gåva här.
Det går också att ge en gåva via Swish 9010802 eller plusgiro 90 10 80-2. Märk gåvan “Sommargåva”.
Tänk om ditt värsta barndomsminne var sommarlovet!
När jag tänker tillbaka på min barndom och alla de lyckliga minnen som jag har, så är de flesta minnena från sommaren.
Jag var i farmor och farfars stuga, fiskade med nät med farfar och pysslade med farmor. Farfar hade eget potatisland och hans potatis är fortfarande den godaste potatis jag ätit.
Sedan kom mamma och pappa och familjens semester började. Vi hade båt och vi var ofta ute och fiskade och badade och njöt i fulla drag.
Att vara ute med båten var det bästa jag visste. Det blev en enorm sammanhållning i familjen.
När jag skriver detta så gör jag det med ett leende på läpparna för jag kan nästan känna dofterna och värmen. Jag är lyckligt lottad som har fått uppleva en så härlig barndom.
Som ledare för Barnmissionen, vet jag att detta inte är alla barns upplevelse. I mitt arbete möter jag många barn som fruktar sommarlovet. Mamma och pappa kanske är missbrukare, det finns inte tillräckligt med mat och ingen vuxen utanför familjen som kan hjälpa mig.
Det finns så många barn som far illa under sommaren. Därför är det en kär tradition för Barnmissionen att ordna sommarläger för dessa barn. Varje sommar kommer tusentals barn till våra sommarläger och får uppleva den bästa sommaren någonsin.
Du kan vara med att stötta detta viktiga projekt genom att ge en riklig sommargåva och hjälpa oss skapa kära sommarminnen!
Bo Wallenberg
Generalsekreterare
Ge en gåva här.
Det går också att ge en gåva via Swish 9010802 eller plusgiro 90 10 80-2. Märk gåvan “Sommargåva”.
Barnmissionen deltog i global konferens om förebyggande arbete
Anders Mårtensson från Barnmissionen har deltagit i en konferens som FN i Genève ordnat. Konferensen ”Global Platform for Disaster Risk Reduction” handlade om hur man minskar risken för katastrofer genom att arbeta förebyggande med resilience-arbete. På plats fanns både regeringsfolk och representanter från olika icke-statliga organisationer från hela världen.
– Under konferensen var det många som delade erfarenheter och vi fick lärdomar om både lyckade och mindre lyckade insatser. Det är kunskaper som kommer väl till pass i samarbetet med våra partner, berättar Anders Mårtensson.
På forumet skapade deltagarna en gemensam agenda för hur man kan arbeta med förebyggande arbete. Konferensen var en följd av FN:s beslut ”Leave Noone behind”, att alla tillsammans – från FN och regeringar och ner på gräsrotsnivå – ska hjälpas åt för att arbeta förebyggande för att förhindra katastrofer.
Från Svenska Missionsrådets medlemsorganisationer var 15 personer på plats. Även Barnmissionens regionkontor Children´s Mission Africa och vår partnerorganisation EPTF i Kenya deltog.
Gymnasieelever delade ut menskoppar i Kenya
– En känslosam vecka fylld med både medlidande, glädje och tacksamhet. Framförallt fick vi en erfarenhet för livet och ett perspektiv på hur bra vi faktiskt har det i Sverige.
Så beskriver tjejerna i Her HappYcup UF sin resa till Kenya där de delade ut menskoppar till skolflickor.
Her HappYcup UF är ett UF-företag (Ung Företagsamhet) som säljer menskoppar till kvinnor i Sverige. För varje menskopp de säljer bidrar kunden samtidigt med en menskopp till en flicka i Lokichoggio, Kenya.
Bakom företaget står tjejerna Malin, Kajsa, Zandra och Mikaela som går sitt andra år på gymnasieskolan Academy of Music and Business i Tingsryd. I januari reste de till Lokichoggio för att se hur Barnmissionen jobbar med “The cup project”. Det här är deras berättelse:
– Spänningarna inför resan var stora – vi skulle ju trots allt bo en hel vecka i ett afrikanskt land med en helt annan kultur än vad vi är vana vid!
– Majoriteten av invånarna i Lokichoggio levde i extrem fattigdom, vilket var en stor skillnad från Sverige, och det märktes. Kläderna var trasiga och smutsiga från allt damm som yrde i luften på grund av den snustorra marken. Vi möttes av små tunna barn som bar 20 liter vatten i en dunk på huvudet. Man förvånades över hur starka deras små kroppar var.
Tacksamhet och givmildhet
– Trots fattigdomen är det inte sorg som vi tar med oss hem från resan, utan snarare tacksamhet och givmildhet. Projektet går ut på att undervisa flickor och pojkar om bland annat pubertet och menstruation, och i slutet av undervisningen får flickorna var sin menskopp.
– Vi var med “The cup team” i två skolklasser och en grupp Rayakvinnor. I första delen av undervisningen fick flickorna berätta om sina egna erfarenheter. Man kunde ju inte annat än att bli känslomässig när vissa berättade om hur de inte visste vad mens var första gången de fick den, utan trodde att de var sjuka.
– Vi berättade om våra egna erfarenheter och när Kajsa berättade att hennes pappa var den första som fick veta att hon fått sin första mens, blev flickorna chockade. I kulturen i Lokichoggio är menstruation ett tabubelagt ämne och det är sällan att flickorna pratar med sina föräldrar om det, speciellt inte med sin pappa. Dock var det roligt att höra att de flesta flickor som går i skolan visste vad mens var, eftersom de fått lära sig det i skolan.
Obeskrivlig känsla
– Vi hade med oss 32 menskoppar som våra kunder bidragit med. Känslan när vi delade ut menskopparna och såg glädjen hos flickorna när de fick hålla sin menskopp för första gången, var obeskrivlig. Att veta att dessa flickor inte längre behöver använda trasor, gamla madrassbitar, djurskinn eller lägga ner onödigt mycket pengar på bindor, utan istället nu har ett mensskydd som är återanvändningsbart i 5 år, känns så otroligt bra.
– När vi skulle ta kort med en skolklass efter vi delat ut menskopparna, fick Zandra en stark upplevelse av tacksamhet från ett av barnen. Vi ställde oss för att ta fotot, när en av flickorna hängde ett halsband runt Zandras hals och sade “It’s yours”. Trots att flickan inte hade så mycket valde hon att ge sitt halsband i tacksamhet för menskoppen.
– Allt arbete som vi lägger ner i Her HappYcup UF känns värt det, eftersom vi vet att det gör skillnad.
Malin Axelsson Her HappYcup UF
Charles företag ger både jobb och miljövinst
Charles Musingos företag ger inte bara sysselsättning till honom själv. Han hjälper arbetslösa unga män till arbete och hans produkter gör samtidigt en insats för miljön.
Charles Musingo gick en entreprenörsutbildning på universitetet i Nairobi. Det gav honom massvis av teoretiska kunskaper, men han visste inte hur han rent praktiskt skulle göra för att starta ett eget företag.
Charles kom i kontakt med EPTF, Barnmissionens partnerorganisation i Kenya, som är specialister på entreprenörskap.
– Det var fantastiskt. Jag fick lära mig hur jag skulle göra för att komma igång, berättar
han.
Charles har nu startat ett företag, Iscom Tradelink, där han samlar aska från företag. Han har köpt in en brikettpress som tillverkar briketter av askan. Briketterna säljer han till hushåll, hotell och restauranger.
Tillverkningen ger inte bara en inkomst. Briketterna har också en positiv inverkan på miljön. Briketter reducerar nämligen röken i hemmet med hela 97 procent, jämfört med att elda med ved i en öppen eldstad.
Charles har också en annan motivation bakom sitt företag. Han brinner för att få fler unga i sysselsättning. Han satsar på unga människor som glider omkring utan något jobb, tränar upp dem och anställer dem i sitt företag.
– Det är degraderande för unga att inte få sitt första jobb. Då får de inte något andra jobb heller. Tiden rinner iväg och de hamnar i sysslolöshet, meningslöshet – och fattigdom.
Idag har företaget tre delägare och fyra anställda. Charles är den enda som har universitetsutbildning, de andra är lågutbildade.
Charles hjälper också till att undervisa på EPTF för att få fler unga att satsa på att starta eget. Han har utbildat andra att starta upp företag med brikettillverkning. Så här långt har nio nya företag startat som sysselsätter 18 personer.
För Charles är företaget inte bara en inkomstkälla, utan också en möjlighet att göra en insats för sina medmänniskor och för miljön.
– Det jag gör får betydelse för andra och jag ser mig själv som en del i ett större arbete för att förbättra situationen för människor i Kenya, säger Charles Musingo.
Ira tillbaka i Sverige 25 år efter första behandlingen
För 25 år sedan kom Ira Shevchuk till Sverige för att få vård för allvarliga smultronmärken som täckte stora delar av hennes ansikte. I hemlandet fanns ingen behandling att få.
I torsdags förra veckan var Ira tillbaka i Sverige för ett känslosamt överraskningsmöte med läkaren som gav henne livet.
Året var 1994. Bo Wallenberg från Barnmissionen fick under en av sina hjälpresor till Ukraina möta lilla Ira, en tio månaders flicka med stora kärlmissbildningar som täckte stora delar av ansiktet. Iras föräldrar var förtvivlade. Läkarna i Ukraina kunde inte behandla Iras skador, utan hon var dömd att dö.
Då grep Barnmissionen, Aftonbladet och svenska folket in. Aftonbladet publicerade bilder på Ira och drog igång en stor insamling. Ira fick komma till Sverige för vård, tidningarna skrev och Ira blev välkänd i hela landet.
– Det är inte många personer som blivit kända bara genom sitt förnamn, men Ira är en av dem. Alla visste vem hon var, säger Bo Wallenberg, generalsekreterare på Barnmissionen.
Experthjälp i Malmö
På Universitetssjukhuset i Malmö hade läkarna kunskap och utrustning för att behandla Iras allvarliga smultronmärke – hemangiom. Den läkare som var huvudansvarig för Iras behandling var Agneta Troilius Rubin. Hon satte samman ett helt team med specialistläkare för att Ira skulle få bästa möjliga vård. Det teamet blev välkänt långt utanför Sveriges gränser och läkare från många länder fick lära sig mer om hemangiom genom Ira och kärlteamet i Malmö.
– Vi behandlade Ira med laser och gjorde ärrkorrigeringar. Mina kollegor plastikopererade för att ta bort hudrester och så slipade vi ner ärr. Jag är så tacksam för att vi har fått behandla Ira och följa henne genom livet. Det har gett oss så mycket kunskap, säger Agneta Troilius Rubin och tillägger:
– Men det som gör mig ledsen är att hon fick vård så sent, när hennes ena öga var helt igentäppt. Om ögat är igentäppt på det här sättet i mer än en vecka förlorar man synen. Idag kan Ira bara se siluetter med det ögat.
Hemligt återbesök
Det har gått bra för Ira genom åren. Hon är nu 26 år gammal. Hon har utbildat sig till förskollärare och älskar sitt jobb bland barnen på en förskola i Lutsk.
– 2015 fick jag äran att vara med på hennes bröllop. Hennes ukrainska pappa och jag fick gemensamt leda henne fram till altaret. Det var fantastiskt, berättar Bo Wallenberg.
Förra torsdagen var Ira tillbaka för ett hemligt möte i Sverige. Agneta Troilius Rubin skulle gå i pension och hennes kollegor förberedde en överraskning. När hon i torsdags för sista gången skulle möta patienter var Ira på plats. Det blev både glädjefyllt och mycket känslosamt.
– Vilken otrolig överraskning. Jag är helt mållös. Jag har följt Ira sedan hon var barn och vi har en så speciell relation. Hon betyder jättemycket för mig, säger Agneta.
”En extra mamma”
Även för Ira var mötet väldigt känslosamt.
– Agneta är som min extra mamma. Hon vaggade mig som bebis, hon tog hand om mig och hon vågade behandla mig, något som de ukrainska läkarna inte gjorde. Agneta betyder allt för mig, säger Ira Shevchuk.
– Jag är också fantastiskt tacksam till Barnmissionen och till alla svenskar som gett pengar till min behandling, så att jag kunde överleva och få ett vanligt liv. När jag ser bilder på mig själv som liten kan jag knappt förstå att bilderna föreställer mig, tillägger Ira.
Och så avslöjar hon en fantastisk nyhet:
– Jag är gravid! Mot slutet av året ska jag och min man få vårt första barn. Jag ber att mitt barn ska vara friskt och jag tror att med Guds hjälp kommer det att gå bra.
Laser till ukrainskt sjukhus
Genom åren har Ira varit i Sverige flera gånger. Men Agneta har även rest till Ukraina för att dela med sig av sin kunskap. Vid ett par tillfällen har barnsjukhuset i Lutsk fått lasermaskiner skänkta från Sverige. Då har Agneta utbildat de ukrainska läkarna.
Nu går Agneta i pension – i alla fall delvis.
– Jag älskar mitt jobb och människorna här, men jag har fyllt 67 år och då kan jag inte längre jobba kvar som anställd. Däremot kommer jag att hjälpa till som timanställd ibland, för att ta hand om ronden och lära upp de yngre läkarna.
– Men jag hoppas också att få mer tid så att jag kan hjälpa Barnmissionen mer. Och så vill jag resa till Ukraina och träffa Ira igen, säger Agneta Troilius Rubin.
Genom Ira har andra fått hjälp
För Barnmissionen ledde insamlingen för Ira till att organisationens hjälparbete i Ukraina växte kraftigt.
– Ira blev en representant för andra ukrainska barn som behövde hjälp och tack vare henne har vi kunnat vi hjälpa så många fler. Vi hjälper till att utrusta sjukhus och utbilda ukrainska läkare. Genom åren har massvis med barn med liknande skador som Ira kunnat behandlas på sjukhus i Ukraina, säger Bo Wallenberg.
EVA RUDERSTAM
Tiotal barn fick hjälp utomlands
Genom åren har ett tiotal ukrainska barn fått vård utomlands och räddats till livet tack vare Barnmissionen och svenska folket.
Ruslan
Ruslan hade en stor tumör i ögat som spred sig mot hjärnan. Pengar samlades in så att han kunde opereras på ett sjukhus i tyska Frankfurt. Det sjuka ögat gick inge att rädda, men tumörbildningarna hejdades.
Eva
Eva föddes med ett allvarligt hjärtfel. I december 1993 kom hon till Sverige och opererades på Universitetssjukhuset i Lund, tack vare gåvor från givmilda svenskar. Flera komplikationer tillstötte, men Eva blev helt frisk.
Svetlana
Svetlana föddes med urinblåsan utanpå kroppen. Bo Wallenberg hittade henne på ett barnhem i Lutsk och tog henne till Sverige där hon opererades på Östra sjukhuset i Göteborg. Svetlana adopterades av en svensk familj.
Alexander
Alexander föddes också med urinblåsan utanpå kroppen. Han opererades på Östra Sjukhuset i Göteborg och fick sedan uppföljande operationer i Ukraina.
Nu odlar Florence egen mat
Florence Mwilolo i Uganda har haft svårt att få maten att räcka till sig och sina tre barn. Nu har hon fått hjälp att börja odla sin egen mat.
2016 kom Florence Mwilolo med i ett entreprenörsprojekt i Uganda, som Barnmissionens partnerorganisation CFE driver. Genom att få hjälp att odla sin egen mat minskar de deltagande familjerna sina utgifter.
Florence, som har mycket oregelbunden inkomst, har haft svårt att få pengarna att räcka till mat åt familjen. Under kursen fick hon lära sig grundläggande ekonomi och hjälp att starta upp odling av egen mat.
Florence fick låna en bit mark av en vän och började plantera kassava. Sedan dess har hon lyckats öka skörden och kan nu även sälja en del av överskottet. De pengar hon får in sparar hon för att kunna öka sina odlingar.
– Inom de närmaste två till fem åren vill jag öka skörden med 30 procent och köpa mark så att jag kan plantera mer kassava och sälja den till skolor i närheten, berättar Florence Mwilolo.
Tvätteri betalar skolavgifter
Djihi Paulin är 41 år gammal och bor i Elfenbenskusten. Han har deltagit i en entreprenörskapsträning hos Barnmissionens lokala partner FMP, och det har betytt allt.
– Mitt liv kändes så hopplöst, men mitt i all hopplöshet fick jag möjlighet att komma med i träningsprogrammet och det förändrade mitt liv på djupet. Jag insåg att jag var inne på fel väg. Tre viktiga saker som jag lärde mig var att jag behöver en vision med mitt liv, att jag måste börja med det jag har och att jag behöver jobba för att nå mina mål.
Efter programmet startade Djihi Paulin ett tvätteri. Hans föräldrar hjälpte honom ekonomiskt så att han kunde köpa in tre tvättmaskiner.
– Nu har jag kunnat utöka min verksamhet och samtidigt öka mina inkomster. Jag är gift och har två barn som jag nu har råd att skicka till skolan.
– Jag är så tacksam till FMP som hjälpte mig att starta mitt företag. Idag känner jag mig som en ny person som vet vart jag är på väg.
Vill du hjälpa Barnmissionen att utbilda fler entreprenörer?
Ge en gåva till Devent eller ge bort ett mikrolån i Barnmissionens webbshop.
Föräldrar känner hopp för framtiden
– Nu känner vi hopp för framtiden, för vår son har fått komma till Home of Peace. Genom sonen kommer vår familj att få det lite lättare i vår dagliga kamp för överlevnad.
Det säger Mahi Das Murmu i Bangladesh vars son Sujon går på Barnmissionens skola.
Skolutbildning är en nyckel till en ljusare framtid. På Barnmissionens skola Home of Peace i Bangladesh får mer än 400 barn från utsatta familjer utbildning och framtidshopp. Inte bara barnen, utan även föräldrarna, är så tacksamma för den möjligheten.
– Vi är en mycket fattig familj med nästan ingen inkomst alls. Vi har två barn, men tyvärr har vi inte haft råd att ge vår äldsta son någon utbildning. Nu känner vi ändå hopp eftersom vår yngre son Sujon har fått komma till Home of Peace. Vi tror att genom vår son kommer vår familj att få det lite lättare i vår dagliga kamp för överlevnad, berättar Mahi Das Murmu.
– Utbildning är så viktigt. Genom Home of Peace får vår son utbildning, men de ordnar också informationsträffar i olika ämnen och lär ut tekniker för organisk odling och boskapsskötsel. Den kunskapen kan vi använda till att göra våra liv bättre.
– Jag hoppas att Home of Peace ska kunna fortsätta att hjälpa människor som liksom vi verkligen behöver hjälp, säger Mahi Das Murmu.
Aparna sade nej till barnäktenskap
Aparna Roy sade nej till barnäktenskap. Idag har hon jobb och försörjer sina syskon. Det här är hennes berättelse:
Jag heter Aparna Roy och har studerat på Home of Peace fram till 2006. Där blev jag också socialt och moraliskt medveten och det inspirerade mig att se positivt på min framtid.
När jag kom tillbaka hem efter utbildningen var det svårt. Min familj var mycket fattig och det var svårt för min pappa att betala studieavgifter för mig och mina fyra syskon. Därför bestämde min familj att jag skulle giftas bort. Men jag vägrade. Jag var under 18 år och jag hade lärt mig på Home of Peace att flickor som blir bortgifta så tidigt får många problem i livet.
Jag lyckades övertyga mina föräldrar att inte gifta bort mig. Jag bad dem att inte behandla mig som en börda. Istället ville jag tjäna pengar till familjen genom att arbeta som sömmerska. På Home of Peace hade jag fått träna mig i sömnad och jag hade en dröm om att få stå på egna ben.
Men ärligt talat var det inte så lätt att uppfylla drömmen. Jag hade inga pengar till att köpa en symaskin och jag hade ingen möjlighet att fortsätta med högre studier och det gjorde mig så frustrerad.
Då talade Gud till mig och jag såg ett litet ljus. Jag kontaktade Home of Peace som valde att hjälpa mig ännu en gång. Jag fick komma in på college och de gav mig också en symaskin. Nu kunde jag börja sy kläder till mina grannar och få en inkomst som blev till stor hjälp för min familj.
Idag jobbar jag som administratör på Home of Peace och kan ge ekonomisk hjälp till mina syskon så att de kan fortsätta studera. Jag går till mitt jobb med värdighet och respekt.
Det är tack vare Home of Peace och all den hjälp som jag fått där, som jag idag har ett jobb och kan hjälpa andra. Jag skulle aldrig ha varit där jag är idag utan den hjälpen.
Jag ber till Gud att Barnmissionen och Home of Peace ska kunna fortsätta att hjälpa ännu fler barn.
APARNA ROY
Stöd Barnmissionens kamp mot barnäktenskap. Ge din gåva här
Lucy rymde istället för att gifta sig. Läs mer här.
Triza skulle giftas bort som tioåring. Läs mer här.
33 000 barn gifts bort varje dag. Läs mer här.